Thomas Gür: Så här ser ohederlig argumentation ut.

| 30 december, 2018

“Det finns idag en stark politisk majoritet för hårdare straff för unga mellan 18 och 20 år. Men längre straff riskerar att ge unga en starkare kriminell identitet och leda till ökad brottslighet. Motiveringen till förändring förefaller vara vedergällning, eller hämnd, skriver straffrättsexperterna Dennis Martinsson och Tova Bennet.”

a) Ohederligheten består i att argumentet om inkapacitering överhuvudtaget inte nämns eller bemöts. Ju längre brottslingar sitter inne, desto färre brott kan de begå – inte minst med tanke på att huvuddelen av alla allvarligare våldsbrott begås av en mycket liten grupp återfallsförbrytare, numera dessutom ofta från unga år.

Ett motargument mot ovanstående är att i så fall finns risken att man genom avskaffande av ungdomsrabatter och hårdare straff, lägger grunden för att fler personer rekryteras in i kriminalitet.

Kontra detta motargument kan i så fall anföras att
i) Det beror på hur kriminalvården ser ut under påföljden
ii) Den risken kan motverkas genom ett upptrappningssystem vad gäller påföljder (“Three strikes, and you´re out” t ex)

Men artikelförfattarna saknar antingen kapaciteten eller intresset att nyansera en sådan diskussion. Och de skall vara “doktorander”.

b) Påföljden är också ett straff. I det perspektivet är straffet en vedergällning. I allra högsta grad. Men det är då det organiserade samhällets, rättsstatens vedergällning, å det att denna hämnd/vedergällning inte skall behöva genomföras av andra (offret eller dess nära) – det är som bekant olagligt, eftersom staten tagit på sig den funktionen. Om straffet inte motsvarar vad folk i allmänhet skulle vilja att det var – den allmänna rättsuppfattningen – finns också risken att det inte får avsedd verkan vad gäller vedergällningen; varför även risken för pöbeljustis eller att folk tar lagen i egna händer ökar. Även sådant borde “doktorander” i straffrätt känna till.

Thomas Gür
—-
“Vi menar att den politiska motiveringen till förändring förefaller vara vedergällning, eller hämnd. Den unga lagöverträdaren ska inte komma för lindrigt undan. Frågan man måste ställa sig är då: hämnd till vilket pris? Om de längre straffen inte har en avskräckande effekt, utan i stället riskerar att unga får en starkare kriminell identitet och återfaller i brott, är ett slopande av ungdomsrabatten i bästa fall inget annat än overksam symbolpolitik.”

Artikel i Svd här (låst)…

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •