Våldtäktssäsongen har påbörjats

| 29 april, 2019

Nu vet vi att säsongen för överfallsvåldtäkter startat. En minderårig flicka på väg till skolan våldtogs förra veckan av en 20-årig man som anhållits i sin frånvaro. Rykten sprids just nu om att det är en man som fått ett avvisningsbeslut, men som sagt. Det är inget som bekräftats ännu.

Klockan 20.30 på söndagskvällen larmades polisen i Orust kommun. Ärendet utreds som en misstänkt överfallsvåldtäkt. Det heter att omständigheterna är känsliga. Polisen kan inte gå in på några detaljer. Och så vidare.

Tryggheten i samhället för kvinnor och flickor fortsätter alltså att lysa med sin frånvaro. Det är i och för sig inte med någon förvåning jag konstaterar det. Än så länge och trots den olyckliga utvecklingen har vi ännu inte sett något politiskt kraftfullt ställningstagande mot våldtäkterna. Man har lite halvhjärtat hållit med när andra påpekat att våldtäkterna ökat men i övrigt har inget avgörande hänt. Det finns inget åtgärdsprogram. Det finns ingen politiker som pratar om kvinnors mänskliga rättigheter.

Fokus ligger fortfarande på, trots alla offer längs vägen, att påpeka det man kallar för domedagsretoriken och överdriven svartmålning av verkligheten, förvanskningar och utspel som bara syftar till att göra medborgarna rädda. Den ”skrämmande” verkligheten ska vi helst undvika.

Att våldtäkterna ökat står bortom all tvivel. Frågan är hur länge vi ska låta den här utvecklingen pågå? Sexualbrotten ligger på en sådan nivå att det närmast känns som något hämtat ur en skräckfilm.

Det är skrämmande. Än mer skrämmande är att varken politiker, myndigheter eller media ännu tar det här på allvar. Från att ha relativiserat våldtäkterna genom att presentera olika förklaringsmodeller: anmälningsbenägenheten har ökat, det dricks mer under sommarhalvåret, det är varmt och folk rör sig ute, alla män har våldtagit i alla tider tycks strategin nu vara att hålla fullständigt tyst.

En och annan politiker höjde rösten innan valet. Moderaterna skrev på en valaffisch något om att man skulle rösta för trygghet, alltså på M för att få stopp på ”våldtäktsepidemin”. Någon annan, Stefan Löfven, förklarade myndigt att utvecklingen är oacceptabel, men någon handlingskraft har vi såklart inte sett. Inte heller har några tankar kring varför våldtäkter ökar presenterats. Varken innan eller efter valet.

Men det är inte så konstigt. Politikers vilja att utnyttja en utveckling som är ett hot mot kvinnors trygghet i samhället är större än deras vilja att hålla den för sann. Första steget mot en lösning är att erkänna dess existens mer än till att gälla några dagar innan ett val.


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer. 

Varje krona hjäper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Författare: Madeleine Lilja

, vår ledarskribent med Magisterexamen inom media och kommunikations-vetare, samt forskarutbildning inom journalistik, 280 hp