Ohälsomyndigheter

I vårt land får vardagliga och folkliga känslor av kris snabbt sin egen statliga myndighet. Politikernas tilltro till att byråkrater ska kunna fånga och lösa människors bekymmer är gränslös. Särskilt märklig är den då problemen ofta är framkallade av felaktiga politiska beslut eller byråkraternas eget klanteri. Men tanken är förstås att försöka visa handlingskraft och sympati med upprörda känslor så att det ska synas vid valurnorna.

Förvisso är myndighetsfloran välment. Politiker från vänster och höger tror uppriktigt att tjänstemän ska kunna fatta riktiga beslut och lösa samhällets alla problem och i vart fall undanröja risker. Visst kan enstaka svårigheter elimineras. Men min poäng är att riskeliminering oftast bara sker i teorin. Byråkraterna är nämligen inte tillräckligt slipade för att upptäcka dem i förväg. Det krävs mycket utredande och pappersarbete för att kartlägga samhällsproblem. Och inget säger att offentligt anställda tjänstemän är ägnade att upptäcka potentiella risker. De är fullt sysselsatt med att skriva allmänna direktiv om vaksamhet. Och att planera sammanträden och konferenser för att uppdaga svåra problem. Detta kräver många tjänsteresor och lika många reseräkningar. Och så en ny sväng med möten och diskussioner.

Så när väl ett problem flammar upp så står alla byråkrater handfallna och med överraskade miner. De säger alla i en kör: detta måste vi rätta till. Och så återvänder de till sina tjänsterum för att skriva rapporter och direktiv i syfte att förhindra att det som nyss inträffat inte ska upprepas. Allt detta kräver förstås en ny runda av sammanträden med resor i tjänsten. Och så vidare. Tiden går och miljarderna rullar ut från skattebetalarnas fickor.

Till planekonomins inneboende brister hör just det omöjliga i att förutse framtiden. Det är ju tillräckligt svårt att lösa problem som redan uppstått. Men likväl tror tusentals politiker och administratörer att de i morgon ska styra upp det svenska samhället och i övermorgon resten av världen. Och därför satsas ännu fler miljarder av skattebetalarnas pengar på hundratals drömprojekt som alla går ut på att förebygga risker och lösa tänkbara samhällskriser.

Jag skriver detta i skuggan av covid-19. Jag menar inte att landets politiker och byråkrater kunnat hindra virusets spridning i vårt land. Men när det väl blivit ett faktum för några månader sedan måste man fråga sig varför dessa horder av offentliga tjänstemän inte snabbt lyckas fatta kloka beslut. Passiviteten är besvärande främst vad gäller bristen på rejäla direktiv till landets äldreboenden och order till sjukvården om att bygga upp lager med materiel. Mycket tyder på att nationer i Sveriges omgivning – samtliga med betydligt smärre byråkratier än i vårt land! – agerat mer pang på och med betydligt större insatser av tvång mot landets medborgare.

Vad händer i vårt land. Den storskaliga byråkrati som tagits på sängen och inte ens i förväg lyckats vidta allmänna beredskapsåtgärder vägrar att tillgripa förbudslinjen. Detta sker med förklaringen att svenska folket har en stor tilltro till myndigheternas besked. Men vem kan tro på dessa skaror av byråkratiska tomtenissar? Eller på de svenska politiker som hukar bakom ryggen på sina partibröder och systrar i toppen på ämbetsverken?

Därför menar jag att covid-19 har avslöjat det faktum som många redan anat. Det vill säga att nationens politiker och deras byråkratier inte klarar av det som de satts att göra. Att de inte funkar i praktiken är klart. Ty de är huvudsakligen tillsatta för att legitimera att allt är frid och fröjd. Detta gäller många av de ämbetsverk som idag jobbar mot covid-19. Det gäller också den svenska polismyndighet som borde ha satts in för att med tvång hindra folksamlingar. Men den svenska polisen – och övriga rättssamhället – sysslar redan med en uppgift som är planeringsfolket övermäktig. Det vill säga att med realistiska och tuffa åtgärder hålla klanbrottsligheten i schack.

Delar av myndighetssverige är ett enda stort råttbo! Om inte den svenska byråkratin kraftigt skärs ned kommer svårt land att gå under.

Torsten Sandström, professor em i civilrätt vid Lunds universitet

anti-pk-bloggen


Stöd ProjektSanning, yttrandefriheten och det fria ordet. 

Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideellt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

2 tankar på “Ohälsomyndigheter

  1. Carl den 12

    Lek med tanken att det var vanligt folk som hade burit ansvar och ställt till med det vi sett ta över vårat land och nu Corona på det.
    Där vi kan se våra äldre dö som har betalt längst och mest pengar utav allt och alla.
    Hade vi vanliga skötsamma arbetare och skattebetalare haft något med det att göra och tillåtit den utvecklingen utav alla dess olika sorters kriminalitet få fortgå.
    Och hade vården inte tagit det ansvar som tillhör deras arbete och hederskod att rädda liv.
    Då hade vi blivit anmälda, som hade kunnat sluta med både uppsägning, avstängning, straff och skadestånd.
    Och det går inte komma ifrån att Sveriges regering klarar sig ifrån allt ansvar just pga den makt och status som ni har och kollegor som backar upp er.
    Ni sitter där tryggt med god ekonomi, livvakter och kan köpa er både vård och trygghet och ni bor inte i förorterna.

    Calle hälsar att man kan tycka och tänka mycket och ha synpunkter på Sveriges utveckling genom tiderna.
    Men, det som vi ser på 2000-talet är inte det landet jag föddes och växte upp i.
    Visst att allting förändras, men hur är det möjligt att ni makthavare tillåter all denna kriminalitet och hur kan ni svika dom äldre så, som får somna in ensamma ??????????
    Det här ni tillåter, går inte rätt till någonstans !!!
    Och att ni tar och missbrukar era befogenheter och prioritera människor utanför Sveriges gränser, än ser till sitt eget folks behov först och främst.
    Ni bör gå tillbaka och läsa om vad tidigare ledare och politiker hade för värdegrund och ansåg vara sunt förnuft att bygga upp ett jämlikt och tryggt samhälle att leva i♥

    Svar
  2. Eszter Dobcsanyi

    Jag ser tre basala problem här:
    1. Att få statliga och myndighets positioner behövs ingen expert status. I störe delen av fall inte heller en yrkeskompetens (!) Det är inte bara skrämmande men garanterar en total dysfunktionalitet! Positionen utdelas enligt partisk ställning vilket är bra för fixering av makten men inte för populationen/mänskligheten (som valde dem).
    2. Om staten eller myndigheter lyhörda och engagerade det finns kvar viss kompensatorisk marginal . Gällande vården vi visste väl att systemet är döende, alla skrikit för hjälpen men makten ville varken höra eller bry sig.
    3. Om en sedvanlig människa gör fel i sitt arbete brukar få sina konsekvenser på sig. Det sker garanterad inte hos ansvariga myndighet- och statlig personal. Dem kommer att slippa undan. Även människors död. Dem kommer projiciera ut ansvaret: t.ex. äldre boendes personal bete sig olämpligt ( i stället att erkänna att både strategi, snabb agerande och skyddsutrustning missades). Dem kommer även fabricera ideologier att förklara fel ( t.ex. bara i Sverige räcker 40% smittad för flockimmunitet).

    Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *