Vi är skyldiga framtida generationer att med öppna ögon och utan att rädas, hederligt och respektfullt, beskriva samhällsproblemen så som de är

| 16 september, 2020

Kvartals Jörgen Huitfeldt ställer i sin krönika “Att inte tala, se eller höra ont” den 6 september angående den grova kriminaliteten frågan varför “reaktion[en] på dessa långvariga och starka varningssignaler alltid tycks vara för lama och komma för sent?”.

Till och börja med: Sverige har inte vant sig vid våldet som han skriver i inledningen (förutom, till viss del, den yngre generationen barn och tonåringar). Däremot har det offentliga Sverige — de som tar avstånd från, och till och med fördömer, Sverigedemokraterna och alternativtmedia; det vill säga de åsikter som inte ryms inom den så kallade åsiktskorridoren — vant sig vid att de som ser våldet som en konsekvens av den stora invandringen anses “hetsa mot invandrare, det är ju Sverigedemokraternas hela affärsidé” som justitieministern, bland många andra i det offentliga Sverige och med varierande retorik, nyligen uttryckte det i riksdagen.

Huitfeldts eget svar på frågan är i huvudsak att den “styrande klassen” och myndigheter, likt de tre välkända buddhistiska aporna, inte vill veta eller se den “hårda verkligheten så som den är” på grund av att våldet, och övriga samhällsproblem, inte “drabbade dem själva”. Makthavarnas “skygglappar” skulle kunna avlägsnas med “fler siffror och mer statistik”, enligt honom.

Han gör en anmärkningsvärt ofullständig analys och brister i integritet, trots Kvartals motto att “främja ett offentligt samtal präglat av kunskapssökande, nyfikenhet och integritet”. Krönikan visar samma “skygglapps”-mentalitet som han finner hos den “styrande klassen”, som han anser gör en “förenkling som gränsar till förvanskning” av våldets orsaker och övriga samhällsproblem.

Det är ohederligt att han inte nämner den avgörande roll som Sverigedemokraterna har haft på det offentliga Sveriges förhållningssätt till de som har vågat påtala invandringens negativa konsekvenser och kritiserat migrationspolitiken.

Med en historia som betraktas som främlingsfientlig, ofta även rasistisk, och vars migrations- och integrationspolitik skiljer sig från övriga partiers, är SD:s inträde i politiken den uppenbara huvudanledningen till att Sverige inte kan tala öppet (“skygglapparna”) om våld som orsakas av individer ur invandrargruppen. Rädslan för att förknippas med just Sverigedemokraterna och den stigmatisering som följer har gjort att en saklig debatt i stort sett varit, och fortfarande är, omöjlig.

Det gäller även andra samhällsproblem där invandrargruppen oavsiktligt påverkar det svenska samhället negativt i och med det ständigt ökande antalet. Visst kan invandrare vara “som folk är mest” — vilket skulle innebära bland annat synen på våld, hederlighet och tillit gentemot folk och stat. Men när ett tillräckligt stort antal individer från “dysfunktionella och våldsamma länder”, som han skriver, bosätter sig i Sverige får det konsekvenser — grogrunden för i stort sett alla samhällsproblem –, bland annat en “växande kriminalitet” som inte delar den svenska synen att “spärras in” på anstalt skulle vara den “yttersta bekräftelsen på att man misslyckats i samhället” — det anses i stället som en merit.

Skulden ligger i en icke verklighetsbaserad gränsande till psykotisk politisk styrning som grundar sig i moral och medmänsklighet, framröstat av ett generöst Sverige, i ett försök att öppna upp gränserna med en förväntad berikning av det svenska samhället och omdaning av Sveriges karaktär som mål.

Detta är den “sanning[en]”, vilket Huitfeldt beskriver som “problemkedjan som lett fram till dagens situation har legat i öppen dager för alla som velat se”, han undviker att se och beskriva. Därmed övergavs integritet på bekostnad av saklig, verklighetsreflekterande och “kvalificerad analys”.

Han är inte ensam om att göra en ofullständig analys av Sveriges problem. Till exempel, gjorde Kvartalkollegan Thomas Gür ett försök till klargörande i Göteborg-Posten i augusti angående de krånglande förhandlingarna i migrationspolitiken. Han nämner visserligen Sverigedemokraternas roll men drar en icke verklighetsbaserad slutsats.

Gür anser att “Alliansens oförmåga att möta väljarnas ökade misstro i migrationspolitiken” beror på politikernas (“7-klövern”) “oförmåga”,  “inkompetens”, “försummelse” och “misskötsel”.

För det första, ansåg det offentliga Sverige att “misstro[n]” utgjordes av en ökande mer eller mindre rasistisk människosyn hos svenskarna som skulle bekämpas genom att fördöma och utestänga SD. — (Fredrik Reinfeldt (M), 2015: “Hur kan man förstå att 800.000 väljare röstade på Sverigedemokraterna?”).

För det andra, var/är politikernas agerande ett medvetet ställningstagande — inte bl.a. “inkompetens” — mot SD och dess väljare samt en övertygelse om att fortsatt migration är rätt väg för Sverige och mångkulturen, där eventuella “utmaningar” kunde hanteras med befintliga och framtida politiska åtgärder.

Både Huitfeldt och Gür (med flera) gör avkall på integriteten, trots att han (de) känner allvaret av att “något på riktigt håller på att gå sönder i Sverige” — alltså, våldet och alla samhällsproblem som är kopplade till den stora invandringen och som grundar sig på den av politiker alltför hastigt införda mångkulturen — varför saklig och orädd analys hade kunna förväntats.

Det är dock förståeligt: svårigheten som Huitfeldt, jag och alla andra har, är att balansera saklig, objektiv och verklighetsbaserad analys av problemen med ett uttryckssätt som inte är partisk och dömande eller alltför neutralt och diplomatiskt.

Avslutningsvis, är det någon journalist som jag har förtroende för är det Jörgen och Kvartal, men jag tycker inte att krönikan uppfyller Kvartals “löfte” till läsarna om “kvalificerad analys”.

Är det något vi är “skyldiga” framtida generationer, som han avslutar med, är det att med öppna ögon och utan att rädas, hederligt och respektfullt, beskriva samhällsproblemen så som de är.

Vänligen,

“villvaraanonym”


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 2
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

1 En tanke på “Vi är skyldiga framtida generationer att med öppna ögon och utan att rädas, hederligt och respektfullt, beskriva samhällsproblemen så som de är

  1. villvaraanonym

    Det är lönlöst, hopplöst.

    Sverige kan inte “hederligt och respektfullt beskriva samhällsproblemen så som de är”.

    Sverige “håller [inte] på att gå sönder”. Sverige är redan trasigt, och faller ihop alltmer efter varje nytt direkt eller antytt fördömande.

    Sverige har inte längre en gemensam moral, som var fallet när Sverige fördömde och bojkottade Sydafrikas apartheidregim.

    I dag fördömer Sverige sina egna medborgare.

    Martin Luther King Jr. gjorde det inte.

    Politiker och journalister har, av historisk tradition, övertagit moraluttolkandet från moderna medborgare.

    Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *