Lars Vilks om Hilma af Klint: Hennes mäktiga livsverk är djupt imponerande

| 16 juni, 2020

Hilma af Klint, ”De tio största, nr 7, Mannaåldern”, 1907.
Foto: ALBIN DAHLSTRÖM / MODERNA MUSEET / STIFTELSEN HILMA AF KLINTS VERK

“Turen har kommit till Moderna museet i Malmö att visa Hilma af Klint. 

Lars Vilks ser en konstnär som är enastående oavsett inramning. 

RECENSION. Hilma af Klints livsverk är enastående, oavsett om man åberopar dess visuella slagkraft eller dess egenart. Något som framgår av Moderna museets stora retrospektiva utställning i Malmö. Det råder ingen tvekan om att af Klint inriktade sig på att skapa ett väldigt monument baserat på spiritism, teosofi och antroposofi.

Rudolf Steiner var den som fick bedöma hennes verk. Han var emellertid inte alltför entusiastisk inför af Klints arbeten och inte heller intresserad av att uppföra det tempel som skulle hysa hennes väldiga samling.

Den som direkt möter af Klints arbeten ser onekligen något som ser ut som en abstrakt pionjär, steget före de modernister som skapade den abstrakta konsten. Dessa, till exempel Kandinskij, Mondrian och Malevitj, hyste också i tidens anda ett intresse för teosofi och andlighet.

Skillnaden är dock värd att understryka. De senare hämtade där idéer och inspiration för sitt skapande. Modernismen har dock sitt grundläggande regelverk: Konsten ska vara öppen och lämna ett stort utrymme åt betraktaren, den ska inte illustrera och inte vara pedagogisk. Konsten vill oss något men inget bestämt. Af Klint, som var helt ointresserad av samtidskonst, hade ingen anledning att dela dessa premisser. Hennes förklaringar och texter utgör ett helt bibliotek.”

Hilma af Klint, ”Erosserien, nr 2”, 1907.Foto: ALBIN DAHLSTRÖM / MODERNA MUSEET / STIFTELSEN HILMA AF KLINTS VERK

Man kan inte komma ifrån att utställningarna med af Klint vill skapa den modernistiska konstnären af Klint. De starka korten är estetisk kraft, verkens imponerande storlek och likheter med andra abstrakta målningar, tidens intresse för teosofi och behovet av en kvinnlig representant i den mansdominerade modernismen.

De svaga korten är hennes avskildhet från konstvärlden, hennes omfattande pedagogiska förklaringar och den teosofiska förankringen. Att af Klint betraktas som konstnär är en självklarhet, men frågan är på vilken kvalitativ nivå hon skall placeras. I sista hand är det konstvärlden som avgör. Det är till exempel fullt möjligt att kritiker helt kan koncentrera sig på bilderna som sådana, vilket Roberta Smith valde att göra när hon recenserade succéutställningen med Hilma af Klint på Guggenheim i New York 2019.

Utställningen i Malmö har valt en annan väg, nämligen att visa alla sidor av verken på hennes egna villkor, inklusive skisser och texter. Man vill framhäva forskaren, vilket bland annat ska tillföra en ”contemporary approach” genom att knyta an till konsthögskolornas konstforskning, en något tvivelaktig parallell.

Af Klints mäktiga livsverk är hur som helt djupt imponerande och bildar en egen kategori svår att överföra till något annat område. För teosofin är den alltför krånglig och speciell, för konsten är den alltför ofri.

Lars Vilks i Expressen


DONERA TILL OSS


Stöd yttrandefriheten och det fria ordet.

PS har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje skänkt krona är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 1
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Författare: Lars Vilks

konstkritiker och tidigare professor i konstteori vid Kunstakademiet i Bergen 1997 – 2003