Helena Edlund: Dagen när det blev omöjligt att arbeta

Från och med idag kostar det 45 kronor att åka till jobbet för mig och många andra stockholmare, och ytterligare 45 kronor att åka hem igen. Det innebär att jag måste betala 90 kronor till staten, varje arbetsdag, av redan beskattade pengar, bara för att kunna ta mig till min arbetsplats. Till detta tillkommer självklart bensinkostnaden, parkeringsavgiften (1 100 kronor per månad för boendeparkering på gata), bilskatten och lånekostnader.

Miljöpartiets Daniel Helldén jublar ändå inte. Enligt honom ska det vara ännu dyrare med bilar för privatpersoner, helst ska det vara helt omöjligt. Ännu är det en liten bit kvar till det målet men han borde vara ganska nöjd. Under Helldéns tid som trafikborgarråd i Stockholm har trafikkaoset maximerats: Gator har stängts av och parkeringsplatser ersätts sommartid med gula soffor. Köerna maximeras (liksom utsläppen) när bilar får trängas för att ge plats åt tomma cykel- och gåbanor. Miljözonerna som drivits igenom av MP i Stockholms stad kommer visserligen att försämra luftkvalitén ytterligare, men det spelar inte så stor roll – huvudsaken är att försvåra för bilisterna. Och nu de höjda trängselskatterna.

Men egentligen är det inte Helldén jag är mest besviken på, han följer bara sin övertygelse om att den enda rätta vägen är att driva Stockholm och Sverige tillbaka till förindustriell tid. Bilar ska vara förbehållna den politiska eliten (eller makar som kör väldigt tunga stenar). Av någon märklig anledning tycks svensken inte dela visionerna men skatter, tvång och förbud funkar fin-fint då och det har faktiskt MP varit tydliga med under alla år. Nej, den jag är mest besviken på är den borgerliga majoritet i Stockholms stad som gav Miljöpartiet fortsatt inflytande över Stockholmstrafiken – trots att en bidragande orsak till att stockholmarna röstade bort den tidigare rödgröna konstellationen var just Daniel Helldéns trafikdiktatur.

För mig blir detta sista spiken i kistan. Jag har konstaterat att jag inte längre kommer ha råd att arbeta. Att betala hisnande 1 800 kronor varje månad för absolut ingenting är inte möjligt, pengarna finns helt enkelt inte för en ensamstående tvåbarnsmamma. Trängselskatterna är även så finurligt konstruerade att de helt enkelt inte går att undvika, bor du i centrala Stockholm så måste du betala för att ta dig utanför innerstadens gränser. Bor du utanför innerstaden men måste till andra sidan stan så måste du också betala, även om du använder Essingeleden för att åka runt och detta trots att trängselskatten officiellt infördes för att avlasta specifikt trafiken genom innerstaden. Alternativet är förstås att åka via Strängnäs och Enköping, en nätt omväg på 20 mil. Miljövänligt och ekonomiskt så det förslår.

Peppiga miljötalibaner hävdar att jag ska åka kommunalt. En enkel sökning på SL:s reseplanerare måste jag åka hemifrån absolut senast klockan 05.52 för att hinna till jobbet klockan åtta, om jag med minsta möjliga marginal ska hinna lämna sönerna på skolan i Bromma. De kommer fram innan Fritids öppnar klockan sju, men jag antar att de får sitta och vänta på trappan. Den globala uppvärmningen hindrar dem förhoppningsvis från att förfrysa om vintrarna. Hem kommer vi först klockan 18.38, förutsatt att det inte inträffar några förseningar – och sannolikheten för det är ungefär densamma som att vinna på Triss. Det är de dagar jag inte arbetar även kvällstid, de dagarna får väl fritidspersonalen helt enkelt sätta upp ett tält till sönerna så får jag hämta dem i det vid 22-tiden. När jag tänker efter blir det nog enklast att vi alla sover över i det tältet, för vi kommer knappt hinna hem innan vi måste vända igen.

”Jamen, flytta då!” säger du kanske. Hur enkelt tror du att det är att hitta en bostad i Stockholm? Det går inte att flytta väl man har en bostad, då är man fast. Visst är det så att ingen är tvingad att bo i Stockholm, men arbetstillfällen växer inte på träd. För min egen del är jag svartlistad inom Svenska kyrkan sedan kampanjen Mitt Kors 2016 (att visa solidaritet med förföljda kristna är inte okej, tydligen!), så jag har inga alternativ. Att flytta innebär även att jag måste lämna mina barn, något en normal förälder inte gör. Så nu får jag väl börja fundera på att göra som så många andra: Bli bidragstagare. Lönen kommer helt krasst inte att räcka till för att betala kostnaderna för att arbeta.

Helena Edlund

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd insättning bekräftar gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller. Swish 0723 56 77 56.


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

1 En tanke på “Helena Edlund: Dagen när det blev omöjligt att arbeta

Kommentarer är stängda.