Hur ser Sverige ut om 20 år? 

| 10 november, 2020

Det är en fråga som då och då dyker upp i mina tankar. För 20 år sedan kunde jag aldrig ana att det som nu är Sverige, faktiskt är Sverige. 

Föreställ er att ni hade suttit och pratat om det värsta. Om svenska politiker som med få undantag, beredvilligt bröt samhällskontraktet för att driva igenom en utopi om ett land utan gränser. Om ett slags experiment som innebar att folket berövades det välfärdssamhälle de byggt tillsammans. Om hur allt det som definierar det svenska var tvunget att relativiseras och rensas bort. Om hur man tystade kritiker och konstnärer. Om hur landets demokratiminister betalade ut statlig stöd till islamister som inget annat ville än att förgöra just vår demokrati. Om hur landets statsminster vägrade rensa ut antisemiterna och islamisterna ur det egna partiet. Om skjutningar, våldtäkter, förnedringsrån, social oro och våld. 

Aldrig i min dar att det händer i Sverige hade ni förmodligen sagt. Det är bara i mindre utvecklade länder en sådan utveckling händer, eller? 

Vare sig vi blickar framåt eller bakåt, stannar upp eller går vidare genomlever vi något fruktansvärt. Det är så omskakande att det är svårt att med några meningar försöka beskriva vad som pågår. 

Tryggheten i Sverige har tillsammans med vår icke-fungerande statsmakt, gröpts ur. Likt droppen som urholkar stenen, urholkar svensk politik Sverige. För varje droppe kommer fattigdomen, ondskan och våldet närmare. Islamister och terrorister lever fritt tillsammans med oss. Våldsverkare och gäng som skrattar bakom våra ryggar. Droppe för droppe urholkas vårt samhälle, liksom tron på våra barns framtid och inte minst, tron på att svensk politik faktiskt förstår allvaret. 

Berättelsen om Sverige är vårt sorgebarn. Händelseutvecklingen går så snabbt, att vårt här och nu splittrats sönder. Nu handlar det om att trygga sin egen familj så gott det går men sen då? Hur blir det med framtiden? Varifrån kommer våra kommande generationer säga att de kommer ifrån: demokrati eller diktatur? Finns ens det lilla av Sverige vi har nu kvar? 

Vår stora och artificiella befolkningsökning, artificiell i den meningen att den hämtats hit, har förändrat Sverige i grunden. Det hade kanske fungerat om den inte hade varit så bristfällig och så kravlös. Nu har den påverkat oss svårt och mer eller mindre tvingat vårt land ner på knä: fattigdom bland dem som byggt landet, barnfattigdom, bristande sjukvård, stora färdighetsbrister bland folket, låga utbildningsnivåer, polisutbildning som anpassar sig till färdighetsbristerna. Arbetslöshet och trångboddhet. Visste vi inte bättre skulle man kunna tro att det är dåtidens fattig-Sverige vi pratar om. 

Invandringen från Mellanöstern som tillåtits öka till historiska nivåer har förändrat synen på människan och inte minst kvinnan. Detta i det land där feminister brände sina BH:ar och byggde dagis. 

Plötsligt värderas människor olika beroende på vilken väljargrupp de tillhör. Man behöver inte vara politiskt bevandrad för att förstå sambandet mellan invandring och hur människor värderas, mellan fattigdom och våld, mellan ojämlikheten och pågående religionskrig. Men det är inte därifrån vi kommer. Vi kommer från något helt annat. Vi vet hur det egentligen borde vara. 

Det är inte konstigt att svensk politik inte vill prata om den utveckling de har skapat. De tänker nog att vi ska glömma och förlåta. Även om många gärna vill glömma går det inte längre att blunda. Skadan är redan skedd. Den stora förändringen är redan här. Och det är inte mycket som talar för att den förändringsprocessen ska sakta ner, tvärtom.

Svensk rödgrön politik är förblindad av makten. För att behålla den måste de fortsätta att förklara all klok och modig politik som rasism och främlingshat. Det är den enda berättelsen de har kvar att berätta.


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklam låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 28
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

1 En tanke på “Hur ser Sverige ut om 20 år? 

  1. Göran

    Skattebetalarna står för kostnaden att ge “IS-resenärerna” skyddad identitet och med stor sannolikhet visst ekonomiskt stöd.
    Men f*n ta tant Brun, 78 och tant Gredelin, 76 om de skulle påpeka att dessa resenärer/turister är något helt annat än resenärer/turister.

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.