Ta masspsykosen på allvar

EU-valet aktualiserade den hysteri som råder i Sverige. Efter en snabb sökning på Wikipedia fann jag den här förklaringen: ”Masspsykos, även kallat masshysteri, innebär att en grupp människor låter sig påverkas av propaganda eller på annat sätt ett budskap vars syfte är att få dessa människor att ryckas med i en viss riktning och agera på ett visst sätt. Orden psykos och hysteri till trots, är människorna för övrigt psykiskt friska.”

Svensken i majoritet tycks vara övertygad om att vi måste vara generösa i vår syn på invandring och att endast det kan leda oss in mot en ljus framtid. Vi måste så fort som möjligt vara generösa mot dem som kommit så att de utan några ställda krav kan ta hit sina släktingar. En slags övertro på att det är så vi löser integrationsproblemen. Det är som att politiken och dess följare befinner sig i en masspsykos: man ignorerar all empiri och fortsätter att driva på i en riktning som leder oss längre och längre ner i avgrunden.

Tyvärr fortsätter debatten att domineras av pseudofrågor, som känslor och kärlek. Det låter hårt när det handlar om människor men det finns inte tillräckligt med fakta som tyder på att ju fortare anhöriga kan ansluta sig till den som invandrat hit ju bättre integration.

Att vi som land måste känna mer sympati och odelat acceptera bygget av Sverige som en humanitär stormakt är inte bara nonsens de är också farligt. Ändå fortsätter kärleksbudskapen vara inbäddade i ansvarsfrågor.

För att ta oss ur den här masspsykosen måste politiker inse att mer sympati och mer kravlös kärlek inte är genvägen till bättre integration. Hårt jobb för dem som kommit för att kunna försörja och ombesörja sina nära och käras behov måste ligga i fokus. I varje fall om de är seriösa med att vilja återställa Sveriges trygghet och sammanhållning.

Det här är resultatet av en obevekligt låst politisk process som startats och underhållits av en handfull tvärsäkra känslostyrda politiker som larmat om mänsklighetens förfall om inte vi öppnar våra hjärtan. I det här larmandet har alla röster drunknat som manar till besinning och eftertanke.

Som sagt. Situationen liknar en masspsykos. Vad är meningen, att vi ska drivas att självmant ge upp den lilla trygghet vi har? Det vore ett lyckokast för de politiker som piskat upp och omvandlat en avgörande fråga för folket på grundval av känslor, men en katastrof för ett helt land som tillsist inte längre kommer klara det mest grundläggande. Det vore ett lyckokast för de politiker som låtit sig förvandlas till marionetter för politisk propaganda, men en katastrof för medborgaren som mister allt det samhällskontraktet en gång byggde på.

Det finns skäl att också reflektera över konsekvenserna av att man i allt väsentligt fortsätter att utestänga protesterna mot de beslut som tas i invandringsfrågorna. Följden av att fortsätta göra det kan bli ödesdiger. Känslan av vanmakt och politisk resignation hos en betydande stor del av befolkningen, och då syftar jag även på dem utanför SD:s egentliga väljarkår, hotar mer än vad vi tror. En utbredd bristande tilltro till politiken kan bli ödesdiger. Om befolkningens förtroende för politikernas förmåga att ta ansvar för landet försvagas för varje beslut som tas kommer vi stå inför en demokratikris.


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer. 

Varje krona hjäper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *