KOMMENTAR. Slöjbärare ska inte överutnyttja svenskars kynne och ovilja att orsaka konflikt

Patrik Johansson kommenterar Lucretia Borgias tidigare inlägg om att Miljöpartiet vill förbjuda lokala slöjförbud:

Grundproblemet är det alltjämt ökande antalet slöjbärare. Om de inte hade varit så många, hade det kunna betraktas som ett mångkulturellt berikande och intressant inslag i samhällsbilden (och det medförda kvinnoförtrycket hade varit hanterbart). — Det finns idag fler och fler orter med många slöjbärare, vilket kan upplevas som en religiös manifestation av nyinflyttade (eller av nya klasskamrater), exempelvis dem som har flytt från muslimskt (kvinno)förtryck. Eller att utrikesstudenter i Tjärna Ängar undrar: “Where are we? Is this Sweden?”.

Dessutom är det från ett svenskt perspektiv olämpligt och brist på respekt gentemot omgivningen att tydlig skylta med sin religiösa tillhörighet i offentligheten. Till exempel anses det vara olämpligt om en lärare, en tv-presentatör eller ett apoteksbiträde bär ett kristet kors om halsen (exemplen motsvarar de tre aktuella fallen där slöjbärarna anser att religionsfriheten ger dem rätt att kräva särbehandling av Sverige). — Det ska tilläggas att slöjan bara är en av en mängd olika iögonfallande attribut (klädstil, kulturella klädkoder, tatueringar, hårfärg i grälla färger, piercingar) som omvärlden kommer att reagera på, positivt eller negativt.

Men, det är att missbruka västvärldens religionsfrihet när slöjbärare som känner sig kränkta av kritik eller tyckanden kan göra en polisanmälan. Nu är det inte deras fel. Det är det tillmötesgående Sverige som har, i mångkulturens namn, givit dem bemyndigande att bejaka sin klädkultur och religionsutövning och, inte minst, kräva anpassning med islamafobi och rasism som hot/vapen. Inte ens muslimska kvinnor som har valt att inte bära slöja går fria från fördömande anklagelser (se video med Loubna Stensåker Göransson, M).

Utöver den visuella aspekten av slöjan, bör även vad den symboliserar och vad den säger om bäraren diskuteras. Eller mer korrekt uttryckt: det skulle ha kunnat diskuterats, om inte det offentliga Sverige — där regeringspartierna, förr och nu, och indirekt deras väljare samt andra makthavare ingår — hade av moraliska skäl skapat en politisk värdegrund och åsiktskorridor där en fördömarretorik, likt den som Sverige använde gentemot diktaturer och med den oerhört tragiska  villfarelsen att fördöma de egna medborgarna inte får politiska och framför allt sociala konsekvenser i det egna landet, används som argument i tron att meningsmotståndare kommer att “rannsaka” sig själva och ändra (moral)uppfattning.

Exempelvis kan arbetsgivare behöva fundera på om slöjbärare uttrycker önskemål om, eller kräver (finns det en risk att polisanmälas?), att inte behöva skaka hand med manliga kollegor eller kunder, eller att få be på arbetstid. Eller hur stämningen på arbetsplatsen kan förändras om aktuella samhällsfrågor diskuteras på fikarasten, t.ex. sjölans vara eller icke vara i olika miljöer, koranbränningen, kvinnoförtryck, migrations- och integrationspolitiken, Sverigedemokraterna. Behöver arbetskollegor visa hänsyn? Kan det uppstå konflikter, som kan leda till arbetsmiljöproblem? Problemet för arbetsgivare är att de inte kan/bör fråga en platssökande om dennes religion eftersom det är en privatsak.

När det gäller integrationen — en uppgift för de demokratiska medborgarna, utan moralisk inblandning av politiker och andra makthavare — kommer den att försvåras ju fler slöjbärare det finns, framför allt i invandrartäta orter (t.ex. Borlänge), och hur uttryckligt de vill skylta med sin religiösa tillhörighet och klädkoder.

Vidare, finns det anledning att fundera över slöjbärarnas osvenska brist på solidaritet med de 10.000-tals kvinnor och barn som dagligen drabbas av det kvinnoförtryck som gruppen har medfört till Sverige. MP-motionärerna åberopar grundlagens fri- och rättigheter “för att värna grundlagsskyddet för individer”, vilket rimmar illa med det frihetsberövande som kollektivet orsakar. Den begärda friheten erhålles när kollektivet har moderniserat sitt förhållningssätt till religionen. — I sammanhanget bör det påminnas om att muslimer har bara haft några få årtionden på sig att göra denna nödvändiga förändring för att passa in i de svenska och europeiska samhällena med dess västerländska människosyn, vilket ska jämföras med att det har tagit kristna och judar flera århundraden att åstadkomma samma förändring, dessutom tillsammans med gryende europeiska demokratierna.

Det är positivt att MP-motionärerna är medvetna om kvinnoförtrycket (som de benämner “hedersrelaterat förtryck”) och bedömmer det vara “oerhört viktigt att det finns verksamheter dit flickor och kvinnor kan vända sig”. I detta scenario, kanske på en skola, finns det anledning att, liksom ovan, fundera över huruvida det är lämpligt att dessa verksamheter är bemannade av slöjbärande kvinnor.

MP-motionärerna ställer frågan: “Är kvinnans frihet en homogen och snäv definition som enbart ger utrymme för det västerländska perspektivet?”

Svaret är att självrättfärdigheten och självsäkerheten har gått över styr när man har valt att leva i västvärlden och samtidigt ifrågasätter det västerländska perspektivet, där kvinnans frihet är västerländsk och därmed demokratiskt “homogent” definierat och inte passivt medverkar till kvinnoförtryck.

Avslutningsvis, skulle jag vilja be slöjbärare, för Sveriges gemenskaps skull, att inte överutnyttja svenskars kynne att vara tillmötesgående och ovilja att orsaka konflikt.

MP-motionen finns att läsa här: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/om-slojan_H8023650

Patrik Johansson


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *