Som man bäddar får man ligga

| 13 augusti, 2020

Landets morgon- och kvällstidningar – alltså gammelmedierna – har det ekonomiskt besvärligt. Annonsörerna flyr. Särskilt under coronas härjningar har pressen tappat – kvällstidningarna är mest drabbade. Många journalister förlorar sina arbeten. Sveriges mediebyråers statistik visar att dagspressen förlorat omkring 200 miljoner kronor i annonsintäkter i år jämfört med 2019.

Det är inte bara fråga om effekterna av tillfälligt virus. I grunden rör det sig om en flerårig förtroendekris. Människor – särskilt ungdomar – skaffar sig inte längre information via dagliga tidningar. Förklaringen är komplex. Men logisk. Mediasamhället erbjuder idag så många andra alternativ till information, nöjen och förströelse än den som erbjuds i pappersform. Den unga generationen dömer alltså ut gammelmediernas pappersvaror. Jag är övertygad om att det sammanhänger med ett innehåll som inte upplevs som attraktivt. Och för dyrt i förhållande till nätets fria myller av texter och inte mist rörliga bilder.

Är gammelmediernas nedgång bra? Som skribent gillar jag hyfsat välunderbyggda texter, med ett innehåll som markerar gränsen mellan fakta och åsikt/värdering. Med min målsättning är det logiskt att gammelmedierna tynar. Men det är kanske inte helt bra, ty det finns ännu en grupp journalister som försöker göra sakliga analyser där fakta skiljs från egna åsikter. I mina bloggar har jag ofta gett prov på den nya åsiktsjournalistik som väller ut från de stora mediehusen (inkluderande SR/SVT, som finansieras genom tvångsavgifter). Det tycks som om en långsamt döende press försöker rädda sig genom ökat inslag av enkelt och billigt (i flera avseenden) material. Och ännu fler berättelser proppfulla med självbetraktelser, livsstil, sport, nöjen osv. I så fall har jag inget mot pressens svanesång.

Men det händer samtidigt något intressant och allvarligt. Politikerna backar som bekant redan upp SR/SVT. Och för detta stöd får landets vänsterpolitiker bra betalt i form av reportage som ger röster vid offentliga val. Mediernas vänstermegafoner är effektiva. Och partierna till höger är förvånansvärt undfallande – man deltar på sätt och vis i ett självmord. För mig är det ett ofattbart handlande från M och KD. Kanske ett utslag av vardaglig konservatism, i den meningen att man bara följer äldre beslut, utan att reagera över journalistkårens successiva vänstersväng.

Idag är vänsterns politiker rädda över att förlora greppet över väljarna till nutidens sociala medier, You tube, Facebook, Twitter, Snapchat osv. Alltså medier som är omöjliga att kontrollera i ett öppet samhälle. För att inte tala om alla kritiska bloggare och goda elektroniska spalter, såsom Det goda samhället, Ledarsidorna, ProjektSanning mfl.

Mycket tyder på att vänsteralliansen bakom Jöken kommer att ge ökade statsbidrag till pressen i syfte att få fortsatt stöd från detta håll. Som bekant är journalisternas partisympatier tämligen klart till vänster. Det finns redan omfattade presstöd. Och mer är på gång. Ett Coronastöd ligger i pipelinen. Likaså ett slopande av mediehusens betalning för återvinning – en halvmiljardkostnad som är tänkt att läggas över på oss alla, dvs även dig och mig som inte längre köper dagliga papperstidningar (räkningen kommer via kommunalskatten).

Sverige brukar slå sig för bröstet för sin fria press och fria medier. Pyttsan skriver jag. Tendensen är redan tydlig. Staten påtar sig stegvis ett större betalningsansvar. Motiveringen är behovet av en kontrollerande fjärde statsmakt (som upphört att fungera). Visst kommer ökat statligt stöd att synas i tidningarnas spalter. Det märks ju redan i SvD:s debattsidor, där rader av politiker ges företräde med ibland mycket bisarra inlägg om nya myndigheter, mer lagstiftning, höjda skatter mm. Den fria diskussion från höger som man kan vänta sig av SvD har närmast upphört, frånsett ledarsidan möjligtvis.

Enligt min mening är det oförskämt att i dagens Sverige tala om fria medier, samtidigt som statliga pengar regnar över pressen och SR/SVT. Och i samma andetag som bloggare av olika slag hånas och ibland kallas för swish-horor, bara för att de vill få människor att frivilligt ge ett kontant bidrag.

Visst lever vi i ett underligt land. Visst har det goda sidor. Men det finns samtidigt en utveckling mot politiskt förfall som är tydlig och skrämmande. Här några korta exempel: politisk dubbelmoral, censur via SR/SVT, en skola i upplösning, extremt gatuvåld, storskaliga byråkratier, skatteslöseri, en illavarslande tilltro till FN och EU, ett försvar utan resurser, invandring utan möjlighet till bostad och jobb, en bostadspolitik för besuttna osv. Problemen hopar sig. Dagens politiker står delvis handfallna. Men om detta skriver gammelmedierna nästan inget om. Ty de har valt att gå i armkrok med den politiska makten. På väg mot stupet…

Torsten Sandström, professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet

anti-pk-bloggen


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 2
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *