3066: Jubileumsafton

| 31 juli, 2020

Nimis, olja från ca 2014

Ett inlägg i debatten om konstnärsforskning idag (Expressen). Min lilla markering av att konstnären alltid måste vara den tyste. Om själva konsten kan man säga mycket men inget bestämt. Konstnären är en i raden av betraktarna och kan naturligtvis ha synpunkter på sitt verk. Många tror att detta är en säker källa och i konstnärsforskningen har förhoppningen varit att genom språklig och teoretisk utbildning av konstnären skall vi få ta del av konstens mysterium förklarat inifrån.

I morgon är det Nimisjubileum, 40 år. Under dessa fyra decennier har jag fortlöpande fått frågan varför jag gjorde Nimis och vad den är för något. Det är naturligtvis inte svårt att svara på dessa frågor eftersom jag är utbildad konsthistoriker och verksam som kritiker och teoretiker. Men det blir många svar som är möjliga. Vad som brukar hända med omtalade konstverk är att konstvärlden bestämmer sig för en viss tolkning men detta har ännu inte inträffat med Nimis.

Lars Vilks


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 1
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Författare: Lars Vilks

konstkritiker och tidigare professor i konstteori vid Kunstakademiet i Bergen 1997 – 2003