EN NATT PÅ SJUKHUSET

| 23 september, 2019

Rubriken kunde låta som en halvtaskig uppföljare till en av bröderna Marx klassiska komedifilmer från 30-talet men är bara en nyss självupplevd reflektion av dagens sjukvård.

Efter ett drygt dygn i den stundom hårt kritiserade vårdapparatens famn i Malmö kan jag konstatera att den fortfarande håller en förhållandevis hög klass trots alla farhågor, inklusive mina egna, så här följer lite ris och ros.

Det som drar ner betyget är det dåliga bemötandet, tillgängligheten och de eviga köerna för oss som inte har gräddfil in i vårdapparaten. Den så kallade vårdgarantin t ex är inte ens värd namnet. Jag har bättre garanti på min bil och mina hushållsprodukter än det som skulle kunna vara livsavgörande för min hälsa.

Bristen på kompetent vårdpersonal, språksvårigheter och alldeles för hög arbetsbelastning är ett annat intryck som sätter spår från besöket. T ex finns det på våra svenska sjukhus personal som inte pratar samma språk som jag vilket gör att jag dels undrar över kvalifikationskraven och dels min egen patienttrygghet. Men det kanske är att begära för mycket i ett gränslöst och mångkulturellt samhälle där jag som god medborgare förväntas förstå och acceptera.
Dock måste jag i sammanhanget ge en eloge till alla de fantastiska och sjävuppoffrande sköterskor som kompenserar detta med sitt outtröttliga slit och engagemang för att få verksamheten att gå ihop. Utan deras insats skulle vården falla ihop som ett korthus. Heder åt dem!

Vårdavdelningar som på grund av ekonomi och personalbrist är stängda är ett annat stort problem, även om det inte direkt berörde mig, men för dem som väntar i vårdkön är det förödande. Vi stänger alltså ner tusentals vårdplatser trots skenande vårdköer samtidigt som vi har råd med… ja, du vet ju vad.

Och så har vi det här med vårdpersonal som säger upp sig och söker sig till andra arbetsgivare vilket riskerar att ytterligare dränera vården på kompetent personal utöver dem som slutar för att de helt enkelt inte orkar.
Efter att ha följt deras arbetssituation på nära håll i 30 timmar kan jag förstå dem.

Sammanfattningsvis tror jag dock att svensk sjukvård med sund planering, kompetens, reformarbete och inte minst ekonomiska förutsättningar skulle kunna återta sin rättmätiga plats som en av världens främsta.
Men då krävs ett uppvaknande av de politiker som bara har flyktingmottagning och anhöriginvandring som enda punkt på sin dagordning. För sjukvården kostar pengar, massor av pengar och det måste den få göra. För din och min och allas vår trygghet och hälsas skull.

Eller som det gamla ordspråket säger: Som frisk har du tusen önskningar men som sjuk har du bara en!


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •