10 år försent och ett monumentalt svek

| 31 augusti, 2019

Ulf Kristersson gav i slutet på augusti SD rätt, Moderaterna är alldeles för sent ute med sina förslag om att minska asylinvandringen. 10 år för sent. “Det hade varit bättre om vi haft en bättre migrationspolitik”, säger han i SVT. Det här oroar mig.

Vad som inte nämns är att svensk politik utsatt Sverige för ett oåterkalleligt samhällsexperiment. Det finns inga förslag på hur de ska lösa alla de problem som det här experimentet skapat, bara konstateranden: det är ohållbart, vi måste ha en bättre migrationspolitik, vi är försent ute.

Filipstad har uppenbart fungerat som en ögonöppnare, inte bara för Moderaterna utan för fler partier (undantaget SD). Nu larmar Hässleholm om risken för en systemkollaps. De behöver 100 miljoner extra. Skattekollektivet är på väg att urholkas. Fler behöver försörjas av dem som arbetar. Istället för att skatten används till det gemensamma tvingas man se monumentalt stora summor läggas på bidrag. Pengar som skulle ha gjort stor skillnad om de hade kunnat användas på ett annat sätt.

Ett svek. Ett samhällsexperiment som slagit fel. Ett folk som länge gjort allt de kan för att få politiker att förstå att vi är illa ute. De som kritiserat, påpekat, ifrågasatt har effektivt tystats ned av PK-eliten allt medan vår egen statsminster hakat på, kallat väljarna för rasister, naiva, surrealistiska, omänskliga och främlingsfientliga. Felet har legat hos oss. Det är vi som är problemet, inte den fria invandringen, inte politiken, inte eliten. Det är vi som tappat vårt moraliska kompass. Vi beskylls för att vara alarmister och främlingsfientliga trygghetsförnekare.

Vi är arga. Det har vi varit länge. Varför lyssnade ingen? Varför var det VI som var problemet? Varför är allt det generationer före oss byggt upp inte värt någonting? Varför? Alla såg ju, alla visste, ändå valde man att attackera det egna folket, eller den som sedan länge invandrat som såg hur samhället sakta krackelerade, som såg sina vänners fruar plötsligt bära slöja för att det var enklare så. De ville det inte. De kände sig tvingade av det parallella samhälle som byggts vid sidan av samhället. Humanismens högborg Sverige, ett land där kvinnor avrättas, våldtas, blir tillsagda av okända män, vägras kliva på bussen, in på det lokala fiket. Kvinnor som har jämställdhet och frihet med sig sedan barnsben tvingas nu få sin frihet kringskuren. Där barn rånas för sina kläder och mobiler, eller mobbas för att de äter fläsk. Där pensionärer blir fattigare, och fler.

Det är som att myndigheter och politiker, inte vill eller förmår ta in vad det faktiskt är som sker här i Sverige, på våra gator. Så många kvinnor som fått sina liv förstörda, liksom barn och män. Vi får höra ibland att eftersom vi är i majoritet får tåla lite mer. Jag undrar hur mycket mer? Man fortsätter ju att blunda för att den hundraåriga kvinnokamp som präglar varje lagtext och offentliga dokument, trängs undan varje dag.

Lögnerna. Vi skulle inte ta emot alla, 80 000 skulle skickas tillbaka, det lovade man 2015. Stefan Löfven förstod att svenska medborgare var i panik: Det här kan vi aldrig klara av – 163 000 på några månader. Hur ska det gå till undrade många? Svensk polis har ju inte ens resurser för att hantera 3000 avvisningar. Då kom aktivisterna. De som fick makten med sig. Stefan Löfven som mer än gärna släppte över makten åt aktivisterna. Vissa stoppade utvisningar. Vissa lobbade för 9000 ensamkommande. Vissa fick statligt stöd för att kunna jaga, hota, anmäla och skrämma kritiker på våra sociala medier.

Hur öppna våra hjärtan än är, hur moraliskt och etiskt rätt det än är att sträcka ut en hjälpande hand, så kan politikerna inte längre ljuga, inte ens Stefan Löfven. Effekterna syns tydligt nu i våldet, arbetslösheten, sysselsättningsgraden, bostadsbristen, sjukvårdskrisen, polisbristen, skolresultaten, inkomstklyftorna, utanförskapet och den uppenbara fattigdomen. Färre tvingas försörja fler. Sambanden framträder allt tydligare nu. 10 försent …


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

PAYPAL:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •