INSÄNDARE. Boris Ekner: 2010 flyttade jag från Sverige

| 31 augusti, 2020

Det har jag inte ångrat. Visst har jag saknat Sverige ibland. Visst har jag längtat hem till Sverige ibland. Men ångrat flytten har jag inte gjort. 

För…

Under mina sista 20 år i Sverige blev det långsamt sämre. Inget blev bättre. 

Det goda, fredliga, trygga, respektfulla, skötsamt omtänksamma Sverige som jag föddes in i på tidigt 60-tal och med tillit och förtroende växte upp i under 60 & 70-talet stod snart inför oväntade förändringar. Från tidigt 80-tal och framåt blev det långsamt bara sämre och det goda vänliga mönstersamhället som var en självklarhet i Sverige skulle snart vara ett minne blott. 

Nu är det 2020 och det är 10 år sedan jag bodde i Sverige. 

Jag läser dagligen om rån, gängvåldtäkter, mord, misshandel, skjutningar med automatvapen, mängder av bilbränder, hotade vittnen och övergrepp i rättssak, bomber och gängkrig. Jag läser om kriminella som upprättar vägspärrar, om hur kriminella styr i förorter, om hur kriminella fritas från ungdomsförvar. Jag läser om hur polis och räddningstjänst utsätts för stenkastning och våldsamma attacker. Jag läser om upplopp och omfattande förstörelse av privat och offentlig egendom. Jag läser om skolor som står i brand. Jag läser om maktlösa poliser som bjuder kriminella på saft & bullar. Jag läser om en patetisk polischef som tror att ett armband ska skydda unga flickor och kvinnor från sexuella ofredanden och våldtäkter. 

Jag läser om en kriminalitet och en respektlöshet för mänskligt liv av aldrig skådat slag. Jag läser om ett rättsväsende som helt saknar verktyg att bemöta den kriminalitet som nu förpestar landet. Ingen stad, ingen liten byhåla, ingen medborgare, verkar vara säker från den kriminalitet och den våldsvåg som nu härjar i landet. 

Jag läser om hur IS terrorister tillåts återkomma från sitt vidriga kalifat i Syrien, erhåller skyddad identitet, bostad, och ekonomisk hjälp från stat och kommun. Jag läser om hur terroristorganisationen Muslimska Brödraskapet får ekonomiskt stöd från svenska staten och kommuner. Jag läser rapporten från MSB om Muslimska Brödrakapet i Sverige. Jag läser om muslimska friskolor som stödjer muslimsk terrorism. 

Jag läser om hur Saudiarabien ohämmat tillåts finansiera svenska moskébyggen. Saudiarabien som står för den värsta formen av islam, wahhabismen, den gren av islam som IS hängav sig åt och som härjade fritt i det Syriska kalifatet. 

Jag läser om nämndemän i domstolar och ämbetsmän på Migrationsverket som fattar godtyckliga beslut utifrån personliga muslimskt religiösa värderingar. 

Jag läser också om hur skötsamma laglydiga och arbetsamma invandrare deporteras pga byråkratiska petitesser medan invandrade våldtäktsmän, mördare och kriminella tillåts stanna i landet av humanitära skäl. Jag läser om dömda kriminella som undgår fängelsestraff genom att helt enkelt inte infria sig på fängelset. 

Och jag läser om hur inkompetenta godtrogna politiker och ämbetsmän står utan idéer eller åtgärder för att skydda sina egna medborgare. Jag läser om hur politiker visar mer empati för kriminella än de visar offren. 

Om 10 år blir jag pensionär. Med de senaste 30 årens negativa svenska utveckling i minnet skulle det förvåna mig mycket om Sverige är bättre om bara 10 år, när jag går i pension. 

Det goda landet jag växte upp i finns inte längre och det kommer inte tillbaka. Det Sverige jag växte upp i är nu förminskat till ett gott barndomsminne. Det goda landet jag minns förstördes av de som styrde, för vi begrep inte bättre – och de som styr idag begriper fortfarande inte. Det goda landet jag minns kommer inte tillbaka under mina livstid. Därom är jag säker. 

För med de senaste 30 åren av svenska försämringar i minnet tror jag inte längre på en förbättring för Sverige. Därför söker jag nu ett land där jag kan leva mina sista år som pensionär. Jag söker ett land där jag kan leva ett liv i lugn och ro, där jag kan leva i relativ trygghet utan rädsla eller bekymmer för kriminella och deras aktiviteter. Ett land som erbjuder en relativ trygghet och en respektfull livskvalité med vacker natur nära tillhands, med vänliga medborgare att dela livet med. Och jag tror att jag funnit det. Det är inte Sverige. 

För om jag ska välja mellan ett land med tokreligiösa katoliker eller tokreligiösa muslimer så väljer jag katolikerna. För även om de artificiellt trevliga och hycklande katolikerna kan vara knepiga att förstå sig på ibland så är de i alla fall fredligare än de brutalt militanta muslimerna. 

Boris Ekner

Guatemala City i augusti 2020


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 1
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

2 tankar på “INSÄNDARE. Boris Ekner: 2010 flyttade jag från Sverige

  1. Lars

    Mycket bra Boris. Jag hoppas allt fler lämnar landet. Kvar kan vi lämna genuspedagoger, obildade politiker och inkvoterade myndighetspersoner. Den produktiva nyttan av särskilt genusvetare är enorm 🙂 Skattebasen blir därmed ofantligt stor och kommer att räcka till mycket menskonst och andra, för ett samhälle, livsviktiga investeringar.

  2. Carl den 12

    År 2010 var året jag upplevde på riktigt att mitt älskade Göteborg inte var sig likt längre och dom kommande åren har inte övertygat en om att man önskar bo kvar.
    Henning Mankell sa att förr var det i storstäderna det hände, men nu ser man det överallt?

    Calle Von Qvinna tycker sig se att Moder Swea har en satans lång och extra djävlig PMS som inte ger med sig.
    Förr pratade man om proppen Orvar, i dag lutar det mer åt tampongsjuka kvinnor i batik?

Kommentarer är stängda.