3092: Många känner sig kallade…

| 3 september, 2020

Konsten och yttrandefriheten är inget lätt ämne att hantera. Och särskilt om man är ute efter att knipa en enkel ideologisk poäng. Ibrahim Alkhaffaji är förmodligen inte särskilt intresserad av konstteori och tycks inte heller inse problemen kring yttrandefriheten. Han skriver (Expressen):

“Men projektet är inte ens originellt, Dan Park är knappast den första som kommit på idén. Koranbränningen i Malmö var snarare en misslyckad kopia, ett eko från den historiens avgrund där människor en gång arrangerade bokbål.

Vilks hävdar också att ”konstprojektet” ytterst är ett försvar för yttrandefriheten. Yttrandefrihet är en relation mellan staten och individen. Och såvitt jag vet, har svenska staten aldrig förbjudit någon att bränna Koranen.”

Jag känner inte till någon som har gjort ett projekt kring en aviserad Koranbränning som konst. Att elda upp en Koran kan vara en politisk handling men i det här fallet rör vi oss in i konstens territorier. Om det sedan blev ett bra eller dåligt konstverk är betraktarens avgörande,

När han avfärdar uppeldningen med att det inte är något problem eftersom det inte är förbjudet är han otroligt naiv. Han borde känna till “våldsmannens monopol”, alltså att en yttring inte kan genomföras p g a hot, risk eller våld. Staten avvisade uppeldningen och det gäller för hela Skåne. Nu blev det eldning ändå och vi vet fortfarande inte om detta är ett lagbrott. Så i högsta grad är det frågan om var gränserna för yttrandefriheten går.


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •