INSÄNDARE: Herman Gill: Vi hanterar medial information som ett barn som sparkar fotboll

| 23 januari, 2020

Jag blir aningen fundersam när jag läser inlägg och efterföljande kommentarer på social media. En försiktig slutsats är att oavsett höger, vänster eller mitt emellan, så är vi lika oförmögna att använda kritiskt tänkande innan vi börjar skjuta. Sociala medier har blivit ett snabbmatsforum där vi hela tiden matas med åsikter, propaganda och påstådda fakta.

Bekvämt för de som bara vill bli serverade utan att själva behöva reflektera över kvalité och innehåll. Det är det ett alldeles utmärkt sätt om man vill få sin egen (i en del fall grundlösa) ståndpunkt bekräftad.

Helheten är det inte så noga med, bara det går fort och mättar för stunden. Betydelsen av ”att vara konsekvent” ter sig ofta vara att alltid kritisera och bespotta det som inte har rätt partifärg eller det som vid en första (och tyvärr även den enda) anblicken verkar vara åt skogen. Och visst, det är ju ett sätt att vara konsekvent. Jag undrar varför det är så. Men jag ska generalisera lite över detta och även ge några färska exempel på vad jag menar

För ganska många år sedan visades ett nyhetsinslag från en demonstration. Tv-kameror fångade hur en polisman sänkte en demonstrant genom att slå honom rakt i ansiktet med ett knytnävsslag. Till synes helt oprovocerat. Case closed. För en bild ljuger ju inte. Detta kablades ut i nyhetsprogram och genast blev polisens övervåld hett ämne. Vad jag kommer ihåg var detta även uppe i de debattprogram som fanns då. 

Till sist letades det fram en inspelning som visade hela sekvensen. Den visade hur demonstranten ögonblicket innan försöker ta polismannens tjänstevapen. När detta avslöjades blev det lite dålig stämning bland de som påhejat kritik mot polisen. Jag har inga belägg för det, men jag kan ju tänka mig att det blev lite svettigt för de som klippt ihop det första inslaget som visades.

Tyvärr händer detta hela tiden. Inte bara genom bilder, filmade reportage och filmade skeenden. Det händer också genom journalisters och opinionsbildares utstuderande och gamaktiga sätt att skildra eller återge något i skrift. Varför ställa något i proportion? Varför förklara kontexten? Varför inte lägga på de stora o riktigt torra vedträden på brasan? Svaret är ganska enkelt om du frågar mig.

Därför att vi lever i en snabbmatskultur. Allt ska gå snabbt. Information vi får ska levereras snabbt och bara kunna sväljas. Vi lever i en värld där vi hela tiden är ett enda knapptryck från lyckan. Vi befinner oss i ett söndercurlat samhälle där allt ska vara upplagt på silverfat. Vi har inte tid att tänka över det vi matas med och det som förmedlas. Vi sväljer det på samma sätt som hungriga fågelungar. Våran dagliga dos av ”fakta”.

Vidare till nästa löpsedel eller nästa arga inlägg innan vi ska ha tacokväll och berika oss med Paradise Hotell och Farmen på tv. Vi hanterar medial information som ett barn som sparkar fotboll. Sparkar bollen för allt vad tygen håller, springer ifatt och sparkar till den igen och igen. Istället för att ta emot passen, lära sig dutta, dribbla med den och hantera den o sen passa den vidare.

Exempel 1

Polischefen Erik Nord uttalar sig angående rånvågen mot unga. I tidningen citeras han med orden, ”invandrarna förnedrar för att de har långtråkigt”.

Resultatet blir givetvis en skur av arga kommentarer om hur det är opassande att säga så. Hur man istället ska ta krafttag och att polisen är inkompetent mm. 

Ska man nu vara lite kritisk i sitt tänk när det gäller artikeln, så måste ju i och för sig grundinställningen till polisen vara att den består av  vuxna människor som inget annat vill än att bekämpa all typ av brottslighet. Och att polisen också har erfarenheten och kompetensen att se mönster och bakomliggande orsaker till brott. Även att de ser komplexiteten och har förståelsen för att de flesta brotten, så också  våldtäkt, rån eller misshandel måste delas upp i flera olika underkategorier för att kunna diskuteras på en saklig nivå och på korrekt sätt. Både juridiskt och rent statistiskt.

Med detta som utgångspunkt så borde man börja tänka att ett lösryckt citat mycket väl kan vara en journalists våta dröm om det kan reta upp folk och höja läsarsiffrorna. I det här exemplet blir det lika förrädiskt som bilden av polismannen som slog ner demonstranten. Eftersom jag själv jobbat många år som polis, så har jag full förståelse för vad Nord menar. Jag har träffat på tillräckligt många unga gärningsmän som många gånger ger uttryck för attityden, ”Ja, vad skulle vi annars göra”, ” det bara blev så” eller ”vi hade tråkigt och bestämde oss för att gå ut o dra på stan”.

Nords uttalande står inte i konflikt till krafttag och offensiva åtgärder från polisens sida. Det säger inte heller att polisen inte tar brotten och gärningsmännen på största allvar. Jag gissar också att citatet är underordnat till en och förmodligen flera huvudsatser som av någon journalistik anledning inte ansågs vara så viktiga när det gällde just läsarsiffrorna. 

Exempel 2

Polisen beskriver IS-återvändarna som ”vanliga människor med familjer och jobb”.

Resultatet på social media, ja givetvis samma som ovan. Att polisen måste sluta med mjäk och saft och bullefasoner. 

Åter igen ett lösryckt citat som förmodligen är underordnat ett antal huvudsatser. Men av reportern inriktat på att få knytnävarna i stugorna att dunka simultant i borden. 

Det är ju förmodligen en helt rätt beskrivning av många IS-återvändare. De är inte nattlinneklädda män, med busiga ögonbryn och långa skägg. Bärandes på patronbälte och AK-47:a hängandes på ryggen. Onda svarta ögon under en stor turban. En terrorist är inte längre någon som är geografiskt begränsad till ett oroligt område eller som endast vedergäller den främmande makt som man faktiskt befinner sig i krig med. Terrorismen har delvis ändrat utseende. Inte per definition utan till dess färg, form och struktur.

Skulle jag bli tillfrågad hur en typisk pedofil, narkoman eller mördare såg ut, så skulle Svartvik att han eller hon skulle kunna vara din man eller din pappa, bror, syster eller kompis. Men inte heller ett sådant uttalande speglar vilka rättsliga åtgärder jag eller mina före detta kollegor skulle vilja se eller faktiskt vidtar mot dem.

Och kanske är det just det som vi ska vara uppmärksamma på när det gäller IS? Kanske är det ett citat som gör att vi borde inse allvaret och den problematiken vi står inför? Att det just är ”vanliga människor med familjer och jobb”. Det kanske är där som nyckeln till att bekämpa och förhindra framtida IS-krigare ligger. 

Exempel 3.

”Lagrådet kritiserar regeringens lagförslag om terror ”

Resultatet på social media. En hejdundrande kritik till lagrådet. Och givetvis sitter det bara sossar i lagrådet.

Men, lagrådets uppgift är inte och har aldrig varit att stifta nya lagar. Domarna som sitter i lagrådet har inte i uppgift att lägga några egna ideologiska och känslomässiga aspekter i granskningen av ett lagförslag.

Dess uppgift är att se hur nya lagförslag förhåller sig till grundlagarna och andra befintliga lagar. Lagarna måste kunna tillämpas utan att de strider mot varandra. Om det nu är så att lagförslaget går emot föreningsfriheten så måste man först försöka få till en ändring i den lagen. Det är inte samma sak som att de personligen eller på annat sätt är emot en sådan lag.

Lagrådets kritik bör ses som ett hårt uppvaknande och ett var varningens finger. Ett varningens finger om att lagar inte ska skapas i panik. Att vi inte kan rätta till konsekvenser av naivitet och ren dårskap genom att försöka skita fram en lag som plåster på såren. Lagstiftaren måste alltid ligga steget före, våga vara progressiv och respondera på verklighetsutvecklingen. Tyvärr är det inte så alltid. Men det är en helt annan historia.

Kritik och åsikter är bra. Det för oss många gånger framåt. Men det är ingen konst att vara kritisk eller att ha åsikter om allt. Det gör oss bara till en i mängden. Vi kritiserar makthavare för att de inte ser helheten. För att de har en skev verklighetsuppfattning. Och i samma andetag efterlyser vi kompetens hos dem som sitter i regeringsposition.

Men kräver vi det tillbaka hos oss själva? Vad är våran egen förståelse för hur saker faktiskt hänger ihop? Då är vi tillbaka i resonemanget jag avslutade med i min förra artikel. Den om det beskjutna UIA-planet. Vi gör oss inte bättre (läs intelligentare) än dem vi försöker vara bättre (intelligentare) än. Vi blir som barnet och fotbollen. Men tar du upp bollen och känner på den, duttar lite och dribblar den innan du passar den, ja…då kan vi spela på riktigt. 

Herman Gill, samhällsdebattör 


Stöd ProjektSanning och yttrandefriheten. Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideelt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *