Jan Lindberg: ATT HANDLA PÅ KREDIT OCH LÅTA NÅN ANNAN BETALA

| 24 februari, 2020

Var tredje svensk kommun skär ner i sin välfärdsbudget i år, enligt en kartläggning från SVT. Var femte kommun kommer dessutom att skära i äldreomsorgen. Nästan lika många uppger att budgeten blir lägre inom förskola och skolbarnomsorg.

Just att skära i äldreomsorgen gör mig extra förbannad. Man slår alltså på dem som redan ligger, ofta efter ett tungt och krävande arbetsliv där man bidragit till samhällets resurser. Det är en ynkedom och en skam för dessa beslutsfattare.

Många av de kommuner som tog emot väldigt många flyktingar fick höga ersättningar för asylmottagandet. Nu klingar de pengarna av och då har man byggt upp kostnader som man inte har råd med längre. Har man väldigt många flyktingar på en ort där det inte finns särskilt många arbetstillfällen så kommer kostnaderna naturligtvis att öka även för den gruppen.

De 7,5 miljarder som utlovats till kommuner och regioner kommer med andra ord inte att räcka långt. Det är pengar som inte finns och lånas av oss själva. Det är i själva verket en gigantisk springnota i form av en illusorisk stimulans och satsning för att tillfälligt tysta massorna och tjäna politiska poäng. Sen får M, KD, V och SD vara hur överens de vill.

Att pumpa in mer pengar till kommunerna är inte lösningen på problemen i Sverige idag. Det löser kanske situationen för ögonblicket men är egentligen bara konstgjord andning och förlänger bara lidandet för de drabbade medan det oundvikliga haveriet närmar sig med oförminskad fart.

Kostnaderna som de flesta av oss identifierat vid det här laget, orsaken till kommunernas problem, finns kvar och löser man inte problematiken kring det så spelar det ingen roll hur mycket pengar vi pumpar in. Att kalla dem flyktingar, asylanter, nyanlända, anhöriga, invandrare eller bidragstagare spelar mindre roll men att ta in 100000-tals människor till landet och kommunerna varje år, människor som inte bidrar eller ens försörjer sig själva, gör bara ekvationen oerhört mycket svårare att få ihop i slutändan.

Vi börjar samla på oss enorma utmaningar i det här landet som alla kostar pengar, enormt mycket pengar. Varifrån ska dessa pengar komma? Vem ska betala med pengar som inte finns? Vi spelar Monopol med oss själva med allt större insatser men med den skillnaden att när spelet är slut kan vi inte lämna spelplanen.

– Krisen inom vården. Läkare och sköterskor som ska rekryteras, öppettider som måste bli bättre och väntetider minskas. Vårdplatser och resurser som måste till.

– Våldet och kriminaliteten som sen länge passerat det otillåtnas gräns och varifrån ska alla poliser komma när allt fler samhällen förvandlas till “no go-zoner” och människor inte vågar sig ut efter mörkrets inbrott? Platser står redan i dag tomma på polisutbildningarna samtidigt som rekordmånga poliser väljer att lämna in sin bricka.

– Bostadsbristen. Våra ungdomar och pensionärer glöms ofta bort i efterdyningarna av bostadskrisen för nyanlända.

– En skola helt utan krav och visioner. Mängder av elever som inte får godkänt eller ens klarar de mest elementära kraven i en skola som borde vara investeringen och garanten för vår framtid.

– Jobben. Det mesta som regeringen föreslagit i jobbväg har floppat och vad ska alla dessa nyanlända jobba med? Hur ska de bidra utan utbildning och med en kultur som ofta gör dem omöjliga på arbetsplatser. Och vill de jobba överhuvudtaget?

– Segregationen ska brytas, lovar regeringen gång på gång men den kommer tvärtom att öka under kommande år i takt med att tusentals nyanlända och deras anhöriga bosätter sig i utanförskapsområden. Spiralen snurrar nedåt i allt snabbare takt medan även skötsamma och bidragande invandrare får skuld för dem som missbrukar systemen.

Ja, det finns mängder av svarta hål i samhället som kräver enorma resurser och som likt en hungrig gökunge ständigt behöver matas med mer och mer samtidigt som den kastar de andra ungarna ur boet.

Att gång på gång pumpa in pengar i olika åtgärder tystar kanske de mest högljudda för tillfället men det kommer aldrig att bli en lösning på problemet för i slutändan är det du och jag som ska betala kalaset.

Var ska vi ta pengarna?

Jan Lindberg

Expressen


Stöd ProjektSanning, yttrandefriheten och det fria ordet. 

Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideellt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *