Fredrik ”En helt vanlig Svensson” Andersson: Varför sälja smöret när pengarna fortsätter att tappas?

I denna betraktelse över ett märkligt fenomen i vårt moderna samhälle kommer jag att inleda med en fiktiv berättelse där jag ikläder mig rollen som framgångsrik innehavare av en stor livsmedelsbutik.

 

”Jag kallades av mina kunder för Handlar-Fredrik och jag hade min stora livsmedelsbutik i drygt 30 år.

Min verksamhet gick så bra att jag egentligen hade kunnat gå i förtidspension för flera år sedan men det var svårt att ge upp sitt livsverk när kunderna var nöjda, pengarna strömmade in och jag hade råd att unna mig i stort sett allt jag ville av livets goda.

 

Men så för några år sedan började saker att förändras.

Det började med att jag blev övertygad om att vi människor behöver leva sundare och värna om miljön så jag bestämde mig för att bli vegetarian, rättare sagt Pescetarian eller ”Stockholmsvegetarian”. Så jag fortsatte äta fisk och skaldjur, för man måste ju ha sin lördags-hummer med en kyld Chablis. Som en logisk följd av mitt beslut så stängde jag butikens manuella charkdisk och tog bort alla produkter som innehöll kött ur sortimentet. Visst knorrade kunderna men jag gjorde det ju för deras eget bästa och dessutom så utökade jag ju sortimentet av fisk och skaldjur.

 

Mitt engagemang för den vegetariska livsstilen växte och jag beslutade mig för att ta nästa steg och bli Laktovegetarian. Det blev då dags att stänga igen den kvarvarande manuella disken för fisk och skaldjur samt ta bort äggen ur affären. Jag märkte att många av mina stamkunder inte handlade lika frekvent som tidigare men det tyckte jag var mindre viktigt då jag kände att jag hade ett vinnande koncept på gång som säkert skulle locka nya kunder till min butik.

 

Vid denna tidpunkt så etablerade sig en ny handlare från en annan livsmedelskedja på andra sidan gatan och ska jag vara riktigt ärlig så var jag övertygad om att han inte skulle bli långlivad för vad hade han som jag inte hade!?  Men för säkerhets skull så kontaktade jag min livsmedelskedjas centrala marknadsföringsavdelning och bad dem om att ta fram några massiva reklamkampanjer som visade att min nya konkurrents butik var så mycket sämre än min historiskt väletablerade butik.

 

I trygg förvissning om att jag därmed gjort ett taktiskt genidrag kunde jag inleda fas tre på min väg mot att bidra till ett sundare samhälle, jag blev Vegan och ut ur min butik åkte alla mejeriprodukter.

Nu märkte jag att det började bli rejält färre med kunder och intäkterna minskade drastiskt.

Jag fick också rapporter om att den konkurrerande butiken på andra sidan gatan drog till sig mina gamla kunder genom att sälja både kött, fågel, fisk, skaldjur, mejeriprodukter och ägg.

Men det bekymrade inte mig för jag visste ju att vägen mot ett hållbart samhälle krävde solidaritet och att alla människor åt samma saker.

För att kompensera för intäktsbortfallet så höjde jag priset på plastbärkassarna och tog då för säkerhets skull bort pappbärkassarna så ingen skulle frestas att köpa dessa.

 

Jag hade blivit uppmärksammad av lokalpressen för mitt kraftfulla miljöinitiativ och jag blev därför tilldelad priset för ”Årets miljökämpe” av kommunalrådet vid en högtidlig ceremoni i kommunalhuset. Detta var för mig ett tydligt bevis på att jag var ämnad att leda den framväxande lokala miljörevolutionen genom att bekämpa de mörka krafter som inte ville acceptera en grön livsstil. Fylld av en brinnande kraft tog jag det slutgiltiga steget och blev VeganKlimatarian.

Ut ur butiken åkte nu alla produkter som inte närproducerats inom länsgränsen och mitt krav var att transporterna skulle ske med elbilar. Butikshyllorna gapade rätt tomma vid det här laget men å andra sidan var ju nu alla produkter som såldes i butiken närodlade, KRAV- och rättvisemärkta.

 

Min kundkrets hade nu krympt högst påtagligt och det var då jag insåg att det var dags att göra en insats för alla nyanlända migranter som gick utan sysselsättning.

Sagt och gjort så sade jag upp all min personal, både de gamla trotjänarna och alla ungdomarna, och även om facket levde rövare samt att det kostade mig en rejäl slant i avgångsvederlag så kände jag en stark inre tillfredsställelse när de nyanlända kom till butiken för att inte bara jobba utan även på riktigt påbörja sin integration in i det svenska samhället och vår multikulturella gemenskap.

 

Dessvärre så tyckte mina sista få kunder att sortimentet nu var uruselt, mina priser på tok för höga och att personalen inte gick att kommunicera med så jag fick stänga igen butiken, sälja min stora villa med sjöutsikt och min Cadillac Eldorado med V8-motor för att betala av skulderna.

 

Det jag har lärt mig av allt detta är att människor inte bara är väldigt egoistiska och trångsynta, de saknar dessutom helt förmåga att veta vad som är bäst för dem själva!

//Handlar-Fredrik”

 

Liten ordlista:

· Pescetarian: En pescetarian, eller ”stockholmsvegetarian”, äter en vegetarisk kost men även fisk och skaldjur.

· Laktovegetarian: En laktovegetarian äter inte kött, fisk och fågel. De äter dessutom heller inte ägg. Däremot äter en laktovegetarian fortfarande mejeriprodukter som mjölk, yoghurt och ost.

· Vegan: En vegan äter inga produkter som kommer från ett djur överhuvudtaget, inklusive mjölk och ägg.

· Klimatarian: En relativt ny typ av vegetarianism är klimatarianismen. Målet med att vara klimatarian är att äta mat som orsakar mindre utsläpp, t ex genom att minimera transport och sophantering. I praktiken kan det innebära att man väljer närodlade livsmedel för att minimera utsläpp av bensin.

 

Så vad vill jag då ha sagt med denna lilla historia?

Jo, jag förundras över det faktum att så många människor trots att de uppenbarligen inte får stöd för sina idéer, intresset för deras koncept är svalt, gemene man vill inte betala för deras produkter eller tjänster, fansen lämnar arenan, det ekar tomt i möteslokalen, antalet medlemmar i föreningen minskar stadigt eller att de riskerar åka ut ur riksdagen vid nästa val så fortsätter de oförtrutet på den inslagna vägen tills de tippar över stupet.

 

Jag undrar sålunda;

· Hur kan en regering så kapitalt vägra inse att medborgarnas oro över landets utveckling är befogad?

· Hur kan politiska partier envist fortsätta hamra ut samma budskap och samtidigt konstant fortsätta tappa väljare?

· Hur kan gammelmedia fortsätta pumpa ut sina vinklade budskap som färre och färre vill ta del av och framför allt betala för?

· Hur kan fackföreningar fortsätta bortse från sina medlemmars intressen och förneka den interna politiska intresseförflyttningen?

· Hur kan till synes fullt fungerande människor på ett så medvetet sätt vilja rycka undan mattan för sig själva och så kapitalt slå dövörat till?

 

Hur kan någon självmant fortsätta sälja smöret och samtidigt vara väl medveten om att pengarna förr eller senare kommer att tappas?

 

Med vänliga hälsningar

Fredrik ”En helt vanlig Svensson” Andersson


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 2
  •  
  • 1
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.