I flera decennier har den mystiska frågan om invandrare och brottslighet lett till ståndiga strider. Nu tycks ett svar ha kommit. Inte särskilt överraskande men saken har mest handlat om att det på inga villkor får vara på det sättet. De utredningar som nu läggs på bordet kommer att ge vind i seglen åt en del politiska ståndpunkter. (Expressen)
Jag minns tiden efter 2007 när jag på allvar kom i kontakt med kränkningens politiska betydelse och då framför allt lättkränkthetens. Ändå svårt att föreställa sig den explosiva utveckling som vi nu har hamnat i. Särskilt imponerad är jag av det djupa allvar som det föranleder och den skräck som sprider sig när någon riskerar att bli ertappad med att säga eller göra fel saker. Det ger i alla fall profil åt vår tid som blir lätt igenkännbar när man blickar tillbaka.
Hur ser då den korrekta konsten ut? Dagens kvalitetssäkrade produkt? Som exempel kan man ta John Akomfrah. Född 1957, sedan början av 2000-talet har han etablerat sig. Documenta 2002, Venedigbiennalen 2015 och 2019. Uppväxt i England men född i Ghana. Han arbetar med videoinstallationer. Artfacts (som ger honom plats 370 i världen) beskriver hans inriktning: ”His work examines colonialism, the Black diaspora, and environmental degradation.” Så skall det vara. Det innebär inte att han är någon tråkig konstnär. Hans filmer som spelas upp simultant på flera dukar är fascinerande och består till stor del av material som han hämtar från andra filmer, särskilt naturfilmer. Det lilla problemet är att det är så rätt och omedelbart väldigt bra. Som sagt är Akomfrahs installationer sevärda. Nedan finns ett avsnitt ur ”Vertigo Sea” som jag såg på Venedigbiennalen 2015.
Lars Vilks
DONERA – stöd oss
SWISH: 0735 29 63 35
Ni bidrar till att vi kan fortsätta ge ut ProjektSanning
Ingen reklam, låsta artiklar eller prenumerationer
Varje gåva är betydelsefull
Paypal:
1
