Göran Persson: Yttrandefrihet eller hädelse?

| 16 september, 2020

Brännandet av en koran i Malmö för en tid sen var troligen den utlösande faktorn till de kravaller som uppstod både där och senare även i Ronneby. Detta följer ett mönster som även förekommit utomlands, senast i Norge, där en kyrka stacks i brand och gärningsmannen motiverade dådet med att detta utförts som svar på en religiös provokation.

 

18 muslimska församlingar i Malmö har polisanmält koranbränningen och vill att händelsen ska rubriceras som hets emot folkgrupp, eftersom hädelsebegreppet sen länge är utmönstrat i svensk lagstiftning.

Hur detta kommer att sluta vet vi inte i dagsläget. Lagen om hets emot folkgrupp har på senare år utvidgats i Sverige till att omfatta alltfler områden. Dessutom finns begreppet hatbrott vilket skärper straffen för en rad olika brott. Allmänt kan sägas att lagarna är asymmetriska eftersom de i huvudsak riktar sig emot majoritetsbefolkningen i syfte att skydda olika minoriteter. Även klotter eller förolämpningar kan bedömas utifrån dessa utgångspunkter. Någonstans går en gräns där rättssäkerheten hotas och likabehandlingsprincipen mellan människor åsidosätts.

Vad koranbränningar som uttrycksmedel beträffar hävdade yttrandefrihetsexperten Nils Funcke nyligen i P1:s Studio Ett att dessa ryms inom yttrandefrihetens ram och att brottsrubriceringen hets mot folkgrupp i detta fall saknade relevans.

Yttrandefrihetens starka ställning i Sverige bygger på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artiklarna 9,18 och 19 som avser tanke- religions- och yttrandefrihet. Även den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna är sen 1994 implementerad i svensk lag (1994:1219).

Internationellt sett finns det ett alternativt synsätt som skiljer sig ifrån den FN-stadgarna, nämligen Kairodeklarationen ifrån 1990, där 76 muslimska länder undertecknat en motsvarande konvention som är anpassad efter en annorlunda kulturell och historisk mall.

Skillnaderna gäller kvinnans ställning i samhället och familjen, tillämpning av lagstiftningen och definitionen av religionsfrihet. I grund och botten är det sharialagen, enligt någon av de fem gällande rättsskolorna, som ska gälla. Detta innebär att de som avfaller ifrån den islamiska tron kan dömas till döden i tolv länder och i några länder finns dödsstraffet inskrivet även för hädelse.

Ett av dessa är Pakistan, där en person nyligen avrättades för hädelsebrott och ytterligare ett 40-tal står på tur. Här tillämpas en hädelseparagraf som i fri översättning lyder:

”Vemhelst som i ord, talat eller skriftligt, genom synlig representation, underförstådd betydelse eller insinuation direkt eller indirekt orenar den heliga profeten Muhammads heliga minne (Frid över honom.) skall straffas med döden eller livstids fängelse.”

I andra länder har lagstiftningen influerats av engelsk eller fransk rätt under kolonialtiden. Även om synen där är mer liberal för dessa ”brott” förekommer det ofta att religiösa minoriteter/konvertiter råkar ut för förföljelse, förlorar sina arbeten eller stöts ut ifrån sina familjer.

Kairodeklarationen förbjuder uttryckligt konvertering till andra religioner samt säger, enligt 22 A,

att ”var och en har rätt att uttrycka sin åsikt fritt på ett sådant sätt som inte skulle strida mot principerna i sharia”. Detta är en klar skillnad emot det var FN-deklarationens andemening.

Hur ställer sig muslimska ledare i Sverige till konvertiter med tanke på skillnaden i synsätt mellan FN- respektive Kairodeklarationen?

Imamen Salahuddin Barakat uttryckte, i ett DN-reportage 2018, åsikten att han personligen inte stödde hot eller våld emot avhoppare. Tvetydigt tillade han dock:

”Enligt klassisk muslimsk rättslära är det dödsstraff på att lämna islam.”

Frågan om hur imamer och mullor i framtiden kommer att ställa sig till konvertiter i Sverige är därför öppen.

 

Även om det idag är tillåtet, åtminstone formellt, att häda, håna religion, som ex.vis Ecce Homo-utställningen, bränna koraner eller rita karikatyrer, har i praktiken har en stor återhållsamhet skett efter fatwan emot Salman Rushdie, mordhoten emot Lars Vilks, terrorplanerna emot Jyllandsposten eller attentatet emot satirtidningen Charlie Hebdo.

Att vissa muslimska församlingar idag försöker få lagstiftningen om hets emot folkgrupp utvidgad genom upprepade påstötningar – en propå om separat hädelselagstiftning avvisades för några år sen – visar att yttrandefriheten i Sverige inte alls ska tas för given i framtiden. I samma riktning verkar FN:s råd för mänskliga rättigheter, under Saudiarabiens ordförandeskap (troligtvis inröstade med svenskt stöd), som 2015 genomdrev kravet att jämställa kritik av religioner med diskriminering av människor. Den bakomliggande tanken är givetvis att islam ska ges en särställning i förhållande till andra religioner.

 

Det ska också framhållas att muslimer som individer betraktat inte ska stigmatiseras för vad fundamentalistiska talesmän i Sverige eller regimer i andra länder företar sig. Man ska också veta att yttrandefriheten ifrågasätts både av företag och myndigheter som vill belägga anställda med munkavle. Även kritik emot diktaturer som Kina, tas inte väl upp när exempelvis ett guldkantat handelsavtal just ska undertecknas. Slutligen finns det också yttrandefrihetsfiender, så gott som uteslutande ifrån vänsterkanten, driver kampanjer emot individer de ogillar genom att kontakta deras arbetsgivare och försöker få dem avkopplade ifrån sina jobb. Därigenom understödjs en tystnadskultur som i förlängningen är ett hot emot demokratin.

 

Om alla, som av olika skäl, vill inskränka yttrandefriheten får sin vilja igenom återstår snart ingenting av de friheter som FN en gång i tiden formulerade i de mänskliga rättigheterna – och vilket samhälle har vi fått då?

Göran Persson


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 2
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *