Runar Sögaard: Sveriges politiska pöbel och kartellverksamhet

| 19 januari, 2019

Den 9:e september röstade svenska folket bort den rödgröna regeringen med Stefan Löfvén i spetsen.
Folket hade talat.
Men återigen formades en politisk kartell för att sudda ut folkets röster och deras vilja.

Vad Socialdemokraterna gick till val på 2014 havererade kapitalt.
Löfvéns löfte om EU:s lägsta arbetslöshet 2020 misslyckades de med. Monumentalt.
På 100 dagar skulle de fixa en skola som enligt PISA visade sig vara i det närmaste i fritt fall.

Regeringen lyckades fördubbla Sveriges vårdköer på fyra år.
Integrationen och utanförskapet kollapsade fullständigt under mandatperioden.
Under sina 4 år förde Löfvén en extrem migrationspolitisk som ett resultat av en obefintlig förståelse av verkligheten och med en ansvarslöshet som var fullständigt häpnadsväckande.

Vekligheten kom dock snabbt i kapp dessa naiva och inkompetenta ledare.
Som ett resultat av det av politiker skapade utanförskapet, har brottsligheten och gängkriminaliteten idag nått katastrofnivåer.
Men tro inte för en sekund att det enbart är Löfvéns fel!

6 av 10 väljare i riksdagsvalet 2014 röstade till höger om de rödgröna, men Vänsterpartiet fick trots detta ett betydande inflytande över regeringspolitiken.
Så istället för att fokusera på politisk heder, sina egna politiska löften och partiprogram, så var föraktet och hatet mot Sverigedemokraterna bland övriga partier så stort att man beslutade sig för att negligera valresultatet och istället skapa en politisk kartell.

En kartell som sedermera fick namnet ”December Överenskommelsen”(DÖ) och som skulle gälla ända fram till valdagen 2022.
Avsikten var att stänga ute Sverigedemokraterna från inflytande, ge Löfvén makten samt att minoritetsregeringar var garanterade att få igenom sin budget.
Men Kristdemokraterna vaknade tack och lov upp, insåg Alliansens sjuka beteendet och lämnade denna bisarra och ohederliga kartell i oktober 2015.

I det civila livet och inom näringslivet anses kartellverksamhet vara kriminellt.
Konkurrensverket definierar karteller på följande sätt;

”Karteller utgör en allvarlig överträdelse av konkurrensreglerna. Om konkurrenter kommer överens om hur de ska agera gentemot sina kunder sätts konkurrensen på marknaden ur spel.
Karteller leder till högre priser och sämre produktutbud, till skada för konkurrensen, konsumenterna och samhällsekonomin”.

En politisk kartell sätter folkets vilja ur spel, ökar skattetrycket, drabbar landets invånare och ökar samhällets problem dramatiskt.
I och med att DÖ fick sin dödsstöt av Ebba Bush Thor och KD, så trodde de flesta att denna bisarra förekomsten skulle vara historia.
Men icke!

Den 9 september förra året var det åter dags för svenska folket att gå till valurnorna.
Nu med resultatet att en ännu större del av väljarna röstade för en borgerlig politik och att den rödgröna röran skulle upphöra.
Sverige hade sagt sitt.
Sverige ville ha en ny statsminister, en ny regering och en ny politik.
Men vad var det vi fick?

Sveriges partiledare gav oss en uppvisning i total politisk härdsmälta, otaliga lektioner i svek, lögner och maktfullkomlighet.

Det tog Löfven, Björklund och Lööf 131 dagar att komma fram till hur de parlamentariskt skulle kunna förtrycka och förkasta svenska folkets röster och deras vilja.
Lösningen var en ny kartell.
En mer bisarr, korrupt, osannolik och ohederlig sådan.

Denna treklöver utökade nu sitt förakt och hat mot ytterligare ett parti.
Nu jäklar skulle minsann Sverigedemokraterna OCH Vänsterpartiet utestängas från politisk inflytande.
Nu skulle dessa två partiers över
1 600 000 väljare spottas på, demoniseras och marginaliseras.

Den 18 januari 2019 kommer gå till historien som dagen då politisk ärlighet, heder och samvete i Sveriges riksdag begravdes.
En sorgens dag som symboliserar Socialdemokraternas maktfullkomlighet och vänsterliberalernas svekfullhet och extremistiska hat mot oliktänkande.

En dag som för alltid kommer påminna oss om hur Löfven, Björklund och Lööf blåste en hel nation.
En blåsning av ett helt folk som kommer få förödande konsekvenser för oöverskådlig framtid.

Denna treklöver har förlorat sin legitimitet att någonsin mera klaga över ”politikerförakt”.
Det har de själva med skrattretande och pinsam entusiasm byggt upp under åratal.
Vanliga människor hade brutit sina relationer med sådana notoriska lögnare för länge sedan.
I näringslivet hade motsvarande beteende orsakat att de förlorat sitt jobb med omedelbar verkan.

Riksdagens resultat igår var följande;

153 röstade emot Löfven som statsminister
115 röstade för Löfven som statsminister.
77 hade inte ryggrad nog att ta ställning.

Vad vi nu fått bevittna saknar motstycke i Europas politiska historia.
Stefan Löfvén är åter igen statsminister.
En statsminister som folket genom val röstade för att avsätta.
En statsminister som riksdagen en vecka efter valet avsatte.
En statsminister som röstades ner av den nya riksdagen.

Sverige är det enda land i västvärlden där man kan rösta fram en statsminister med färre ”ja-röster” än ”nej-röster”. Riksdagshuset har gått från att vara en sandlåda till att bli en fullfjädrad politisk cirkus. Vad människor i sin vildaste fantasi inte kunde förespegla sig har nu blivit verklighet.
Sverige kan numera titulera sig som Europas enda ”Bananrepublik”.

Löfens makthunger har blivit mättad genom att han nu ska regera med en borgerlig politik.
Ett fullkomligt absurt scenario.
Merparten av hans egna väljare är i upplösningstillstånd och våra landsfäder, Hjalmar Branting, Per Albin Hansson och Tage Erlander rullar nog som kebabgrillar i sina gravar över detta bedrägliga ideologiska och moraliska agerande.

Till sin hjälp har han de två mest oärliga liberala partiledare någonsin som han ingått en överenskommelse med.
Bestående av en allt mera extremistisk Jan Björklund som förespråkar mera makt över Sverige i Bryssel med mera EU-skatt för svenska folket.

Den andra skönheten är en fullständigt verklighetsfrånvänd Annie Lööf som i ett Sverige med en hårt ansatt ekonomi och en avsaknad av förmåga att ta hand om och integrera sina invandrare, vill ha ökad anhöriginvandring.

Hon har röstat fram utbildning och socialbidrag till 9000 afganska män till en kostnad av över 7 miljarder och visat upp en katastrofal tafatthet mot den eskalerande brottsligheten och gängkriminaliteten.

Lööfs val av ”Mitt Sverige” i dagens EKO var hennes hemkommun Värnamo där ironiskt nog de kriminella försöker ”ta över stan” efter senaste veckornas skottlossningar, mordförsök och explosioner.

Och som om detta inte vore nog så har Löfvén även ingått en hemlig överenskommelse med gammelkommunisterna som nu får vetorätt (de skulle till varje pris skulle hållas borta från möjligheten till inflytande), för att säkerställa att han själv får regera landet de nästa 4 åren.

Ett skenäktenskap mellan politiska bigamister som blivit förblindade av det hat de själva ger sken av att vilja bekämpa.
Nu ska Löfven leda landet med Reinfeldtdoktrinen.
Han ska sänka skatterna.
LAS ska avskaffas.
Socialdemokratiska hjärtefrågor ska offras.
Miljöextremismen får växa ännu mera.

Vilka signaler ger detta svenska folket?
Jo man får ljuga, bedra, förföra, svika, hota, vilseleda, bluffa och luras.
Om man genom detta kan behålla makten.

För i Socialdemokraternas värld så helgar ändamålen alltid medlen.
Alltid.

Kvar står jag och många med mig förstummade över denna sanslösa parodi.
Vad ska till för att denna politiska pöbel ska vakna?

Löfvéns ohederliga kartell har gett resultat.
Den förblindar och förpestar.
Dess medlemmar korrumperas och hämnas.
Den bygger på svek och lögner.

Kartellen är död. Länge leva Kartellen.

Runar Sögaard

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •