ETT BARN. Minderårig flicka våldtagen på väg till skolan

| 25 april, 2019

Vi har fått acceptera att våra politiker och vårt rättsväsende inte anser att vuxna kvinnor är skyddsvärda. Det vet vi genom hur de om och om igen relativiserar våldtäkt och gör allt för att omvandla förövarna till offer.

Men barnen då? Flickorna. Ska de gå samma väg till mötes? Att inte kunna gå till skolan utan att riskera att utsättas för en våldtäkt. Utsattheten för sexualbrott har ökat dramatiskt bland unga flickor och ändå gör man ingenting. Och nej! Samtyckeslagen var verkligen inget som hjälpte. Den lagen framstår i ljuset av att flickor våldtas på väg till skolan som ett hån!

Och vad kallas vi som försöker beskriva ett allvarligt samhällsproblem? Förvisso sker det ibland i ren affekt men ofta försöker vi vara sakliga trots att vi precis som alla andra bara vill skrika rakt ut.
Alarmist. Trygghetsförnekare. Kärt barn har många namn men flickorna de förblir namnlösa offer. En siffra i statistiken som ingen bryr sig om. Herregud. Brå har gjort allt för att komma undan att studera relationen mellan våldtäkt och etnicitet.

Det är uppenbart att något allvarligt har skett i vårt samhälle sedan då Stefan Löfven bestämde sig för att äga hela Europa och skrika ut att inga murar ska byggas. Det går inte att dribbla bort, oavsett om man just i det här fallet inte berättar något om våldtäktsmannens etnicitet.

Vi vet att otryggheten för unga flickor/kvinnor ökat. Unga kvinnor i åldrarna 16-24 år är särskilt drabbade. Under 2016 hade hela 14 procent utsatts för någon form av sexbrott. Året dessförinnan var siffran nio procent. Det är en ökning som borde ha lett till mer handlingskraft.

Så vad händer nu? Polisen arbetar med att säkra spår på brottsplatsen och flera patruller/hundpatruller har varit på plats. Man jagar även den misstänkte gärningsmannen som ska ha lämnat platsen på en grå moped. Det är väl det signalement vi får nöja oss med.

Än så länge har ingen gripits för brottet som polisen rubricerar som grov våldtäkt. Och flickan då? Hon är förd till sjukhus. Jag hoppas hon inte är allvarligt skadad men skadan är ändå redan skedd. Hennes liv är förstört. Det finns inte något någon kan göra för att lindra. Allt handlar om hennes egen inte styrka. Låt oss hoppas att hon är en fighter. För även om ärren alltid kommer finnas kvar går det att komma tillbaka.


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer. 

Varje krona hjäper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

Författare: Madeleine Lilja

, vår ledarskribent med Magisterexamen inom media och kommunikations-vetare, samt forskarutbildning inom journalistik, 280 hp