Jan Lindberg: JAG ÄR TRÖTT

| 22 augusti, 2020

Jag börjar bli trött på politik. Trött på samhället vi lever i och trött på människor som inte bryr sig. 

Trött på att det bara går utför med det här landet och att väldigt få människor vill se en förändring, tyvärr allt för få. Och dom som vill förändra blir till slut trötta som jag. För vem orkar i längden tjata om samma sak om och om igen när ingen tycks lyssna? Även de få som lyssnar tröttnar till slut på att inget händer. Alla blir trötta. 

Att hela tiden ta till sig allt elände och dåliga nyheter som matas på oss i media skapar till slut oro frustration och förargelse. Man blir bara ännu tröttare och då behövs en förändring för att kunna ta sig vidare, för att orka engagera sig. En stor förändring. 

I mitt fall handlar det om en samhällsförändring. Att sätta punkt för allt det dåliga som lagts på oss mot vår vilja och få till stånd en återgång till ett fungerade samhälle. Händer inte det kommer jag på sikt att drabbas av en mental härdsmälta. Jag går redan på övertid och orkar snart inte ta till mig mer.

Vi behöver en ny regering och vi behöver den nu. Helst igår!

För oss, för våra barn och för kommande generationer men även för att det här landet ska bestå och inte fullständigt falla samman. 

Jag börjar också bli vämjeligt trött på att se företrädaren för vår svenska sk feministregering i media stamma fram den ena ofullständiga och osammanhängande förklaringen och lösningen efter den andra på hur vi ska få ordning på det här landet i en tid då vi behöver det mer än nånsin. 

De enda som tycks förstå budskapet är Aftonbladet och SVT som glatt förmedlar hans visdomsord till oss mindre insatta och upplysta. 

Vi har inte bara den svagaste regeringen i modern tid utan också och samtidigt, en tafatt, obeslutsam opposition som inte klarar av att hantera den svagaste regeringen i modern tid. 

Den totala bristen på handlingskraft från de större sk statsbärande partierna och oviljan att agera gör att vi befinner oss i ett politiskt limbo där ett 4%-parti tillåts vara med och diktera villkoren för vår gemensamma framtid.

Rädslan för att förlora makten är för regeringspartierna större än viljan att ta ansvar för landet och oppositionen brottas samtidigt med den ständiga frågan om man ska samarbeta med ett parti med ett tveksamt förflutet. Ett parti vars hjärtefrågor man samtidigt allt mer desperat försöker omforma till sina egna för att vinna väljare. 

Detta sammantaget är, ur ett historiskt perspektiv, ett närmast unikt tillstånd av politisk svaghet som tillsammans sänker och på sikt totalt ödelägger förtroendet för såväl politiker som vårt demokratiska system. 

Coronapandemin har gett den sittande regeringen ett tillfälligt andrum och en möjlighet att kravla sig ur det bottenlösa träsk man i våras var på väg att sjunka i men resultatet av den havererade migrationskommittén lär snart förpassa dem dit igen. Det lär inte ens Aftonbladet kunna förhindra. 

Oppositionen (M och KD) i sin tur pratar ständigt i korridorerna med Åkesson för att försäkra sig hans stöd i nästa val samtidigt som man “lugnar” väljarna att man aldrig ska samarbeta eller gå till val med densamme. 

Hyckleriet är totalt! 

Vad Åkesson själv funderar på mellan sina golfrundor vet bara han men det är hög tid för Sverigedemokraterna att börja synas igen och sätta sig i förarsätet om det ska bli nån ordning på den här soppan. Vi är många som vill åka med. 

Så mitt råd till dig Ulf Ed Kristersson, nu när namnbytet är klart, varför inte gå ett steg längre i din förnyelse. Överraska oss! Nöj dig inte med att byta namn utan visa nu också för svenska folket att du är mogen det ansvar du tog på dig 2017 och entlediga den sittande regeringen. Helst igår men senast 2022.

Verktygen är enkla. De stavas Ebba och Jimmie. Så vad väntar du på? 

Jag är trött på att vara trött.

Jan Lindberg


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

2 tankar på “Jan Lindberg: JAG ÄR TRÖTT

  1. Taket

    Bra skrivet men…jag har ett mycket bättre förslag. Istället för att vara trött på något som inte kan repareras, förbered för flytt.
    ”Sverige” saknar framtid!
    Det finns många intressanta alternativ. Tyvärr får de som saknar utbildning och medel lida eftersom de förmodligen blir kvar i detta stinkande elände.
    Det finns ingen framtid i ett land där dess ledning och myndigheter är sinnessjuka och, där det gått så långt så de inte ens vet vilket kön de tillhör. Stackars krakar.
    Nej, sluta lyssna på genusmyndigheter och lämna landet nu! Eller, åtminstone planera för en flytt. Du kan komma att behöva en sådan plan.
    Investera i normala länder. Köp inte fast egendom i ”Sverige”. Allt kommer att beskattas här eftersom dårar har styrt ”Sverige” mot avgrunden. Irreversibelt.

  2. Anders Ekman

    Förstår Dig till 100 % Jan. Själv är jag ingen duvunge och har utkämpat mina slag i slutet av 70-talet som en pigg 20 åring.

    Idag ser jag ingen bättring i Sverige inom ett rimligt perspektiv. Som Alexander Bard nyligen sa: Vi har 50 år av mörker framför oss. Och den mannen är mycket klok och påläst.

    Med handen på hjärtat kan jag idag inte ens säga att jag “älskar Sverige”. Jag har gjort det och har under 40 år förklarat Sveriges fördelar för amerikaner och spanjorer plus alla andra jag träffat. Har till och med försvarat sossarna (även om jag aldrig röstat på dom) och det faktum att ett rättvist samhälle med bra och fri utbildning o sjukvård är bästa garanten för en sund utveckling.

    Hur det ser ut idag vet vi alla. Vi skriver om det dagligen. Problemet är att vänstern sitter som termiter i samhällets väggar (media, rättsväsende, utbildning etc etc) efter att ha stångat sig in där under fem decennier. Detta kommer ingen liten högerregering att kunna ändra på ens under 2-3 mandatperioder.

    För egen del har jag nu lämnat Sverige. Jag vill leva den tid som är kvar utan att bli kallad rasist bara för att jag vill han en vettig invandringspolitik. Jag vill kunna leva utan att behöva gå som på krosst glas. Jag vill ha ljus, skratt, spontanitet och att min pension en dag (snart) ska räcka månaden ut.

    Kalla det osnyggt, fegt eller vad som helst. Jag bryr mig inte ett skvatt.
    Däremot uppmundrar jag alla som är mitt i livet att kämpa på.
    Våga saga obekväma sanningar i kafferummen och på hemväg från föräldramötena eller under nattvandringen som kommunen skickar u toss på eftersom samhället kapitulerat.
    Lägg energin på att övertyga den stora tysta grupp som finns att de ska rösta i rätt riktning och att barnen ska anamma sunda värderingar.

    Skit i vänstern och den fördummade medelklassen !! Dom är okunniga, avskyvärda och förmår bara skrika och stänga ner debatten.
    Inte värt krutet.
    Lycka till

Kommentarer är stängda.