Anna Dahlberg: S måste köra över MP, för Sveriges och sin egen skull

| 28 juni, 2020

Anna Dahlberg skrev i går i sin krönika att Socialdemokraterna måste köra över MP i migrationsfrågan för Sveriges och sin egen skull. För går de MP till mötes så är vi tillbaka till det kaos som rådde 2015 med en ohämmad migration. Och avgörandets ögonblick närmar sig. Den 15 augusti ska migrationskommittén överlämna ett färdigt förslag till ny lagstiftning. Det betyder att ett genombrott måste nås i förhandlingarna under de närmaste veckorna. Men mycket har hänt sedan direktiven för migrationskommittén lades den 14 juni 2019 blev kända. Då låg fokus på att göra migrationspolitiken mer generös igen när den tillfälliga lagen löper ut i juli 2021. Då såg bara ett parti några bekymmer med att återgå till de gamla migrationslagarna.

Bekymmerslösheten tycktes vara total. Då talades det om att kommittén skulle undersöka om det finns behov av fler lagliga vägar att söka skydd i Sverige. Men nu är tongångarna annorlunda, nu är stämningsläget ett helt annat. Det utkast som ligger på bordet är överraskande stramt och verklighetsförankrat. Anna Dahlberg skriver att till och med Sverigedemokraterna har fått anstränga sig för att formulera ett tuffare alternativ. (Vilket jag betvivlar efter att hört Socialdemokraternas migrationsöverenskommelseförslag.)
Men vad är det som då har hänt?
Jo det Anna Dahlberg menar är mest uppenbara är att de borgerliga småpartierna har gjort stora positionsförflyttningar under det gångna året.

Hon fortsätter med att det länge var det svårt att se någon skillnad på migrationsförslag signerade KD/L/C eller MP. Men nu så är det MP och V som hakats av från resten. Först lade KD om sin migrationspolitik. Sedan har Liberalerna under Nyamko Sabuni rört sig högerut mot Moderaterna. Och nu senast har har Centerpartiet signalerat att de gör nästan vad som helst för att nå en bred uppgörelse. Och med det har tyngdpunkten i migrationspolitiken förskjutits. Detta menar hon ger Socialdemokraterna en unik möjlighet att skaka hand med Moderaterna utan att hudflängas i offentligheten. v ren självbevarelsedrift borde S ta den chansen. Annars kommer S att fortsätta att blöda väljare till SD så snart Coronaepidemin har klingat av och vardagen återvänder.

Anna Dahlberg menar också att S bör göra upp med M för Sveriges skull. För även för henne är det uppenbart att de senaste decenniernas historiskt höga invandring har blivit en övermäktig uppgift för Sverige. Hon skriver att över en halv miljon människor bor numera i utanförskapsområden som polisen klassar som utsatta. En rad problem är tätt kopplade till dessa områden, som gängbrottslighet, extremism, hedersförtryck, trångboddhet och förödande skolmisslyckanden. Och det är inte ansvarsfullt att fortsätta att fylla på dessa områden. Nyligen gav regeringen 32 kommuner rätt att undanta utanförskapsområden från den så kallade ebo-lagen. Elva kommuner med Göteborg och Malmö i spetsen begärde att hela kommunen skulle undantas.

Och det säger rätt mycket när socialdemokrater i två av landets tre storstäder vill stoppa asylsökande från att bosätta sig där. Om inte landets kommuner har beredskap att ta emot fler nyanlända måste staten faktiskt lyssna. Sverige måste få en chans att komma ikapp den nya problembilden. Komma ikapp alla dessa skjutningarna och sprängdåden, det stora kunskapsgapet i skolan mellan inrikes och utrikes födda elever som är störst i hela OECD. Den akuta bostadsbristen för resurssvaga hushåll och den låga självförsörjningsgraden som i längden utgör ett hot mot samhällskontraktet och välfärdens finansiering. Det är i det ljuset som man ska se till att införa ett strikt försörjningskrav för alternativt skyddsbehövande som vill hämta hit sina anhöriga. De måste välja andra länder.

Signalen skulle vara denna: Sverige har i nuläget inte kapacitet att ta emot tiotusentals asylsökande som flyr från konfliktzoner långt bort, som Mellanöstern och Afrika. Däremot är dörren fortsatt öppen för konventionsflyktingar, som har en individuell hotbild riktad mot sig, och deras anhöriga. Och Socialdemokraterna måste vara beredda att ändra position i denna fråga. Det är långt viktigare än att partiet ger efter kring ett volymmål. Om migrationspolitiken är stram blir resultatet automatiskt ett lågt antal asylsökande.
Anna Dahlberg skriver vidare att sätta upp mål har blivit något av en favoritgren i svensk politik och är till intet förpliktigande. Vad händer förresten om Sverige skulle underskrida riktmärket?
Skulle det vara ett problem om inte dessa mål uppnås?

En annan underlig sak med volymmålet är att det bara tar sikte på gruppen asylsökande. M och KD vill exempelvis koppla målet till nivån i de andra nordiska länderna. Norge, Finland och Danmark tog förra året emot runt 2 500 asylsökande vardera, det vill säga ungefär en tiondel av det svenska söktrycket. Men samtidigt har Sverige på kort tid nästan tredubblat kvoten från UNHCR till dagens nivå på 5 000 kvotflyktingar per år. Bara tre länder i världen, USA, Kanada och Storbritannien, tog förra året emot fler kvotflyktingar än Sverige. Anna Dahlberg menar att den ena handen verkar inte veta vad den andra gör. Om målet är en stram migrationspolitik på riktigt måste även FN-kvoten ses över liksom andra former av uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare, som arbetstillstånd för okvalificerad arbetskraft och studier.

Anna Dahlberg menar att det är stötande att en städare kan komma hit från Irak med sin familj utan något försörjningskrav medan syriska barn, i extremfallet, ska tvingas vänta i Idlib på att få komma till Sverige. Migrationspolitiken måste ses som en helhet. Att enbart stirra sig blind på antalet asylsökande leder tanken fel, i synnerhet som deras andel av den totala invandringen har minskat kraftigt på senare år. En bra kompromiss enligt Anna Dahlberg vore att Moderaterna ger upp volymmålet medan Socialdemokraterna accepterar en stramare linje när det gäller familjeåterförening. Om sen miljöpartisterna väljer att lämna regeringen i protest, låt dem göra det.

I stora drag kan man hålla med Anna Dahlberg, men jag förstår inte varför hon inte tar upp SD:s migrationsförslag med ett enda ord. För den är inte så hemsk som mainstreammedierna försöker göra den till. De vill liksom Moderaterna och Kristdemokraterna ha en hållbar migrationspolitik, det som möjligen skiljer dem åt är att SD inte vill ha ett volymmål, de vill däremot ha ett återvändarmål. De vill att så länge läget för kommunerna är så kritiskt vill de ha en negativ migration, alltså att fler flyttar ut än som kommer till Sverige.
Och med tanke vilka problem migrationen gett landet de senaste decennierna så är dessa förslag väl inte så drastiska, så orena att de inte kunde tas upp av Anna Dahlberg?
Men som sagt var där finns fortfarande en osund paria för Sverigedemokraternas politik inom medierna, och denna parian kommer fortsätta så länge som vänstern styr åsikterna i dessa medier.

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/s-maste-kora-over-mp-for-sveriges-och-sin-egen-skull/

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *