Fredrik ”En helt vanlig Svensson” Andersson: Ulf Kristersson hade att välja mellan två vägar in i framtiden, dessvärre för svenska folket så valde han fortsatt ”Jökande”

| 12 september, 2020

Ulf Kristersson säger i en intervju med Expressen (https://www.expressen.se/nyheter/kristersson-om-sd-i-regering-inte-aktuellt-over-huvudtaget/) ”- Att sitta i regering med SD är inte aktuellt ”överhuvudtaget” för Moderaterna, av flera skäl”.

Om detta fortsatt kommer att vara Moderaternas hållning fram till valet så kan detta uttalande väl vara den sista spiken i den politiska kistan för Moderaterna och framför allt för Ulf Kristersson som partiledare.

 

Vårt land närmar sig med stormsteg avgrundens kant, vissa menar att vi redan är i fritt fall.

Fler och fler utanför ”alternativmedia”, SD och AfS tar på olika sätt upp den negativa utvecklingen i vårt land med kriminalitet, religiös extremism, skola, sjukvård, rättsväsende, ekonomi och ökad polarisering. När till och med landets högsta politiskt korrekta polischefer uttalar sig i frågan om det växande s.k. klanväldet då bör man inse att någonting är på väg att förändras.

 

Att en majoritet av våra folkvalda sedan länge dragit ner den rosa fittmössan över ögon och öron vet vi om. Att de är mer benägna att bevaka sin makt och sina privilegier är även det ställt utom allt tvivel. Det är i detta perspektiv vi får se Ulf Kristersson snabba replik på Jimmie Åkessons utspel i Expressen (https://www.expressen.se/nyheter/jimmie-akesson-jag-vill-bli-justitieminister/).

 

Jag vill påstå att en majoritet av det svenska folket efterlyser beslutsfattande, handlingskraft och konkreta åtgärder för att komma till rätta med landets många och omfattande problem.

Vi är i ett läge av politiskt vakuum och det kommer bara att bli värre fram till valet.

Här hade Ulf Kristersson kunnat tänka så här, ”- Jag ska utnyttja detta vakuum och ge tydliga besked i god tid till det svenska folket om vilket alternativ de ska rösta på i valet 2022 för att förändra och förbättra Sverige”. Han hade kunnat förhandla med SD och KD om ministerposter, presenterat en skuggregering och lagt fram ett 100-punkters program med tydliga löften/åtgärder som den nya regeringen skulle genomför första året vid makten. Det svenska folket hade då haft två år på sig att förstå och acceptera den nya politiken, ”ministrarna” i skuggregeringen hade kunnat presenteras och fått arbeta in sig i sina respektive ansvarsområden samt utmanat nuvarande ministär i debatter, media etc. Den nya ”regeringen” hade haft två år på sig att slipa på olikheterna och bygga på likheterna. De hade i styrka av sitt samarbete kunnat adressera de svåraste frågorna och haft tid att förbereda lösningar på de mest kontroversiella och akuta problemen. När man väl hade fått folkets förtroende så hade man med sin majoritet i riksdagen snabbt kunnat expediera och verkställa beslut utan kohandel med andra partier och undvikit risken för politisk utpressning.

 

I artikeln där Jimmie Åkesson intervjuas skriver Expressen även, ” En mätning från DN/Ipsos tidigare i veckan visade att en majoritet av M- och KD-väljarna vill ge SD ministerposter. Samtidigt visade augustimätningen från DN/Ipsos att en majoritet, 54 procent, vill se ett regeringsskifte efter nästa val”. Nu gör istället Ulf Kristersson politiskt självmål i ett läge där en majoritet av de egna sympatisörerna vill att SD ska ingå i en Moderatledd regering.

 

Partierna på vänsterkanten är på väg att försvagas på många sätt och även det borde ge Ulf Kristersson incitament att presentera ett trovärdigt starkt politiskt alternativ.

Socialdemokraternas opinionssiffror sjunker och då har vi fortfarande inte kommit fram till beslut kring förändringar i arbetsrätten. Jonas Sjöstedt slutar som partiledare och vem ska klara av att fylla hans kostym? Isabella Lövin gav upp och övergav det sjunkande skeppet. Annie Lööf försökte sig på en storstilad comeback efter mammaledigheten med YouTube-kanal och fullt frontalangrepp enligt gammal hävd på SD men vad hon verkar missat är att det eviga tjatandet om brunsmetning är passé.

Centern, som helt har tappat kontakten med landsbygden och sina bonderötter, slåss numera om storstadens politiskt korrekta WOKE-väljare med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna. Liberalerna är för övrigt på väg att helt försvinna då de inte längre verkar ha någon egen politik att presentera. Vid nästa val är chansen mycket stor att både MP och L gör Fi sällskap i gruppen små partier utanför riksdagen utan inflytande eller relevans.

Presskonferensen med Stefan Löven och Annie Lööf indikerar starkt att MP är historia och att Socialdemokraternas nästa lekkamrat blir Centern.

 

Så varför väljer Ulf Kristersson att tro på en minoritetsregering bestående av M och KD som regerar med stöd av i första hand SD? Förmodligen så är M i dag långt ifrån det politiskt homogena parti som Fredrik Reinfeldt en gång ledde i början av Alliansen första regeringsomgång. Som exempel, i Stockholm styr man tillsammans med MP och det har ju där visat sig att M, precis som S i regeringsställning, varit mer än villiga att bryta vallöften och givit MP proportionellt mycket stort inflytande. Ulf Kristersson leder alltså inget utpräglat borgerligt högerparti, vilket han dock vill att hans kärnväljare ska tro, utan snarare ett mittenparti där man likt ”Prästens lilla kråka,…än slank han dit och än slank han ner i diket”. Han klarar helt enkelt och/eller vågar inte att ta befälet över sitt parti då han riskerar en palatsrevolution likt den Anna Kindberg-Batra blev utsatt för. Han vill för allt smör i Småland inte missa sin chans att bli statsminister efter så många år i det politiska rampljuset, kosta vad det kosta vill.

 

Jag tror att Ulf Kristersson och även Ebba Busch gör en felaktig bedömning av läget och samhällsutvecklingen. Jag tror att svenska folket nu sakta men säkert kommer visa sitt missnöje med uteblivet ledarskap och konkreta åtgärder. De partier som är konsekventa och erbjuder konkreta lösningar snarare än löften och floskler kommer att stå som segrare i valet 2022.

Hade de tagit chansen och bildat en skuggregering med SD utifrån rådande opinionsläge så hade de försäkrat sig om maximalt inflytande och Ulf Kristersson hade fått sin eftertraktade statsministerpost.

Nu tror jag att SD kommer rida på svenska folkets missnöjesvåg och öka till samma nivåer av väljarkåren som de hade före Corona-pandemin dvs. mellan 25-30%.

I det läget får M vara mycket nöjda med om de når upp till 20%.

 

Får KD mellan 5-6% så kan SD bli större än både M och KD tillsammans.

Ulf, vem blir då statsminister?

 Med vänliga hälsningar

 Fredrik ”En helt vanlig Svensson” Andersson


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 1
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *