Tino Sanandaji om boken “Genusdoktrinen”

Ivar Arpi och forskare Anna-Karin Wyndhamn är aktuella med årets hitintills mest omdiskuterade bok ”Genusdoktrinen” och sammanfattar idag i GP:

”Den akademiska friheten har kidnappats av genusteorin” ”Det pågår ett genomgripande, bitvis extremt, projekt att omstöpa våra universitet. Det handlar inte bara om att kvinnor ges företräde till tjänster och höga positioner, kvoteras in på litteraturlistor och i forskargrupper, utan om att genus- och könsperspektiv ska vara konstant närvarande i forskningens innehåll. Ändå uteblir debatten”

”Mönstren går igen på högskola efter högskola. Vi har intervjuat över åttio forskare, studenter, generaldirektörer, ansvariga tjänstemän och före detta ministrar. Den kritik vi har fått har skjutit in sig på enskildheter, eller felaktigt återgivit delar av boken. Ingen har dock bestridit att det vi säger stämmer, att det pågår en förändringsprocess där genusdoktrinen konkurrerar ut akademisk frihet och meritokrati. Ändå duckar de som ytterst är ansvariga för denna process…

Jämställdhetsmyndigheten ställde in intervjun, trots att de fått frågorna i förskott. De har däremot tagit fram ett internt dokument som de döpt till “Frågor och svar om jämställdhetsintegrering och boken Genusdoktrinen”, som är så fullt av sakfel att de inte kan ha läst boken. Ingenstans i myndighetens slutsammanställning över jämställdhetsintegreringen av svenska högskolor, publicerad i slutet av april, resonerar de om avvägningar mellan jämställdhetsmål och akademisk frihet. Däremot varnar de för kritik och ifrågasättande av förändringsprocessen. Allt som inte är medhåll är “motstånd”.

Nationella sekretariatet för genusforskning, och nu Jämställdhetsmyndigheten, har fått regeringens uppdrag att driva på jämställdhetsintegreringen av Sveriges myndigheter och universitet. Politikernas avsikt kanske var att förbättra jämställdheten, men genomförandet är långt mer radikalt. Kort kan det beskrivas som att Feministiskt initiativ har fått i uppgift att stöpa om all högre utbildning.”

Det finns två delar här, att få in fler kvinnliga forskare med positiv särbehandling i tilldelning av tjänster och forskningsanslag har jag personligen inget emot givet den rådande könsobalansen. Det är däremot extremt problematisk när statliga aktivister styr forskningens innehåll, ofta baserad på poststrukturell teori. Postmodernism är inte vetenskap utan flum som förkastar empirisk falsifierbarhet och att en objektiv sanning ens existerar (många postmodernister ogillar att erkänna detta då de vet att det minskar deras trovärdighet, men det framgår tydligt i deras texter).

När staten griper in och styr forskning och undervisningens innehåll är det inte längre vetenskap utan ideologiproduktion, oavsett vilka bortförklaringar vänstern och deras fejkliberala svans sen använder.

Tino Sanandaji på Facebook 

Boken kan ni köpa här


Stöd ProjektSanning, yttrandefriheten och det fria ordet. 

Vi är tacksamma för stora såväl som små donationer.

Vi arbetar helt ideellt utan presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller prenumerationer.

Varje donerad krona hjälper oss att kunna fortsätta vårt arbete.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Författare: Henrik Lilja Rönnquist

Redaktör och Art Director för PS