SOCIALDEMOKRATERNA & SANNINGEN: Raineraffären

| 26 augusti, 2019

När veteranpolitikern Nancy Eriksson, 76, kommer till sin lokala Konsumbutik i Stockholm för att handla mat möts hon av Aftonbladets löpsedel. Med stora bokstäver berättar tidningen att den socialdemokratiske justitieministern Ove Rainer bara betalar tio procent i skatt, trots inkomster på över två miljoner kronor! 

 

Detta blir upprinnelsen till en stor Socialdemokratisk skandal där de som själva anser att svenska folket ska betala mer i skatt och skapa regler så det blir svårare att skattefuska själva är de som skatteplanerar och myglar. Ove Rainer och Mona Sahlin är bara några inom Socialdemokratin som tycker det är häftigt när andra betalar skatt men gör allt för att själva slippa undan. Drygt en vecka efter avslöjandet får Ove Rainer sparken men får ett nytt toppjobb tolv timmar senare, av Olof Palme, som han senare också får sparken ifrån…

 

Detta är den bisarra historien om Raineraffären:

I BÖRJAN AV 1980-TALET BEFINNER SIG SVERIGE i samma ekonomisk kris som idag med växande statligt budgetunderskott och ökade inkomstskillnader. 1982 återtar Socialdemokraterna regeringsmakten efter sex år i opposition. Ett av den nya regeringens första beslut är att devalvera den svenska kronan med 16 procent.

Veckan innan Aftonbladets avslöjande om Ove Rainers skatteaffärer beslutar regeringen också om besparingar på 5,4 miljarder kronor och skattehöjningar på 1,8 miljarder. Det är åtgärder som slår hårt mot vanliga svenska inkomsttagare och mot våra pensionärer.

Nancy Eriksson, som tidigare suttit i riksdagen och är känd som en stridbar politiker och socialdemokratins etiska samvete, är både arg och upprörd. När hon kommer hem ringer en rasande Nancy till Aftonbladets chefredaktör Gary Engman och berättar att hon mått illa av att läsa om sådana som Ove Rainer, om hur han genom trixande utnyttjat skattesystemets kryphål till bristningsgränsen.

Dagen efter kan man på Aftonbladets löpsedel läsa: RAINERS LÅGA SKATT ETT HÅN

Nancy Eriksson skäller ut justitieministern och inne i tidningen går Nancy Eriksson till hård attack mot Ove Rainer, vars agerande hon menar är ett hån mot socialdemokratins ideal:

”-Förr talade man om löss i den röda fanans veck. Justitieministern är socialdemokrat och han har profiterat på folkets förtroende för socialdemokratin. Det förtroendet är förverkat för honom personligen och tyvärr får hela arbetarpartiet lida för hans privata ekonomiska historier”, skriver Nancy Eriksson och kräver att Socialdemokraternas ordförande Olof Palme bör ”reagera till partiets bästa”.

Ove Rainer, före detta domare och generaldirektör för Posten och först påtänkt som energiminister förstår inte riktigt vad som händer och missbedömer grovt sin egen ställning. Istället för att be om ursäkt går han i affekt till attack mot Nancy Eriksson, fattigbarnet som bara några veckor gammal utannonserades i Skånska Dagbladet, och som fram till pensioneringen några år tidigare varit en av socialdemokratins mest populära politiker.

-“ En partimedlem som uppträder på det sättet borde partiet ta avstånd ifrån“, säger en skakad Ove Rainer som själv blev medlem i Socialdemokraterna först när statsminister Olof Palme erbjöd honom en plats i regeringen. Rainers illa valda taktik var att gå till hårt verbalt motangrepp, i vilket han uppmanade partiet att ta avstånd från riksdagskvinnan. Han fick inget stöd och statsministern avstod från att kommentera meningsutbytet. När Rainer vägrade att förklara hur det var möjligt för honom att göra ett avdrag på flera miljoner kronor och hävdade att detta var hans privatsak, blev krisen än större.

IB4.jpg

 

Att det just är LO-ägda Aftonbladet som granskar Ove Rainer får många att reagera. ”Vi ska väl inte slå mot vår egen regering. Granska borgarna istället”, menar socialisterna. Men vid denna tid hade något hänt, både med den svenska journalistiken och med Aftonbladet. Tidningen var – precis som idag-  i början av 80-talet en tidning i djup kris med fallande upplaga, ekonomisk oreda, supkultur, interna stridigheter och politisering på nyhetsplats.

 

1981 anställs Gary Engman från SVT:s program Kvällsöppet som chefredaktör med uppdrag att rycka upp tidningen. Tillsammans med bland annat den nye redaktionschefen Thorbjörn Larsson tar han fram en ny redaktionell policy där det bland annat betonas att ”åsikter ska skiljas från fakta” och att ”inga lojalitetsband vare sig till ägare eller ideologier” ska få ”hindra tidningen från att beskriva verkligheten så ärligt det står i mänsklig makt att beskriva den”.

En annan del i Gary Engmans uppryckning blir att från den vänsterextrema tidningen Arbetet i Malmö värva ekonomireportern Göran Skytte, känd som en extremt sifferintresserad grävande journalist. Ett av Göran Skyttes första uppdrag för Aftonbladet är att kontrollera om det som borgerliga politiker och opinionsbildare brukat hävda stämmer, nämligen att den som är rik och/eller tjänar mycket tvingas betala nästan hela sin inkomst i skatt. Efter att ha granskat deklarationerna för alla personer i Stockholms län som 1981 hade en inkomst på över en miljon kronor, kommer han fram till att det inte stämmer. Miljonärer betalar inte speciellt mycket i skatt, snarare tvärtom.

1981 fanns det 92 personer i Stockholms län som tjänade mer än en miljon kronor. Enligt Skyttes undersökning betalade hälften av dem skatt som om de varit låginkomsttagare. Var tredje betalade nästan ingen skatt alls. Men andra ord en lysande story för en kvällstidning, inte minst för en socialdemokratisk sådan. (Det här var ju före toppdirektörernas pensions- och bonusorgier, och jämlikhetstanken var fortfarande levande) Efter att ha suttit uppe på natten och räknat igenom sitt material ett flertal gånger, tar Göran Skytte en morgon i slutet av oktober 1983 flyget från Malmö till Stockholm för en lunch med Gary Engman. Aftonbladets chefredaktör är stressad och röker medan han äter. Göran Skytte berättar om sin undersökning och säger att det finns ett namn som är lite känsligt; Justitieminister Ove Rainer.

1981 hade Rainer en inkomst på 2,4 miljoner kronor och en förmögenhet på ytterligare 1,5 miljoner, men betalade bara tio procent i skatt tack vare avdrag på två miljoner kronor!

Det som gör affären extra känslig är att den socialdemokratiska regeringen nyligen lagt fram ett förslag om en generalklausul mot skatteflykt. Förslaget var undertecknat av självaste Ove Rainer och nu visar det sig att han själv sköter sin förmögenhet på ett sätt som liknar de operationer som regeringen ville kriminalisera…

rainer5.jpg

#mask-comp-jxd1hgp5img-svg * {fill: #fff; stroke: #fff; stroke-width: 0;}

– Om du är säker på din sak är det bara att köra, säger Gary Engman till Göran Skytte. Publiceringen blir det första allvarliga testet av styrkan i Aftonbladets nya redaktionspolicy. Senare bestäms det att Göran Skytte till en början ska skriva fyra artiklar:

1 » En huvudartikel om skattesituationen för samtliga miljoninkomsttagare i Stockholm.

2 » En artikel om aktieförvaltaren Fredrik Roos, 32, som betalar minst skatt av alla i undersökningen. 1981 tjänade han 7,4 miljoner kronor men betalade bara 35 kronor i skatt.

3 » En artikel om fastighetsmagnaten och mångmiljonären Birger Gustavsson som 1981 betalade 102 procent i skatt och är nöjd med det.

4 » En artikel om den socialdemokratiske justitieministern Ove Rainer, som är Birger Gustavssons motsats. 1981 hade Ove Rainer – enligt sin självdeklaration – en inkomst av tjänst på 392 794 kronor och inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet på 2 004 307 kronor. Trots det betalade han bara tio procent i skatt.

Tisdagen den 1 november 1983 kan man på Aftonbladets förstasida läsa: Aftonbladet avslöjar Stockholms miljonärer Var 10:e är nolltaxerare. Tidningens löpsedel lyder: OVE RAINER TJÄNAR 2,4 MILJ – BETALAR 10% I SKATT

 

När tidningens andra upplaga går till tryck är texten på förstasidan ändrad till: “Ove Rainer betalar bara tio procent i skatt”

Till en början vägrar Ove Rainer att kommentera tidningens uppgifter. Så småningom bekräftar han att han ”råkar ha lite pengar”. Avdragen hävdar han är hans ”privatsak” samtidigt som han betonar att han har agerat inom lagens råmärken.

Under de följande dagarna fortsätter Aftonbladet att publicera uppgifter om Ove Rainers ekonomi. Det handlar om mycket avancerade transaktioner, om miljonlån, stora förlustavdrag och schweiziska bankkonton.

Under tio dagar runt årsskiftet 1981-1982 lånade han bland annat 19 miljoner av statliga PK-banken där han var av regeringen utsedd styrelseordförande – för att få ner sin egen skatt!

Runt om i Sverige kräver politiker, organisationer och tidningar att Ove Rainer ska berätta vad han har gjort. På ledarplats kräver Aftonbladet att Rainer ska ge en fullständig redovisning av sin ekonomi eller avgå. Dala-Demokraten skriver om ”belastningen Rainer”.

Tisdagen den 8 november, en vecka efter Aftonbladets första artikel, träffar han statsminister Olof Palme i regeringskansliet Rosenbad. Tillsammans går de igenom Ove Rainers affärer. Därefter skickar Ove Rainer ut ett pressmeddelande där han betonar att han inte gjort något olagligt och att upprinnelsen till hela affären är ett arv. Han berättar dock inte att upplägget haft ett enda syfte: att han ska komma undan skatt. Alltså skatteflykt, det som den regering han sitter i vill kriminalisera…

Dagen efter avslöjar Aftonbladet att Ove Rainer i mars 1982 i domstol begärt att få slippa betala underhåll till sin före detta hustru med motiveringen att han inte har råd. På ledarplats kräver tidningen att Ove Rainer ska avgå. Under eftermiddagen onsdagen den 9 november 1983 kallar regeringen till presskonferens i Bella Venezia i Rosenbad. Klockan 17.47 stiger statsminister Olof Palme och justitieminister Ove Rainer in i lokalen, kliver upp på podiet och sätter sig…

Olof Palme, som bär en gråblå kostym och slips med grå och vinröda toner, böjer sig fram mot mikrofonen och säger:

– Då är den här presskonferensen öppnad. Det är ingen konferens i vanlig mening. Vi kommer att lämna ett meddelande. Sedan lämnar han över ordet till Ove Rainer:- Jag har i dag gett in en skrivelse till statsministern som har följande lydelse… Rainer biter sig i läppen för att inte falla i gråt. Han fortsätter: ”…av hänsyn till mig själv och min familj hemställer jag att bli entledigad från mitt förordnande som statsråd och chef för justitiedepartementet.”

Rainer1.jpg

Därefter tar Olof Palme över ordet och läser, med glasögonen på nästippen, från ett papper. – Jag förstår de personliga skäl som förmått honom att inlämna sin ansökan om avsked. Med stort beklagande kommer denna ansökan att beviljas. Ove Rainer kan vara förvissad om sina regeringskamraters bestående vänskap och förtroende.

Därefter reser de båda männen sig upp – Olof Palme så häftigt att hans stol välter – och går ut. De svarar inte på några frågor. Efter en minut och femton sekunder är presskonferensen över.

TOLV TIMMAR EFTER DET ATT HAN AVGÅTT som justitieminister utses Ove Rainer av Palme -regeringen till justitieråd och domare i Högsta domstolen! En vecka senare, fredagen den 18 november, riktar bankinspektionen kritik mot PK-banken för lånen som möjliggjorde Ove Rainers skatteplanering. Efter inspektionens undersökning visar det sig dessutom att skatteplaneringen varit betydligt mer omfattande och dubiös än vad som tidigare varit känt.

På eftermiddagen samma dag meddelar Ove Rainer att han ”avstår” sitt nya uppdrag som justitieråd.

Dagen efter, lördagen den 19 november, håller Olof Palme en ny presskonferens och säger att förtroendeförklaringen en vecka tidigare byggt på att Ove Rainer gett en fullständig redovisning.

– Det gjorde han inte. Därför är jag mycket besviken på honom, sa Olof Palme

I sina memoarer ”Makterna” skriver Ove Rainer: ”När Palme ville ha mig i Högsta domstolen var motiven humanitära. När han inte ville ha mig där, var motiven politiska. Jag uppskattade de förra. Jag förstod de senare. Därför avgick jag själv. Det borde ha räckt med det.

Åtta månader senare håller Olof Palme tal i gotländska Almedalen. Ove Rainer är där och lyssnar. När Expressen försöker föra samman de båda männen, svarar statsministern.

– I helvete, aldrig!

År 1986 utnämndes Rainer till verkställande direktör för Svensk Bilprovning, vilket var den befattning han innehade vid sin död ett knappt år senare. Han blev 61 år och ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.

-Ja , vad säger man? Denna eviga dubbelmoral från Socialdemokraterna, det parti Stefan Löfven idag kallar “ett anständigt parti” I Bordellhärvan var det socialdemokraten och justitieministern Lennart Geijer som ville göra det lagligt att ha sex med barn innan han själv ertappades med att köpa sex av 14-åriga flickor. i Raineraffären var det socialdemokraten och justitieministern Ove Rainer som var med och la fram ett förlag att göra det svårare för svenska folket att skattesmita som själv smet ifrån att lägga skatt på sina mångmiljoner…

Känns det igen? Den ständiga socialistiska dubbelmoralen! Är det vad Du skulle kalla “anständigt”?

Värst är dock att 25% av svenska folket fortfarande har förtroende för detta parti. Hur många skandaler måste ske innan dessa väljare vaknar? …eller är de så indoktrinerade av den socialistiska propagandaapparaten  att de blivit helt förblindade?

Vi på “Socialdemokraterna & Sanningen” kommer avslöja allt det “anständiga” partiet gjort sig skyldiga till. Stora som mindre stora skandaler. I dåtid och i nutid. Sanningen – socialismens värsta fiende – ska fram i ljuset!

Vi tänker avslöja allt det Stefan Löfven inte vill Du ska känna till!

// Blenda W Thor.

Källa:

“Makterna” (1984) Ove Rainer

“Svenska skandaler” (2014) av Mikael Bergling och Fredrik Nejman.

Originalartikeln


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •