3174: “Tvära kast” – en dagbok

| 18 december, 2020
Marianne Lindberg De Geers

I den aktuella litteraturutgivningen har dagboksformen fått utrymme. Sådana kan skrivas på olika sätt och ett sätt finner vi i Marianne Lindberg De Geers ”Tvära Kast”. Den är lättläst och medryckande. Man kan tycka att upplysningen om att författarinnan har tvättat fyra maskiner, manglat örngott och dammsugit lite här och där är av begränsat värde. Men trots allt inte, det dagliga livets väg till eventuella höjdpunkter uppfylls av allehanda som man försummar att observera. När man läser boken kommer man snart in i familjen De Geers rutiner. Det sovs länge på morgnarna. Detta beror i sin tur på sent sänggående och svårigheter att somna. Hon vaknar dock och stänger av telefonen för att ägna sig åt skrivandet.  Carl Johan (som alltså är husbonden) ger sig av på cykel till ateljén och läsaren får följa Mariannes vandringar på Södermalm. Med stegräknare. Hon shoppar gärna, ofta helt onödiga saker men lämnar också ständigt tillbaka en betydande del av det införskaffade. Hon möter sina barn och barnbarn, dricker kaffe av tvivelaktig kvalitet med bekanta, uppsöker kyrkogårdar och förfasas över dåligt skötta gravar. På kvällen blir det fotbollstittande, en något överraskande passion. Läsaren får veta att den enda bolltradition som författaren kan påtala är handbollsspel i Jönköping. Fast det var länge sedan. Efter att ha funnit denna dagordning förstår jag att om man skall kontakta Marianne bör man försöka nå henne efter hemkomsten från Södermalm men innan fotbollsmatcherna sätter igång.

För en läsare från landsorten blir man snart indragen i ett galleri av kulturpersonligheter som rör sig i innerstan, författare, konstnärer och samhällsdebattörer. MLDG har åsikter och hon kan vara obarmhärtig i sina domslut. Men också lättrörd. Den kroppsliga skörheten och den knaggliga vägen mot det oundvikliga slutet är en del av vardagen. Illa hör hon och ibland får gångturerna ställas in när knäna inte gör sin tjänst. Men hon tar det med gott humör.

Pandemin isolerar paret men trots allt var det en viss befrielse för dem båda att slippa vinka på Vänsterpartiet förbimarscherande 1 Maj-tåg. Det är nämligen tradition att de båda skall stå i fönstret och oupphörligt vinka. Och det tar en stund innan tåget har gått förbi. Författarinnan är försiktig och blir uppbragt när trottoarerna på Södermalm fylls av en obetänksam trängsel. Då får hon, med risk för livet, gå ut i körbanan.

Konstnären MLDG har alltmer flyttat sig från bildkonst till författarskap. Hon skriver: ”efter mina två retrospektiva utställningar på Dunkers 2010 och Färgfabriken 2017 tog romanskrivandet över”. ”Jag hade fått de bästa åren med konsten … Nu är det slut med det. Under början av tjugohundratalet gick konstlivet i dvala, många gallerier stängde, intresset och försäljningen av svensk konst devalverades, debatterna och samtalen försvann och därmed även mitt eget konstintresse.”

Det ligger väl någonting i detta. Ett stycke in på 2000-talet blir konsten i allt större utsträckning en fråga om representation och rättvisa åt alla som eventuellt har varit marginaliserade. Litteraturen har inte drabbats på samma sätt.

Lars Vilks


Vi behöver ditt stöd!

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklam låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Paypal:

  • 1
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Författare: Lars Vilks

konstkritiker och tidigare professor i konstteori vid Kunstakademiet i Bergen 1997 – 2003

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.