Runar Sögaard: Ser du dåren i det blå?

| 30 december, 2018

Det har nu gått 112 dagar sedan valet.
Majoriteten av Sveriges partiledare fortsätter visa sin totala avsaknad av ledarskap och ansvarsförmåga.
Tyvärr är vi få som är förvånade över den inskränkthet och inkompetens som avslöjas vecka efter vecka.
Talmannen har bjudit in partiledarna till en orgie av kaffe och bullar medan en allt större del av svenska folket drabbats av politisk bulimi.

De enda partiledarna som på ett vuxet sätt försöker lösa landets avsaknad av en regeringsduglig regering är Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson.
Cirkus Löfvén, Björklund & Lööf verkar driva en inbördes tävling i vem som kan vara mest verklighetsfrånvänd och föraktfull.
Finns det inga som kan tala lite förnuft in i denna tragiska treklöver?

Löfvén framstår mer och mer som en omotiverad sorglig figur som gnäller över det mesta men i synnerhet över att Jimmie åkt på semester, och inte tar ansvar för landets situation. På riktigt?

Det är som när Emil åkte på marknad i Mariannelund och inte fick några pengar av sin pappa.
Efter att ha lyckades tjäna ihop några slantar, ställde han sig och köpte flaska efter flaska av sin favoritlemonad; Sockerdricka. (https://www.youtube.com/watch?v=6NRofMFP_SY )

Men när pappa Anton såg detta, kom han springande och skällde ut Emil och skakade om honom ordentligt.
Men då brann det för Lönnebergapojken som röt till och sade;

”Nä nu blir jag arg!
När jag inta har pengar, då kan jag inte dricka Sockerdricka.
Och när jag har pengar, då får jag inte dricka Sockerdricka.
När i hunden ska jag köpa Sockerdricka…?”

När Jimmie är hemma i Riksdagshuset, då vill inte Löfvén prata med honom.
Och när han åker på julsemester till Asien så skäller och gnäller Löfvén över att ”Åkesson inte tar sitt ansvar? Är karln riktigt klok?
Hur har han mage att hoppa på Åkesson när inte en endaste partiledare vill tala med karln trots att han leder Sveriges 3:e största parti?
Jag förstår fullt ut att Åkesson var trött på alla meningslösa bullar och tidsöslande kaffekoppar.
Finns det fler där ute som inte fattar vad de håller på med? Någon?

Och den rödhårige Lööf tror på fullaste ansvar att en röd regering ska hoppa jämfota i ren eufori över en borgerlig politik.
Det är gulligt och härligt när oskuldsfulla barn tror på tomten. Man att en centerpartistisk partiledare verkar göra det också är inget mindre än pinsamt och skrattretande.
Jag skrev i ett tidigare inlägg här att Annie Lööf drabbats av hybris.
Men det räcker inte till på långa längder för att försöka förklara hur hög på sig själv hon blivit.

Vad ska man så säga om Jan Björklund?
Hans gamla uttjatade ramsor om det rasistiska partiet låter lika sympatiskt och trovärdigt som en bukett skumma Hare Krishna ramsor.
Om inte Liberalerna gör en snabb 180 graders sväng åker de ur Riksdagen vid nästa val.

Det ultimata ödets ironi, är att när Folkpartiet ändrade sitt namn till Liberalerna, och sin symbol från en blomma till ett blått manligt kön, så förlorade partiet en stor del av folket och deras partiledare förlorade sin stake.
De kanske skulle fundera på att byta såväl namn, symbol och partiledare igen?
Och när de ändå håller på, så skulle det inte skada att kalibrera politiken också så att relevansen och verklighetsförankringen kan göra comeback i liberalernas könlösa hagar.

Nu är det en dag kvar av 2018 och vi kan med ledsamhet och sorg konstatera att våra politiska ledare inte är kapabla att visa upp ett sant och ärligt ledarskap.
Istället fortsätter de skandera sina förljugna och bittra mantran om hur vedervärdiga och rasistiska Sverigedemokraterna är. Om sin egen förträfflighet och om hur exemplariska deras egna ideologier och värderingar är.

Ingen av dessa ledare hade suttit länge kvar på en VD stol i det privata näringslivet.
För i den verkliga världen räknas enbart resultat och leverans.

Men i Riksdagens korridorer är allt tillåtet.
Där får man leka i sandlådan. Där får man mobba och ljuga. Där har man fryst ut oliktänkande och lekt ”Tysta leken börjar nu” med Jimmie Åkesson nu i 3032 dagar.
Och där finns obegränsad tillgång till bullar och kaffe

Problemet är bara det att det nu har gått 112 dagar sedan valet och vi har ännu ingen ny regering…
Vilken chef som helst som inte löst företagets kris på 112 dagar hade åkt ut med huvudet före.
En fotbollsanfallare som inte lyckats göra mål på 112 matcher hade fått packa ihop och dra.
Ingen elitidrottare med 112 missade tävlingar hade fått vara kvar i något landslag.

Men i 112 dagar har nu våra politiska ledare får spelat i denna häpnadsväckande och genanta fars.
Ingen ödmjukhet. Inget nytänkande. Inga resultat.

På julafton satt jag traditionsenligt och njöt av att höra Benjamin Syrsa sjunga;
”Ser du stjärnan i det blå? Allt du önskar kan du få”.
Men i år hade jag svårt att se någon stjärna i det blå.
Ty vad jag kunde se, var inget annat än ”dåren i det blå”

Och jag såg inte bara en dåre! Jag kunde tyvärr se flera…

Runar Sögaard

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

1 En tanke på “Runar Sögaard: Ser du dåren i det blå?

Kommentarer är stängda.