2951. Den konstnärliga frihetens bekymmer

| 22 februari, 2020

Som bekant, skall man få en uppfattning om var konstvärldens elitstyrkor befinner sig går man till det senaste numret av e-flux journal. Tydligen var det dags för redaktören och konstnären Anton Vidokle att lufta konstnärens oberoende i en text som han skrev 2012:

“An artist today aspires to a certain kind of sovereignty, to the freedom to work as one pleases. Unlike artists, say, before the French Revolution, who worked merely to satisfy a commission from the church or the aristocracy, or to serve public taste and critics, artists today understand themselves as being not only capable of deciding what kind of practice they want to have, what subject matter is important to them, what form it may take, and so forth; they also understand themselves as fundamentally free to follow their own personal interests or to respond to urgent events in the world around them. And this fundamental freedom is understood as a basic condition of any work of art, as the pillar that the content and form of any artwork rests upon.”

Det later fint men det är klart att det finns reservationer. Konstvärlden förutsätter en viss ideologiskt baserad värdegrund. Dessutom säger den här texten inget om kvalitet. Är det frågan om ett dåligt eller marginaliserat konstverk (vilket konstvärlden suveränt avgör) är det inte mycket vits med friheten. Lagen sätter också vissa gränser men är inte avgörande. Rätt hanterat kan konsten i de flesta fall klara sig väl vid lagbrott.

I dagarna har ett verk av Pyotr Pavlensky blivit mycket uppmärksammat, såväl i vanlig press som i konsttidskrifterna (Aftonbladet, Artnet). Pavlensky har kommit över en video som visar den franske borgmästarkandidaten Benjamin Griveaux masturberande. Det fick Griveux att dra tillbaka sin kandidatur. Visserligen kan detta verk sägas vara konst som påverkar samhället men priset är högt eftersom utöver den politiska handlingen är det svårt att finna någon estetik. Möjligen kan man tala om en negativ sådan eftersom det är bryter mot den allmänna moralen. Inte ens politiska motståndare skulle vilja genomföra en sådan åtgärd. Andra verk har också fått stor uppmärksamhet: Som sympatiyttring för Pussy Riot sydde han igen sin mun, han spikade fast sin pung på Röda Torget, satte eld på dörren till den ryska säkerhetstjänsten och har dessutom skurit av sig sin ena örsnibb. Det har kostat böter och fängelse och han har fått asyl i Frankrike. Någon stark position har han inte i konstvärlden, aktionerna är för bisarra. Det är inte troligt att den uppfattningen i någon väsentlig del kommer att förändras.


Stöd ProjektSanning, yttrandefriheten och det fria ordet. 

Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideellt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Författare: Lars Vilks

konstkritiker och tidigare professor i konstteori vid Kunstakademiet i Bergen 1997 – 2003