2991: Frihetlig konst och kultur

| 20 april, 2020

Skall kulturen vara fri från statliga bidrag? Det menar Henrik Jönsson på sin YouTubekanal. Det ligger något i det enär man kan förstå att staten vill ha något tillbaka och att den inte vill ha sådant som strider mot dess värdegrund. Men så enkelt är det ändå inte och man får snart klart för sig att Jönssons kulturfrihet är en ensidig framställning.

Han gör t ex en stor affär av att Sture Johannesson affisch (flickan med haschpipan) blev refuserad på Lunds konsthall. Här är det inte fråga om något direkt statligt bidrag men låt gå för att det även kan ses som en ekonomisk fördel att ställa ut på en officiell plats. Emellertid blir problemet här att intendenten, dvs. statstjänstemannen, Folke Edward var den drivande. Han stötte på patrull i konsthallsnämnden. Men det visar att den statliga ordningen inte har en enhetlig front.

Ett annat exempel är Peter Dahls serie ”Drömmar i soffhörnet”. Polisen beslagtog en av målningarna 1970. Men då hade statstjänstemännen på Göteborgs konsthall inte gjort invändningar. Ett ytterligare exempel är Carl Kylbergs målning ”Uppbrottet” som Nationalmuseum ville köpa in. Regeringen sade nej.

Dessutom tillkommer det synnerligen intressanta dilemmat om hur något överskridande skall presenteras. I sin förenklade bild tänker sig Jönsson att staten förhindrar nyskapande. Men inte riktigt så. Tack vare att staten på samma gång ger plats åt kontroversiella verk och refuserar dem blir verken överskridande och dessutom milstolpar i svensk konsthistoria.

En annan sida av saken är att Sverige har sex konsthögskolor. De producerar varje år ett tämligen stort antal nya konstnärer. Utan bidrag skulle väldigt få av dem ha en möjlighet att överleva. Detta kunde teoretiskt åtgärdas genom att lägga ner merparten av skolorna men man kan lätt inse att det är ogörligt. Tanken är att vi behöver ett större antal konstnärer för att få fram några stycken som kan åstadkomma arbeten av hög kvalitet. Det är tveksamt om den ekvationen är korrekt men detär allmänt accepterat. Inte ens SD skulle på allvar gå in för en sådan förändring. Det kostar för mycket ur politisk synpunkt.

En del projekt är kostnadskrävande och i Sverige finns det inte många finansiärer. Bildkonsten har blivit dyrare med alla nya tekniker och så har vi filmverksamheten som är svår att etablera utan stöd till nya filmare. Och hur förhåller det sig med bibliotek och museer? Jönsson var nog lite väl snabb.

Lars Vilks


Stöd ProjektSanning, yttrandefriheten och det fria ordet. 

Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideellt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Författare: Lars Vilks

konstkritiker och tidigare professor i konstteori vid Kunstakademiet i Bergen 1997 – 2003