Att sikta mot stjärnorna i stället för att ta itu med vardagens politiska problem

Förmodligen är jag inte ensam om att förundras över hur svenska politiker och medier väljer att styra den politiska debatten. Nationens strukturproblem är många och svåra. Men vad talas det om i politikens Sverige? Jo om ett knippe mycket speciella frågor som är ännu mer svårlösta än bostäder, skola, vård, jobb, kriminalitet. försvar osv. 

Jag tänker på frågor, som inte alls är oviktiga, men är synnerligen svåra – närmast omöjliga – att lösa. Ett exempel rör skydd av barn från olika våldsskeenden inom familjer som är problematiska. Vidare talas det flitigt om hur män ska hindras från övergrepp mot kvinnor inom nära relationer. Ett tredje rör metoder för att stoppa rasism eller annat personligt förtyck i samhället. Märk att jag inte alls menar att de problem som nämnts är oviktiga. De är allvarliga. Men min poäng är att de är synnerligen svårt för staten att komma åt händelser inom vardagens privatliv. Dessutom rör det sig om ämnen som drabbar enbart en minoritet, jämfört med de stora strukturproblem som länge tyngt det svenska folket. 

Det finns flera förklaringar till att politiker och medier valt att fokusera på en rad relationsproblem. En orsak är att de är massmediala i den meningen att de passar in i politiska strömningar från utlandet, som kommit att föras över till vårt land. Vi ser alltså hur #Me too och BLM sprider sig. En viktigare orsak är att en vinkling på frågor av detta slag gör att politiker och medier slipper satsa på de verkligt stora strukturproblemen. Och den kanske främsta förklaringen är att kloka människor – liksom även politiker och journalister – inser att relationsrelaterade konflikter är eviga och närmast olösliga generellt sett, varför en koncentration på dessa innebär en flykt från vardagens strukturpolitik. 

Det sista sagda kan tyckas vara ett cyniskt påpekande. Jag tror inte att politiker och journalister utstuderat eller explicit väljer att fly. Men man gör det ändå till följd av minsta motståndets lag. Det är enklast att snacka och därför hålla verkstaden stängd. Medier och politiker går hand i hand. Det rör sig om två eliter som verkar nära varandra. För att skapa rubriker och politiskt engagemang ligger det därför nära till hands för eliterna att satsa mot stjärnorna, dvs att diskutera det som utomstående av naturliga skäl inte klarar av. 

Att de därmed lämnar allvarliga och lösbara strukturproblem åt sidan blir hursomhelst en effekt av en tröttsam satsning på skeenden som länge drabbat vissa minoriteter och som är närmast omöjliga att fixa med politiska verktyg. För övrigt satsar stat och komun redan stora pengar på att försöka skydda barn, misshandlade hustrun eller andra som utsätts för kränkningar. 

Det vi ser är en politisk klass som väljer bort de breda samhällsproblemen. I stället inbjuder man till bönemöten. 

Torsten Sandström, professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet

anti-pk-bloggen


DONERA – stöd oss

SWISH: 0735 29 63 35

Skriv “Gåva” som meddelande

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.