Henrik Rönnquist är en korkad människa

| 29 april, 2020

…läser jag. En artikel av Magnus Aagard från 2013 dyker upp i mitt flöde med titeln Korkat, Rönnquist.

Han skriver om galleristen som ”tror på extremhögerns lögn om hur farliga mörkhyade är”. Om hur dum, i betydelsen korkad Henrik var som trodde på det.

Henrik var som de flesta 2013 inte så bevandrad i vilka ord man fick använda för att prata om invandrade män och gruppvåldtäkter. Han hade hört ett uttalande från norsk polis där man sa att att en stor del av gruppvåldtäkterna i Norge begicks av invandrade män. Tendensen fanns också i Sverige. Möjligen var Henrik onyanserad i det han sa när han styrkte sitt påstående med den norska polisens uttalanden, och möjligen kunde det han påstås tolkas som att han var korkad, till och med rasistisk.

Men var han korkad? Handlade det om att han hade ”gått på högerextrems högern lögner”? Nja inte ens 2013 var det en korrekt analys. Problemet var att man inte ville prata om det, trots att forskning från Brå redan 2008 hade visat att just gruppvåldtäkter ökat och att invandrade män var överrepresenterade.

Om man hade bemött Henriks påstående på ett annat sätt hade kanske debatten blivit en annan och vi hade räddat många kvinnor från att utsättas för gruppvåldtäkt. Vi hade också kunnat räddat många invandrade män från att dras över en och samma kam. För det är viktigt i sammanhanget, att förstå att alla invandrade män inte är våldtäktsmän.

Aagard hade dock sin bild klar och var väldigt tydlig med att skriva att det ”såklart” inte var sant det Henrik sa, och att det behövde man ”inte ens granska de manipulerade siffror han” använde som argument för att förstå. Det var menade Aagard ”en så orimlig myt att man måste vara ordentligt korkad för att tro på den.”

Det var alltså en myt precis som Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin, hävdade att en stor andel ensamkommande som utgav sig för att vara barn, var en myt.

Kring invandringen var då som nu opinionen som i hypnos och många tycktes helt ha tappat huvudet. Kommentarerna på sociala medier löd då som nu inte sällan: ”Vårt land har råd” eller ”Så ovärdigt ett land som vårt, rikt på resurser och på godhjärtade hjälpsamma människor”. Vad man aldrig talade om var gruppvåldtäkternas grymhet och orättvisan i att fria kvinnor fick sin trygghet bortryckt.

Att sedan svensk politik fortsatte att pressa på för en mer generös invandringen gjorde bara ont värre. Det visade sig, allt eftersom sprickorna i mångfaldhetsprojektet uppdagades, att Sverige inte klarade av ”öppna er hjärtan” politiken och allt tal om medmänsklighet. Märkligt nog tycktes ingen förstå att man måste reda i de problem som uppstått, inklusive gruppvåldtäkter, innan man kunde fortsätta att öppna dörren för fler. Istället satte man generositeten först och problemen sköts på framtiden. Klyftorna växte, konflikterna likaså och kulturkrockarna skapade ännu fler problem.

Genom att låta journalister som Aagard styra agendan och låta politiker vända bort blickarna är de medskyldiga till att det har fått växa fram ett besinningslöst våld i landet. Sverige är idag ett land där otryggheten växer snabbt, liksom olikheterna. Detta har skett samtidigt som det har varit en rekordstor invandring till landet. Som medborgare har det varit som att befinna sig ett experiment med skräckblandad beundran.

Skräck eftersom så många frågor är ännu obesvarade: Vad gör vi med den växande otryggheten? Var ska de som kommer till Sverige bo? Var finns jobben? Hur blir det med skolsystemet? Hur blir det med sjukvården? Och hur kommer det bli med områdena utanför storstäderna där det har uppstått stora parallellsamhällen?

Aagard var en av dem som satte skräck i svenskar som var oroliga över utvecklingen i landet, men som inte vågade säga något eftersom det de sa vantolkades. De missförstods och buntades ihop med högerextremister och såklart SD.

Och Sverige har misslyckas med det mesta när det kommer till de senaste årens invandring. Och det har man därför att man vägrade förstå att människor som kommer från klansamhällen skiljer sig från vårt samhälle.

Istället för att prata om det tvingade man in debatten i frågor om rasism och högerextremism. Istället för att diskutera det allvarliga problemet med gruppvåldtäkter måste de som pratar om dem försvara och förklara att de satte ord på en otäck verklighet. Men bakom debatten växte alltjämt otryggheten och Henriks ord hängde kvar i luften.

I det tysta tvingades ett helt folk acceptera det oacceptabla på grund av journalister som Aagard. Det om något är korkat. Låt oss hoppas att vi inte låter oss påverkas på samma sätt igen.

Aftonbladet

Oslopolisen överfallsvåldtäkter på YouTube


Stöd ProjektSanning, yttrandefriheten och det fria ordet. 

Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideellt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal: