Ingen lyssnade på våra larm. Det här får mig att minnas.

| 19 april, 2020

Det är en smärtsam läsning om barn som misshandlas fysiskt och psykiskt och om en vuxenvärld som inte lyssnar.

Det får mig att minnas. Jag upplevde samma sak som barn. Jag och mina syskon växte upp i misär, otrygghet och våld. Grannarna visste. Skolan visste. Socialtjänsten visste. Men ingen gjorde något förrän det var försent. Försent för någon av oss att hämta oss ifrån de hemskheter vi upplevde.

Det var så enkelt för vår mamma att luras. -Imorgon kommer sosskärringen på besök, sa hon medan hon städade frenetiskt. Allt skulle putsas, spritflaskor skulle plockas undan och vi barn skulle badas och kammas. Scenen om den slitande ensamstående mamman med tre välartade döttrar skulle ställas fram. Och det fungerade. Länge.

En dag brast det förstås. När jag vid upprepade tillfällen hamnade på sjukhus blev jag synlig. Min doktor, som jag kallade honom, oroade sig. Han började göra hembesök och krävde tillslut att något måste göras. Det var första gången vi hamnade på barnhemmet Glomman i Örebro.

Men då liksom nu tycks myndigheter arbeta efter linjen att barnen skulle hjälpa sina föräldrar att bättra sig. Vi användes som en morot och piska.

Under det år vår mamma var tvångsinlagd första gången bodde vi på Glomman. När hon var färdigbehandlad och socialen hade köpt möbler och lite leksaker, var vi också ”färdigbehandlade”. Vi flyttades tillbaka hem.

Och så började allt om igen. Smutsiga och hungriga ungar. Rädda för våra egna skuggor. Jag var 7 år, mina syskon 6 och 4 år. Vad som hände bakom våra väggar visste ingen, inte förrän skriken ekade högt och polis kom. Och så började det om igen.

Det var en fasa att leva så. Ständigt rädd och hungrig. I efterhand har jag kunnat läsa journaler. Där framgår det att man bedömde vår situation som allvarlig. Ändå fick det fortgå. In och ut på barnhem medan de försökte få ordning på mamma.

Jag har alltid undrat varför hon aldrig ställdes tillsvars för vanvården, misshandeln och övergreppen. Svaret på det kommer jag aldrig få.

Därför gör det mig både arg och ledsen att läsa att det här fortfarande händer. Hur är det möjligt? Har vi lärt oss mer?

Det finns ingen förklaring som rättfärdigar att det här fortfarande pågår.

Jag berättar min historia därför att jag vill att man ska förstå att det är allvar när barn far illa. De sår barn åsamkas av att leva i skräck och otrygghet läker aldrig. Många av barnen hittar aldrig vägen ut ur det, inte ens som vuxna. Jag gjorde det men inte mina syskon.

https://www.expressen.se/…/barnens-larm-som-ingen-lyssnade…/


Stöd ProjektSanning, yttrandefriheten och det fria ordet. 

Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideellt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

Författare: Madeleine Lilja

, vår ledarskribent med Magisterexamen inom media och kommunikations-vetare, samt forskarutbildning inom journalistik, 280 hp

1 En tanke på “Ingen lyssnade på våra larm. Det här får mig att minnas.

  1. Carl den 12

    Mitt hjärta brister att barn växer upp så här, då som nu?
    Att det finns sk vuxna människor som ser bort och att resonemanget ännu finns kvar, att det bästa är alltid dom biologiska föräldrarna.
    Vem och vilka som helst kan tillverka ett barn och det gör en inte automatiskt till en förälder.
    Det är hur man som förälder förvaltar och förtjänar sitt föräldraskap.
    Att ge barnet tak över huvudet, göra mat, sköta om barnet klarar dom flesta av förutom några få.
    Men att förmedla att barnet har ett värde, är det få föräldrar som klarar av att förmedla.
    Det ska köpas dyra saker, kläder, semestrar och curlas höger till vänster pga av det dåliga samvetet att man inte ger utav sig själv och sin tid till sina barn.

    Calle tycker att föräldrar borde sluta ta sina barn för givet och inte se dom som ägodelar/accessoarer.
    Barn har ett värde oavsett om ni är bra eller dåliga föräldrar och behandlar ni barnen dåligt som små, så kommer en dag då ni får stå till svars, både föräldrar, skola och övriga myndigheter !!!
    Tack, för att du dela med dig, att du är den du är och gör det du gör bästa Madeleine?
    Det betyder så mycket för oss som tvivlar på om mänskligheten och världen gått helt förlorad?
    Ni på PS är verkligen ljuset?i en svårt tid i ett svårt land att leva i och ännu mer mission imposible att tro på en framtid i……………………………..

Kommentarer är stängda.