Beredskapsmuseet fortsätter sin klagosång om att de förlorade målet mot Aron Flam, nu med att öppet erkänna att de som inte håller med dem inte har på deras Facebooksida att göra.

| 13 oktober, 2020

I söndags skrev jag ett inlägg om hur Beredskapsmuseet beklagade sig över domen som föll efter att de stämt Aron Flam och han friats både av Patent- och Marknadsdomstolen och tingsrätten för upphovsrättsbrott när han gjorde en satirtekning på “En svensk tiger”. Jag skrev då också att jag ställde en fråga i kommentarsfältet angående varför de inte stämde Per-Olof “Pelle” Berglund när han gjorde TV-serien “Studierektorns sista strid” med Björn Gustafson i huvudrollen som studierektor i Kalmar 1986, och då de använde en satirteckning på “En svensk tiger” som visas som en död tiger som ligger på rygg med tassarna i vädret och med X för ögonen.

Denna kommentar togs snabbt bort av Beredskapsmuseet från deras Facebooksida. I går fick jag svaret på detta då museet skrev ytterligare ett inlägg på Facebook. Där skrev de att “Eftersom alt-högerns nättroll effektivt stoppats från kommentarer på Beredskapsmuseets sida är det lugnt här igen”, Så då håller Beredskapsmuseet på med aktiv censur av dem som inte håller med dem och de anser alltså att jag tillhör alternativhögern och att jag är ett nättroll bara för att jag ställer en allvarligt menad fråga till dem. Jag vet inte om man ska vara förbannad eller glad för att de anser att jag inte tillhör den kretsen som ideligen hyllar dem. Jag tror nog att jag är glad att jag över detta.

Men vad som är värre är att de nu beskyller Aron Flam för historieförfalskning och hans mål är att ”krossa socialismen”. Så med de få orden så visar Beredskapsmuseet sitt rätta jag, att de som sitter i dess styrelse är en hög med “gråsossar”. “Gråsossar” som med alla medel vill upprätthålla skenet av att Sverige under Andra Världskriget var neutralt. De påstår sen i nästa stycke att “Boken byggs på konspirationsteorier, den hänvisar till tidningsrubriker(!) som källor, förteckningen av källorna i boken används inte och/eller kan inte identifieras som källa till påståenden i texten, som i sin helhet är bokstavligt svammel om bl a Olof Palme, utmålande av socialdemokraterna som älskare av Palestina och hatare av Israel, utpekande av just socialdemokraterna som nazistkollaboratörer under andra världskriget, trots att Sverige då leddes av en samlingsregering med en icke politiskt tillsatt utrikesminister. Med mera. Enligt boken är oavsett vilket socialdemokratin och socialismen roten till allt ont.”

Men vad de glömmer att berätta är bland annat att under kriget så hotades bland annat revyartisten Karl Gerhard för att han framförde revykupletten “Den ökända hästen från Troja” som var starkt kritisk mot Nazityskland, 14 dagar efter premiären blev han uppringd av statsminister Per Albin Hansson personligen. Han framförde att tyskarna (eller ”dom” som han kallade dem) inte uppskattade texten och försökte få Gerhard att inte ha med den i revyn. Han blev senare kallad till utrikesdepartementet (UD) av utrikesminister Christian Günther. Även där gjorde han klart att han vägrade ta bort numret, och citerade Hansson som sagt att han inte hade laglig rätt att förbjuda Gerhard att framföra det.

Detta hindrade dock inte Günther, och när Gerhard kom tillbaka till teatern efter visiten på UD satt där redan två polismän som överräckte ett förbud, utställt den 1 augusti 1940, mot att framföra Den ökända hästen från Troja, jämlikt Kungliga Ordningsstadgan för Rikets Städer §13. Det är denna Günther som Beredskapsmuseet skriver var opolitisk i sitt inlägg. Jag vill nog säga att han var starkt nazivänlig.
Beredskapsmuseet går sen till attack mot journalister som de menar har betett sig illa i det här ärendet. Med andra ord har de alltså inte ställt sig bakom museet i deras anmälan av Aron Flam. De går så långt att de påstår att vissa i journalistkåren har angripit deras museiverksamheten.

Utmålat dem som yttrandefrihetskränkande penningjagande censurmonster.
Men vad är de om inte just det, när det inte ens går att ställa en enkel fråga till dem utan att de menar den är ställd av en från alternativhögern?
De går så långt i sitt inlägg att de namnger Peter Fällmar på HD får att han bett dem hålla tyst och godta domen som fallit. Men museet ger sig inte, de menar fortfarande att “En Svensk Tiger” används olovligen av ett förlag som omslag på en historierevisionistisk bok. Och de kommer att fortsätta skydda bilden, som även med svastikan som de fortfarande menar utgör Beredskapsmuseets upphovsrättsliga egendom enligt den dom som föll i fredagens.

I det sista stycket på deras Facebookinlägg så skriver de, “Slutligen. Det finns en särskilt viktig uppgift för ett museum i ett demokratiskt land. Uppgiften är att återge vår historia korrekt. Annat bruk av historia är förkastligt. Därmed kommer den bok som nu recenserats aldrig att finnas i utbudet på Beredskapsmuseet.
Men är det så att Beredskapsmuseet är allrådande att beskriva krigshistorian i Sverige, är det bara de som kan beskriva den?
Eller är det så att de försöker beskriva den förljugna historian som Socialdemokraterna vill ha som sanning?

Detta överlåter jag till er läsare att själva ta ställning till, själv har jag min uppfattning klar om denna del av den Svenska historian och den överensstämmer inte med det som varken Beredskapsmuseet eller Socialdemokraterna vill framföra som sanningen. Ty den historian är betydligt mycket mörkare och brunare än den officiella.

https://www.facebook.com/Beredskapsmuseet/posts/10157621936230796

  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •