Ansvarslöshetens Sverige

| 10 februari, 2021

I S-partiets och kollektivens svenska samhälle vakar storebror ständigt över ditt liv. För varje problem en medborgare kan råka på i livet finns en myndighet. Aldrig hör man: ”ta´t lugnt nu, skärp dig, det är ditt eget ansvar”. 

Nej tvärtom, över allt en myndighet som påstår att man ska skydda dig. Och coronaviruset visar klart hur dåligt dessa myndigheter funkar med sin uppgift att hålla medborgarna under armarna. En handfull stora organisationer med överlappande funktioner slirar och pekar på varandra. Ändå startas årligen nya svenska myndigheter…

Storebrorspartiet vill nu öka bevakningen och skapa kontrollörer som jobbar mer hands-on. Alltså statliga funktionärer som jobbar vid sidan av de stora myndigheter som redan gått i stå. De kallas ”nationella samordnare” . Tanken tycks vara att deras begränsade arbetsområde ska fixa dina och mina livsproblem flinkare än de stora ämbetsverken, som alltmer tyngs av sina interna uppgifter och problem. I stället för att röja i myndighetsbråten startas alltså särskilda samordnare. 

Nyss läste jag på nätet (Fokus 13/9 2019) att ett svenskt statsråd uppger att de lär finnas 50 stycken sådana nationella samordnare. Alltså en hel armé av politiska kommissarier som ska styra upp vår vardag och rapportera till Regeringen om vad som uträttas. Inte sällan är de personer som utses närstående till S-partiet – tänk bara på Mona Sahlins olycksaliga framfart som innebar att hon som samordnare gjorde sig skyldig till osant intygande i syfte att hjälpa sin livvakt/pojkvän. Mängden samordnare skapar numera samma byråkratiska problem som de statliga myndigheterna dagligen brottas med i vårt land. Vem ska göra vad och på vilken nivå ska de ske inom den komplexa svenska offentliga byråkratin? Hursomhelst verkar det vara dags för tillsättning av en nationell översamordnare, som har till uppgift att synkronisera alla samordnares jobb.

Det svenska utredningsväsendet har kritiserats för att det nu för tiden jobbar alltför hastigt och därför i samma mån slarvigare. Om kritiken är korrekt är svårt att bedöma. Antagligen varierar kvaliteten kraftigt beroende på statsrådet bakom direktiven till utredningen samt framför allt med valet av ordförande i utredningen. Många utredningar är rena beställningsverket. Coronautredningen har däremot på ytterst kort tid samlat ihop ett imponerande och oberoende material. 

Det tycks därför som självständiga och högt kompetenta tjänstemän är något som det offentliga Sverige bör satsa på. Tyvärr är detta inte Storebrors vägval. S-partiet modell är nämligen lojala tjänstemän som lydigt och med fingertoppskänsla backar upp det egna partiets linje. Som framgått ovan så tror S-partiet att det är nödvändigt att kontrollera och styra upp medborgarnas liv genom en ett stort byråkratikomplex. Partiet tror inte på individens möjligheter att reda sitt eget liv. Ty sossar ser enbart framför sig ett grått kollektiv av svenskar som ropar efter hjälp och bidrag. 

Det rör sig om en syn på svenskarna som en omyndig människomassa, som måste ha storebror i rollen som förmyndare. S-partiet har alltså samma ansvarslösa syn på medborgarna som man har på de många tusen byråkrater som dagligen sammanträder, reser på tjänsteresor, går på kurser och därför inte hinner med alla de uppgifter de anställts för (mer än att skriva reseräkningar). 

Jag menar därför att Sverige kommit till vägs ände vad gäller byråkrati inom staten och landstingen/regionerna! Det behövs inte flera administratörer, utan många färre. Däremot krävs det offentliga tjänstemän som är politisk oberoende av de förtroendevalda. Alltså välutbildade chefer som gör det lagen säger, arbetar självständigt och omgärdas av ett väl fungerande tjänsteansvar. Allt detta saknas idag. 

Slutligen måste ett ökat utkrävande av anvar av myndigheternas chefer kombineras med en annan central nyskapelse. S-partiet – och även politiker från andra partier – måste sluta med att behandla svenska folket som barn, dvs ett kollektiv av omyndiga. En krav reform måste börja med elever i skolor och unga kriminella! Och fortsätta upp i byråkraternas led. 

Den unga S-rörelsen daltade inte med busar och andra avvikare. Trots 1950-talets rättsröta var ändå nästan alla politiker över ens om att ett tjänsteansvar var nödvändigt. Men Olof Palme slopade ämbetsansvaert! Det som behövs i dagens offentliga Sverige är avpolitisering, höga krav och professionalism. Med andra ord en kulturrevolution. 

Torsten Sandström, professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet

anti-pk-bloggen


DONERA – stöd oss

SWISH: 0735 29 63 35

För yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklam, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

Paypal:

  • 1
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

1 En tanke på “Ansvarslöshetens Sverige

  1. Anders

    Bästa Professor Torsten .
    Det har tjatas väldigt mycket om Mona Sahlins osanna intygande. Jag tycker inte det är så mycket att orda om .
    Det var ju det enda hon gjorde .
    I Själva uppdraget hon hade blev inte ett smack gjort .
    Hon hade annat att syssla med .
    Det är ganska vanligt bland avsuttna politiker

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.