Coronan avslöjar Sveriges dysfunktionella arbetsmarknadspolitik då jordbruken skriker efter arbetskraft medan hundratusentals människor blir försörjas av det allmänna.

| 22 april, 2020

Thomas Gür skriver en gästkolumn i Göteborgs Posten om att Coronapandemin nu blottlägger den dysfunktionalism det finns i den svenska arbetsmarknaden. Något som några har varnat för länge men som få har brytt sig om. Något som framgått de senaste veckorna är att svenska bönder saknar arbetskraft i form av ca: 16 000 säsongsarbetare från utlandet. Mestadels rör det sig om säsongsarbetare från östra Europa. Säsongsarbetare som årligen kommer till Sverige för att jobba i jordbruket, främst med trädgårdsskörd, såsom att plocka jordgubbar, sallad, tomater och blomkål. Nu sedan Sverige införde inreseförbud för drygt en månad sen så stoppas dessa vid gränsen trots att de har arbetstillstånd.

Men trots att arbetslösheten nu stiger i Sverige i Coronapandemins kölvatten så går det inte att få tag i arbetskraft för dessa jordbruksföretag som skriker efter arbetare.
Marcus Söderlind på Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) säger: ”Personerna måste finnas där företagen finns, och lantbruken ligger där inte så många bor. Företagen kan heller inte bara ha anställda som är nya i branschen.”
Uttalandet Marcus Söderlind fångar i sin korthet två allvarliga problem. Det första är att vi sedan årtionden har ett utanförskap som omfattar hundratusentals människor, främst invandrare, har vi likväl behövt importera säsongsarbetskraft. Detta är något Sverige för övrigt inte är ensamma om.

I Sverige har vi byggt och underhållit ett system där personer kan vara utanför arbetsmarknaden och ändå försörjas av det allmänna. Parallellt med detta finns en arbetskraftsbrist i samhället. Ett argument som ofta förs fram när det talas om att dessa kunde ta arbeten i jordbruken är att arbetslösa i Sveriges tätorter inte skulle kunna ta sig dit där de svenska lantbruken finns. Men det argumentet håller inte, Ukraina eller Serbien där säsongarbetarna ofta kommer ifrån ligger trots allt ännu längre bort. För lantbruksföretagen har givetvis lösningen med importerad arbetskraft varit nödvändig för att gå runt. Men från ett samhällsekonomiskt, socialt och politiskt perspektiv har systemet inte varit annat än skevt och förvrängt. Inte minst med tanke på signaler det sänder ut om drivkrafter för arbete, bidrag och självförsörjning.

Det andra problemet Marcus Söderlinds uttalande fångar upp är att även om jordbruksarbete ibland omtalas i kategorin ”enkla jobb” av vissa politiker så förhåller det sig inte så. Ska man på kort tid (skörd/bärgning) med rådande lönenivåer kunna få ut maximalt av tillfälligarbetare, finns inte tid och utrymme för inlärning, provanställning eller arbetskraft som inte håller måttet. Detta visar också på att förslagen, främst numera från Centerpartiet, om att minska utanförskapet genom att skapa fler enkla jobb inte håller. Inte när det dessutom ofta framförda med pläderingar för fortsatt hög invandring. Dessa förslag saknar verklighetskontakt, eller som Thomas Gür menar att det ”är fria fantasier”. Likaså kommer den minnesgode kanske ihåg den dåvarande arbetsmarknadsministern Ylva Johanssons uttalande från 2017.

Då hon som arbetsmarknadsminister angav bilmekaniker som ett exempel på ett enkelt arbete. Min kommentar till detta är att hon nog aldrig tittat under en modern bils motorhuv, ej heller sett vilka hjälpmedel en bilmekaniker idag måste ha för att klara sitt arbete. Det finns nästan inga enkla jobb. Inte ens i jordbruket. Och det vore inte ens önskvärt. En ekonomi som ska avkasta tillräckligt för att bekosta alla privata och offentliga tjänster kan inte gå runt på enkla, alltså lågproduktiva, arbeten. Thomas Gür och även jag menar att politikerna har sålunda ställt till det rejält för oss. Men det är inte epidemin som orsakat felen. Den har endast blottlagt dem. Den har bara visat på alla de felaktigheter och felbeslut som politikerna gjort under årtionden, men som de har svårt kanske omöjligt att erkänna.

http://www.gp.se/1.27032556

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

3 tankar på “Coronan avslöjar Sveriges dysfunktionella arbetsmarknadspolitik då jordbruken skriker efter arbetskraft medan hundratusentals människor blir försörjas av det allmänna.

  1. Göran

    Det handlar sannolikt inte om att “erkänna”. Dom begriper helt enkelt inte vad de ställt till med. Nästan ingen i regeringen har haft ett riktigt jobb. Då vet man för lite om verkligheten för att ta bra beslut.
    No more, no less.

  2. Rogert Lindgren

    Läste just artikeln. Blev glad!
    Jag har tänkt på denna situation i en hel del år.
    Är det så att invandrare inte känner till att vi behöver hjälp inom detta området?
    Om vi nu ska informera invandre om Sverige under 2-3 dagar. Kan då inte detta och även andra yrkesgrupper som behöver arbetskraft belysas.
    Jag känner inte till vad invandrare har för arbetsbakgrund. Kan det vara så att flera har en agrar erfarenhet från sitt hemland och att de inte kommer från städer.
    Jag förstår att vårt moderna jordbruk är relativt högteknologiskt och att en vidareutbildning kan behövas i form av en lärlingsutbildning och att lantbrukarna behöver kompenseras. Men är det inte möjligt om vår politiska vilja finns?
    En parantes, men kanske ack så viktig är hur vi vill och behöver bruka vår mark i framtiden.
    Lev väl
    Rogert

  3. Carl den 12

    Hade den grupp vi diskuterar önskat arbeta, så hade dessa inte tagit sig ända upp hit till kyliga och “rasistiska” Sverige !
    Då det finns andra länder närmare deras hemländer, man kan arbeta i, oavsett orsak man är på flykt ifrån.

    Calle hade själv aldrig kommit på tanken att ta mig typ över halva/hela jordklotet för att söka arbete i ett land där språk, kultur, religion(sociala koder)är så långt man kan komma ifrån, det man är van vid.
    Det är inte alltid dom som bäst behöver ta sig hit, som får chansen att komma hit är inte att förglömma.
    Dom som är andra och tredje generationen invandrare som kom hit på 60, 70, 80-talet och lärde sig språket, utbilda sig och började arbeta och gjorde samma klassresa som ursprungliga svenskar gjort(genom att ta lån).
    Det går inte att jämföra med dagens invandring i dagens Sverige, då det inte finns arbete, lägenheter, vård och social omsorg för alla.
    Och det vet såklart dom som kommer hit om och blir ingen nyhet !!!
    Diskussionen är intressant och nog så viktig, då jag genom åren har arbetat med så många skötsamma invandrare, som också är av den uppfattningen ang den invandring vi sett bla sedan år 2015.
    Så är en stor grupp kriminella redan från början i sina hemländer och har inte för avsikt att integrera.
    I dom bästa världar, så önskar man att det inte vore så här, men ju tidigare vi inser det ju bättre för alla.
    En tanke jag har är att brinner man för det med exempelvis jordbruk, så kan svenskar åka ner till deras länder eller grannländer och starta upp lantbruk så kriminella får en viktig sysselsättning.

Kommentarer är stängda.