Josefin Utas är en klok röst i den infekterade debatten om vad som får och inte får sägas i Sverige.

Josefin Utas på Facebook:

“OM SKULDBELÄGGNING KONTRA EGET ANSVAR

Angående Black Lives Matter, demonstrationerna, vandaliseringen av statyer osv, och hur detta rättfärdigas med strukturell rasism mot mörkhyade, förtryck, sämre möjligheter o.s.v, så har Richard Sörmanviktiga poänger i den här texten:

“Jag tycker det finns goda skäl att fundera över vad som egentligen hindrar de svarta i USA från att själva lyfta sig ur sin (relativa) misär. Visst har de under lång tid levt under svåra omständigheter. Men det har vit arbetarklass i både USA och Sverige också gjort. Under årtusenden slet en stor del av Sveriges befolkning som egendomslösa trälar och okunniga lantarbetare. Förakt riktades mot dem också: den obildade pöbeln. Vem skyller på det idag?”

I sammanhanget är begreppet ”skuld” intressant. Att inneha en skuld kan handla om att man lånat pengar av någon, eller att man har gentjänster att hämta ut hos någon. Det behöver inte ens vara uttalat, men man känner ändå att där finns någon sorts skuld att betala tillbaka; flytthjälp, en öl, eller en födelsedagspresent. Men införandet av en skuld kan också göras på ett sätt som inte kommer sig av ömsesidighet utan är ensidigt, dvs riktas från någon till en annan.

Att påföra skuld har använts i historien för att styra människor och hota dem till lydnad eller lojalitet med någon eller något. Det är således ett sorts moraliskt/känslomässigt vapen, och det är oerhört kraftfullt.

Skuldbeläggning påverkar oss människor starkt, för vi har en inneboende drivkraft att försöka passa in i sammanhang, vara lojala, göra vår del i en större helhet m.m. Det ligger alltså i vår natur att ta andras påståenden och vilja på allvar. Men detta gör oss också sårbara för dem som är redo att utnyttja den välvilligheten och sätta oss i skuld för saker som vi inte ens kan påverka själva.

I historien kan fenomenet tydligast ses i samband med religion och kyrkor. I dagens samhälle och i det offentliga samtalet har det blivit oerhört påtagligt igen. Offerkulturer odlas överallt idag. Det har blivit helt legitimt att peka på vem som helst, helt okända också, och påstå att de är skyldiga till den situationen man själv befinner sig i. Det finns ingen hejd på hur långtgående ansvar vissa är redo att ge över till andra! Brottslingars handlingar påstås vara samhällets fel. Män beläggs med skuld för alla kvinnors situation. Svenskar beläggs med skuld för invandrades situation. Nu är vi inne på hudfärg till och med, att de med ljus hudfärg skulle bära skuld för det liv som de med mörkare hudfärg lever. Summerat kan man säga att individens eget ansvar är som bortblåst.

Självklart påverkar vi människor varandra – vi lever ju i samma samhällen. Men att utifrån det dra slutsatsen att enskildas öden ligger i andras händer i fria länder, rättsstater med demokrati och lika rättigheter, är orimligt och kontraproduktivt.

Vad blir den logiska konsekvensen av att individer inte själva anses ha eget ansvar? Jo då drar man undan mattan för hela vår samhällsmodell. Den liberala demokratin med individuell frihet, blir då en omöjlighet. Vad ska ersätta den undrar jag? Vad ska ersätta de fria valen, en person en röst? Vad är bättre än att ha en demokratiskt beslutad lag, som alla är lika inför, som upprätthålls av polis och rättsväsende? Blir alternativet bättre?

Alternativen är anarki, djungelns lag (starkast vinner) eller klansamhällen där allas liv verkligen beror på vem man är, var man föds, vem man är associerad med och klarar att hålla sig väl med och smöra för. Då kan vi verkligen börja tala om ett samhälle där skuld och skam är det som styr, med hederskulturer och maktstrukturer som är så långt ifrån lika rättigheter och människors lika värde man kan komma. Där råder ingen frihet och lika möjligheter. Där är det på riktigt andra som avgör ens livsöde.

För att ha verklig frihet och möjlighet att leva sitt liv som man vill, behövs eget ansvar. Vill man inte ta det ansvaret, så blir friheten också omöjlig.”

Mer i Expressen


DONERA TILL OSS

Stöd yttrandefriheten och det fria ordet. 

PS har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje skänkt krona är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Författare: Madeleine Lilja Rönnquist

, vår ledarskribent med Magisterexamen inom media och kommunikations-vetare, samt forskarutbildning inom journalistik, 280 hp

1 En tanke på “Josefin Utas är en klok röst i den infekterade debatten om vad som får och inte får sägas i Sverige.

  1. Carl den 12

    My army of Lovers♥
    Alexander Bard💪Camilla Henemark👸Jean Pierre Baarda💋

    Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *