HUR HÅRT KAN MAN BLUNDA

| 14 januari, 2020

Jag sitter ibland på kvällen och läser lite på grupper och sidor där vänner och bekanta skriver och gör inlägg. Nåja, en del är faktiskt fd bekanta då jag ju tidigare skämt ut mig med min åsikt.

bland blir jag minst sagt förbluffad över vissa av dessas lite naiva och ofta överslätande inställning till vad som händer ute i samhället idag och hur lätt de tar på detsamma. Det är som om det inte finns. Det existerar inte i deras värld. Det blir en parallellvärld.

Hur stora kan skygglapparna vara, eller hur hårt kan de blunda för att slippa se och ta del av den bistra verklighet som numera sker runt omkring oss. Hur länge kan de leva i förnekelse inför det som blivit mångas vardag och olycka? Snart ingen kommer undan längre. Till slut drabbas alla på något sätt, mer eller mindre.

Men livet tycks på något förunderligt och oförklarligt sätt ändå gå sin gilla gång för de flesta och de försöker på olika sätt mentalt stänga ute ljuden från de allt mer kraftfulla och högljudda sprängningarna och skjutningarna.

Det är också lätt att vända blad eller byta kanal när en obehaglig sanning plötsligt poppar upp och sitter man i ett sällskap kan det ibland bli pinsamt tyst om samtalet närmar sig samhälle och politik. Ja, som t ex om dom där man inte får prata om.

Men visst förfasar de sig ibland över när någon råkar bli skjuten i grannkommunen eller ett stackars flickebarn blir våldtagen i närområdet men det blir sällan mer än en notis så länge det inte drabbar en närstående. Oftast är det ju långt borta.

Hur länge orkar de skärma av sig och vända andra sidan till, hur länge orkar de vara så oengagerade inför en verklighet som kryper allt närmare?
Vad är det som gör att de inte ser, eller inte vill se, det vi andra sett i många år?

Måste det göra ont för att de ska vakna? Måste någon anhörig eller nära vän skadas eller i värsta fall mista livet?
Jag förstår inte.

Det är väl så att den mänskliga hjärnan har många knep för att skydda sig från obehagliga händelser och upplevelser.

Det sägs att i varje kubikmillimeter grå massa i människohjärnan finns det 4 km neurala nätverkskopplingar.

Jag hoppas att det hos några av de ovannämnda finns utrymme för att signalerna i någon av alla dessa kopplingar ska kunna stråla samman och öppna ögonen innan det är för sent. För det går fort nu!


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *