Nuri Kino: När tiden plötsligt står still och min hjärna och mina känslor fryser till is.

| 23 april, 2019

 Bakom dessa dörrar finns flera familjer som är offer för islamisters terror. Vi har de senaste dagarna intervjuat 21 av dem. Exempel:

En kvinna visar en bild på sin man. Han skulle köpa bröd, blev kidnappad och hotad med att få huvudet avskuret om inte han och hela hans familj konverterade. Hon berättar också om hans kollega vars kropp man fann utan huvud. Han identifierades av en tatuering av Jungfru Maria på sin högra arm. Hennes svågers hela familj drunknade i en båt mellan Turkiet och Grekland. Liknande historier, den ena värre än den andra.

I en annan lägenhet frågar en man mig om jag känner till de två bröderna som helt tömdes på sina organ när de skulle bli smugglade, om jag känner släktingarna i Sverige. Det gör jag, de bor i Södertälje. Och en tredje berättar om en kvinna och hennes två döttrar som också drunknat… jag fryser till is. Jag säger att vi känner pappan, att vi letat efter liken på Rhodos. Så här skrev jag då:

Ibland spelar min hjärna upp ett helt skeende om och om igen. Som när vi i ADFA ringde upp en syrisk flykting i Södertälje. Vi började med att beklaga att hans familj hade omkommit. Våra kontakter i Grekland hade meddelat oss att hans fru, 38 år, och två döttrar, 11 och 8 år gamla, förmodligen hade drunknat under en båtfärd mellan Turkiet och Grekland. Han var tyst. Vi frågade vad han visste, han svarade att de befinner sig på en båt, att han inte visste mer. Vi viskade till varandra att han måste intala sig att de är i livet, att det är det enda han kan göra innan chocken har lagt sig. Vi tittade på varandra och grät tyst så att han inte skulle märka det.

Vi frågade honom om han behöver hjälp med något, och om det var något vi kunde göra för honom. Han svarade att han inte har fått uppehållstillstånd. Att han flydde från IS och lyckades klara sig med livet i behåll, som genom ett mirakel. Sedan blev han tyst. Vi ville ställa fler frågor men det gick inte. Han visste inte om att hans döttrar hade dött. Han hade ju betalat smugglare för att rädda dem från att bli kidnappade. Några dagar senare bad han oss att skriva om ”den eventuella båtolyckan” på sociala medier, om det fanns några vittnen. Samma dag som vi publicerade inlägget kontaktade en man oss från Norrköping, han hade varit på samma båt och sett flickorna drunkna.

Nu till nästa intervju i Beiruts ghetton.

Nuri Kino

#DemandForAction
#SyriacLeague

Slået op af Nuri Seyhan Kino i Tirsdag den 23. april 2019