De är högljudda. De leds av en stark moralisk övertygelse. Och de är vana vid att det omgivande samhället alltid bejakar deras krav, vilket ytterligare stärker deras övertygelse om att kraven är riktiga.
Det finns dock ett grundläggande problem hos dessa i vår tid så inflytelserika woke-aktivister: De har inte rätt. Och de är i realiteten ganska få.
En episod på Cambridge University i förra veckan ger en talande illustration av detta, och lär oss också hur samhället på ett moget sätt kan hantera dessa krafter.
Bakgrunden är att det traditionstyngda universitetet, efter påtryckningar från aktivister i studentkåren, i våras lade fram en ny policy för yttrandefrihet. I praktiken var det dock uppenbart att policyn skulle innebära det motsatta: en begränsning av yttrandefriheten, genom att alla på universitetet måste följa kraven från de identitetspolitiska aktivister som går under beteckningen ”woke”.
Då rann det över hos den före detta muslimen men numera ateistiske filosofiläraren Arif Ahmed. Han samlade ihop tillräckligt många namnunderskrifter för att kräva en omröstning i universitetets styrande organ, vilket också tvingade fram en välbehövlig öppen debatt. Mot den woke-inspirerade nya policyn stod doktor Ahmeds skrivelse att universitetet måste bygga på tolerans och en öppenhet för alla åsikter, så länge talaren håller sig inom allmän lag.
Resultatet av förra veckans omröstning blev det mest förödande nederlaget under universitetets 800-åriga historia. 162 personer stödde den nya policyn, 1 316 stödde doktor Ahmeds förslag.
Vi behöver ditt stöd!
Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.
Vi har inte presstöd, reklam låsta artiklar eller dyra prenumerationer.
Varje gåva är betydelsefull.
SWISH: 0735 29 63 35
Paypal:
Ta fram trollen i ljuset så spricker dom!