ÄR NEDSTÄNGNING LÖSNINGEN? 

| 25 november, 2020

Jag läste några krönikor i kväll, bl a två st i Göteborgposten och en i Kompass. 

I en skriver Markus Uvell att “Rädslan sliter sönder samhället. Rädslan för vårt samhälles undergång skapar ingen uthållig trygghet, tvärtom sliter den sönder samhället och underblåser befintliga motsättningar.”

I en annan skriver Péter Hjörne om att “Det ljusnar vid horisonten och att iavvaktan på vaccinet får vi helt enkelt göra vad Stefan Löfven begär: Ta ansvar, göra vår plikt och hålla ut!”

I en tredje skriver Blanche Sande om politisk pandemi. 

Smittspridningen i världen och i Sverige har tagit ny fart, trycket på sjukvården ökar och dödsfallen blir fler. Statsministern kallade till inte mindre än tre pressträffar den gångna veckan – den första för att tillkännage nya restriktioner, den andra för att berätta om Sveriges vaccinupphandling och den tredje, i torsdags, för att redogöra för eventuella lokala besöksförbud på äldreboenden.

– Det här en mycket ingripande åtgärd, den saknar motstycke i modern tid. Men den är helt nödvändig, sa statsministern, när han berättade om de beslutade restriktionerna.

Men är nedstängning verkligen lösningen? Att sätta ett folk i karantän som man gör i många länder. 

Våra liv har förändrats radikalt det gångna året. En stor andel av Europas invånare har förlorat sin rörelsefrihet och sin näringsfrihet. Grundläggande mänskliga rättigheter vi för bara ett år sedan inte ens kunde föreställa oss att gå miste om – och framför allt inte att ge upp utan strid.

Ändå är det precis vad vi har gjort. Allt som krävdes var en pandemi med en dödlighet på mellan 0,5 och 1 procent och ett system där politiker har mer att vinna på att underblåsa rädsla och begränsa människors frihet, än på att värna friheten.

Ser man sig omkring i Europa i dag går det knappt att känna igen kontinenten mot för ett år sedan. Utegångsförbud, förbud mot att driva restauranger, barer, nöjesinrättningar och hinder för att resa mellan länder.  

På mindre än ett år har Västeuropa blivit en ofriare plats än det varit sedan andra världskriget – och då var det krig.

För den som läser tidningar och lyssnar på presskonferenser kan det dock låta som att vi är i krig även nu. I media beskrivs ”kampen” eller till och med ”kriget” mot corona, ”förlorade strider” och behovet av att ”försvara oss”. Får man tro USA:s president är pandemin ”den värsta attacken någonsin” mot landet. Enligt Emmanuel Macron är Frankrike ”i krig” med corona

Grovt förenklat har 2020 års makthavare haft två vägar att välja mellan: nedstängning och ingen nedstängning. En nedstängning av samhället kan bromsa smittspridningen, avlasta vården och på så vis, på kort sikt, rädda liv. 

Däremot kan en nedstängning inte ”besegra” viruset. Det skulle innebära en så lång nedstängning att världens ekonomi skulle vara ruinerad innan vi plattat ut kurvan. 

Dessutom pekar mycket på att coronaviruset i framtiden kommer att fungera ungefär som influensan: en återkommande vardagssjukdom med ett vaccin som kan skydda, men inte utplåna viruset. Människor kommer att fortsätta dö av det, om än förhoppningsvis i mindre grad. Coronan är en del av vår verklighet nu, hur lite vi än gillar det.

Att skjuta upp detta oönskade men oundvikliga normaltillstånd en månad i taget blir dyrköpt, inte bara i ekonomiska termer utan rent humanitära. Människor är sociala varelser och mår inte bra av tvångsisolering, eller för den delen av att förlora sitt uppehälle eftersom arbetsgivaren förbjudits att driva sin verksamhet.

Alternativet är att låta bli en nedstängning. Man kan komma med rekommendationer, som den svenska Folkhälsomyndigheten, men man låter restauranger och barer hålla öppet, artister framträda och gym vara öppna. Man hindrar inte människor från att umgås socialt, resa eller vistas utomhus. Man inbillar sig inte att man som politiker vet vad som är nödvändiga respektive icke nödvändiga konsumtionsvaror, och hindrar människor från att köpa de senare.

På kort sikt innebär detta att människor blir sjuka som hade kunnat slippa det. Av dem kommer en del att dö. Det är inte svårt att sympatisera med instinkten att till varje pruis försöka hindra det, men som sagt kommer ingen nedstängning att befria oss från viruset, hur lite vi än gillar det. På lång sikt innebär däremot en utebliven nedstängning att människor kan behålla sina jobb, besöka sina släktingar och vänner, och bevara sin frihet.

Med andra ord: En nedstängning innebär en kortsiktig vinst sett till sjukdomsbekämpning och en både kortsiktig och långsiktig förlust sett till välstånd, frihet och livskvalitet. Att hålla samhället öppet innebär en kortsiktig förlust sett till sjukdomsbekämpningen och en både kortsiktig och långsiktig vinst i fråga om frihet och ekonomi. 

Föreställ dig är att du är politiker i ett land präglat av denna rädslans kultur. Du vet inte på förhand hur coronapandemin kommer att utvecklas nästa månad, och du står inför valet att stänga ned samhället eller låta bli.

Väljer du nedstängning kommer du förmodligen att få kritik för den skada du gör på människors vardag och välstånd. Däremot kommer du att visa handlingskraft, och är det något som uppskattas av oroliga väljare så är det handlingskraft. Ökar dödsfallen kan ingen anklaga dig för att inte göra allt du kan. Minskar dödsfallen kan du få det att framstå som att det är din förtjänst. PR-mässigt har du vunnit vad som än händer.

Väljer du däremot bort nedstängning, kommer visserligen många att vara glada att de har sin frihet kvar. Däremot kommer det inte riktigt att framstå som din ”förtjänst”, eftersom du enbart upprätthåller normaltillståndet. Samma sak om dödsfallen minskar. Om dödsfallen ökar kommer du däremot att få hela skulden – det kommer oppositionen att se till. 

Vi får hoppas att det snart, som Peter Hjörne säger, ljusnar vid horisonten och att rädslan för corona släpper så att vi kan få våra liv tillbaka.

Janne Lundquist 

1f1ea_1f1f8.png

http://www.gp.se/…/r%C3%A4dslan-sliter-s%C3%B6nder-samh…#

http://www.gp.se/…/det-ljusnar-trots-allt-vid…

https://kompassmagasin.se/den-politiska-pandemin/


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklam låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 1
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.