Jessica Stegrud (SD): DEN SVENSKA MIGRATIONSPOLITIKEN OCH DESS KONSEKVENSER

Min text I Conservatives Global – nu översatt till svenska. En lång text riktad till de som inte känner till svensk politik:

Under migrationskrisen 2015 tog Sverige emot 163 000 asylsökande. Majoriteten antogs komma från krigets Syrien, men i själva verket var det endast en tredjedel som uppgav av de faktiskt gjorde det. 163 000 kanske vid en första anblick inte verkar så hög, men innebär tex att Sverige i relation till sin befolkning tog emot 27 gånger fler asylsökande än Storbritannien. Bara det året. 

I kontrast till många europeiska länder hade – och har fortfarande – Sverige en anmärkningsvärt tillåtande attityd gentemot människor som anländer utan ID-handlingar. Trots att man enligt lag skall kunna styrka sin identitet för att kunna få permanent uppehållstillstånd, har en betydande andel fått det utan. Många ”syrier” har till exempel kommit från andra arabiska länder. Andra har under årtionden levt fungerande liv i Turkiet innan de sökte sig till Sverige. 

En annan synnerligen absurd konsekvens av den förda politiken var att 35 000 ”ensamkommande barn” sökte sig till just Sverige under 2015, vilket var fler än övriga EU-länder tillsammans. Trots att det var uppenbart att majoriteten egentligen var vuxna, som ville dra fördel av ett mer fördelaktigt regelverk avsett för minderåriga, så var svenska myndigheter länge ovilliga att genomföra ålderstester. 

När ålderstester till slut infördes visade det sig att 81 procent av dem som testades var äldre än 18 år. För ytterligare 17 procent var resultatet otydligt. Än idag är dessutom många av dessa ”pojkar” fortfarande kvar i Sverige, trots uppskriven ålder och ingen rätt att stanna. 

År 2015 var speciellt, men den långsiktiga trenden utgör en logisk följd av decennier av misslyckad migrationspolitik. Sedan millennieskiftet har Sverige beviljat mer än två miljoner nya uppehållstillstånd, vilket både orsakat västvärldens mest extrema befolkningsökning och en både drastisk förändring av landets demografi – befolkningssammansättning. Befolkningsökningen är tre gånger högre än i Danmark, Norge och Finland tillsammans.

Inflödet av asylsökande är idag lägre än 2015, men antalet nya uppehållstillstånd ligger fortfarande runt 120 000 per år, vilket inte minst är ett resultat av västvärldens mest liberala regler för anhöriginvandring. Motsvarande nivå för Storbritannien skulle vara 700 000 per år.

Uppenbart har detta förändrat Sveriges demografi i grunden. Idag är mer än en femtedel av landets befolkning födda i ett annat land, utöver en växande grupp andra eller till och med tredje generationens migranter, som i praktiken växer upp i parallellsamhällen i förorter. I många städer anstränger sig nu många medelklassföräldrar för att deras barn ska få plats i någon av de skolor som ännu inte har blivit segregerade.

Migrationens kostnader har ökat väsentligt samtidigt som den svenska arbetsmarknaden främst vilar på välutbildad, produktiv arbetskraft. Låglönesektorn och andelen s k ”enkla jobb” är mycket begränsad och därför har den höga migrationen från länder med svaga utbildningssystem också resulterat i omfattande arbetslöshet och bidragsberoende.

Åtskilliga program har genom åren lanserats av regeringar både till höger och vänster för att migranter ska kunna lotsas in på arbetsmarknaden. Resultaten har varit iögonenfallande dåliga och huvudsakligen resulterat i systematiskt slöseri med resurser. Idag beräknas dessutom över 600 000 invandrade vara i sysselsättning men inte självförsörjande. 

Mellan 2014 och 2019 var Ylva Johansson (S) arbetsmarknadsminister och ansvarig för dessa dysfunktionella integrationsprogram. Idag är hon EU-kommissionär med ansvar för inrikes frågor med en portfölj som inkluderar även migration.

Svenska myndigheter har vidare konsekvent undvikit att studera eventuella kopplingar mellan kriminalitet och migration, trots en stigande våldsutveckling i landet. År 2018 genomförde emellertid en redaktion på SvT en egen undersökning av migranters överrepresentation gällande kategorin sexualbrottslighet. Den visade att 58 procent av dem som dömts för våldtäkt eller försök till våldtäkt var födda utomlands, vilket inte inkluderade andra generationens invandrare. För överfallsvåldtäkt var siffran 85 procent.

Samtidigt har antalet skjutningar, bilbränder och sprängdåd ökat dramatiskt i invandrartäta områden, ofta med koppling till organiserad brottslighet. Inget annat västeuropeiskt land har heller motsvarande antal mord mellan unga personer och Polisen anger att det finns 60 ”utsatta områden”, där privatpersoner av säkerhetsskäl inte vågar vittna mot kriminella. Och där blåljuspersonal allt oftare behöver poliseskort för att kunna göra insatser.

Svenskar är sedan lång tid skeptiska till den förda migrationspolitiken och idag tar man tydligt ställning för en mer strikt hållning. En aktuell opinionsundersökning visar till exempel att 63 procent vill se ett minskat flyktingmottagande. Endast 8 procent vill öka mottagandet.

Inte heller harmoniserar regeringens åtgärder med den allmänna opinionen. Nyligen havererade förhandlingar på detta tema mellan Socialdemokraterna och Moderaterna, huvudsakligen för att Miljöpartiet hotade att lämna regeringen om migrationspolitiken skärptes. Som ett resultat av detta har eventuella reformer kört fast, åtminstone fram till nästa riksdagsval 2022.

Denna utveckling undergräver inte bara ekonomin utan även det som länge betraktats vara Sveriges främsta tillgång, nämligen tillit. Något som utgör grunden för välfärdssamhället, relativt små inkomstskillnader, låg korruption, ett någorlunda väl fungerande skattesystem och trygghet i vardagen. 

Studier visar att solidaritet och ömsesidig tillit minskar i samhällen med större blandning av etniciteter, något man också ser i Sverige idag. Självklart skulle svenska och nordiska samhällen kunna hantera en reglerad migration om den kopplades till arbetsmarknadens behov, men det är dessvärre inte fallet idag.

Framtida forskare kommer troligen ställa sig frågan hur detta kunde ske? Kanske kokar svaret ned till en slags humanitär hybris, naivitet och ängsligt grupptänk hos beslutsfattare. Liksom en ovilja att stå upp för svåra beslut, kopplat till en extremt vinklad och i många fall aktivistisk mediebevakning av allt som kan kopplas till just migration. 

Inför valet 2014 uppmanade dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt svenskarna att ”öppna sina hjärtan” inför den hotande migrationskrisen. Vilket innebar konsensus bland riksdagspartierna, med ett parti undantaget, om en fortsatt ”generös” migrationspolitik.

Det stora undantaget utgjordes av Sverigedemokraterna, som konsekvent motsatt sig de pågående förändringarna. Och trots att partiet konstant utmålats som ”extrema” av både media och motståndare, skulle partiets politik betraktas som ”mainstream” i de flesta andra europiska länder, exempelvis Danmark. 

Situationen med social, kulturell och etnisk segregation liksom de ekonomiska svårigheterna för kommunerna var allvarliga nog redan före corona-krisen. En global recession lär försämra läget avsevärt och Sverige som en symbol för stabilitet och välfärd kan snart vara ett minne blott. 

Många skulle säga att vi redan är där.

Jessica Stegrud (SD)

Originaltext: https://conservatives.global/mass-migration-has-stretched-sweden-to-breaking-point/


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 2
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *