3059: Bra konst

| 20 juli, 2020

FOTO: MATS BÄCKER
Bogdan Szyber tillsammans med kollegan Carina Reich i Unknown Pleasures på Orionteatern 2009. Musikprofessor Henrik Frisk kommenterar vad Szybers stoppade avhandling vid Stockholms Konstnärliga högskola säger om kvalitet, konst och forskning.

Det blev många svallvågor efter Bogdan Szybers underkända konstnärsforskningsavhandling. Diskussionen har en avsevärd bredd och en sak som har blivit markant är hur man skall bestämma vad som är bra konst. T ex skriver musikprofessorn Henrik Frisk (Aftonbladet):

”Jag välkomnar en debatt om de värdesystem som styr bedömningen av konstnärlig forskning i akademin, men den behövs just därför även för de system som styr bedömningen av konstnärlig kvalitet i allmänhet.

Rätten att definiera vad som är bra konst styrs av ett komplext system som ofta är kopplat till tydliga maktpositioner, och det bidrar inte alltid till mångfald i kulturlivet. Men här kan den konstnärliga forskningen komma att spela en stor roll då den kan synliggöra dessa system. Kanske beror skepsisen mot konstnärlig forskning på just detta?”

Vi noterar att han lyckas få med modeorden ”maktpositioner” och ”mångfald”. Han uttalar också en förhoppning att den konstnärliga forskningen kan synliggöra dessa system.

Men det behövs inte. I bildkonstvärlden är det inte särskilt svårt att se hur det fungerar. Konstvärlden är elitistisk och måste så vara: Endast den som är insatt och som har lyckats få detta bekräftat kan skapa kvalitet i konsten. Det är inte särskilt svårt att skaffa sig en överblick om vem och vad som gäller i den högsta divisionen i konstvärlden. Här finner vi framträdande musei- och konsthallsledare, curatorer, kritiker, konsthistoriker etc. Dessutom är konsensus påfallande och den blir synlig i vilka konstnärer och vilken typ av konst man väljer att ställa ut och skriva om. Ett mycket enkelt och i stort sett entydigt system. ”Mångfald” saknas inte om man med det menar konstvärldens syn på mångfald som främst handlar om rättvisrepresentation av genus och kulturer. Däremot ingår inte den konstnärliga forskningen i de framträdande kvaliteterna. Generellt sett är konstvärlden skeptisk till det svårhanterliga och teoretiska material som denna representerar. Därtill kommer att det i de flesta fall är relativt underordnade konstnärer som producerar dessa projekt som inte är särskilt lämpade för de utställningar som dominerar konstutbudet.

Konstnärlig kvalitet kommer alltså till genom bekräftelse av konstvärldens elitstyrkor. Så måste det alltså vara. Man kan opponera sig och framhålla annat men det blir då en förhoppning om att få gehör i högre instanser och därmed bekräftelse på att det verkligen är en kvalitet.

Lars Vilks


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Författare: Lars Vilks

konstkritiker och tidigare professor i konstteori vid Kunstakademiet i Bergen 1997 – 2003

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *