Niklas Gerholm: WOKEISM – varför det ÄR 50 år av kaos framför oss

Såg ni kvinnorna som marscherade ner för Kungsgatan i lördags – helt utan skräck för Corona – och propagerade för jämställdhet: ”Låt lågutbildade män vaccineras först” skanderade de i kampen för männens överlevnad eftersom just dessa män är en grupp som löper större risk att drabbas av Corona. Såg ni dem?

Nej inte jag heller för det hände inte. Jämställdhet är nämligen inte intressant om det inte handlar om förtryckta eftersom de förtryckta per automatik alltid har rätt och det har inte de som upplevs som mer privilegiade. Var den sista meningen svår att förstå så är det tyvärr ett problem som du kommer få brottas med därför att det är den ideologin som nu inte bara ätit sig in i, utan också förstärks i samhället.

Generation Y har vuxit upp och skaffat sig Generation Z. Det här är två generationer som inte ens såg DDR falla eller förstod skuggan av det kalla kriget. Det här är två generationer som istället vuxit upp där en toalett på vinden – då man bor centralt i Stockholm – är något som här till de böcker man ändå inte läser. (Min klasskompis Sebastien hade potta i köket och toa på vinden då han bodde i Gamla Stan 1983). Det här är två generationer som fötts in i och skapat woke-ismen; denna manifestering av postmodernismen. En ideologi som på allvar inleddes i Sverige en tid efter det andra världskriget. En tid då lidande var att ha förlorat sin mamma och pappa i gaskamrarna och alltså inte en tid där man känner sig förminskad över att inte tilltalats med hen på uppstartsmötet.

Idag är jag 47 år gammal och ser med sorgsna ögon på nyheterna då relativismens portar öppnar sig på vid gavel på gnällande kraftiga gångjärn som till en fängelsehåla djupt ner dit ljuset aldrig nått. Där föräldrar låter barn byta kön då de inte ens är könsmogna. Där domstolar allt mer anpassar domslut till värdegrunden där det är möjligt. Där våra styrande använder våra skattepengar till myndigheter som jämställdhetsmyndigheten (notera att den heter Jämställdhetsmyndigheten och inte Jämlikhetsmyndigheten) för att låta folks upplevelser stämma med vad de själva upplever. Så tänker jag: snart är det här över va? Så här galet kan det inte vara. But with a snap of a finger I suddenly realise: Oh but it is. And it will.

För det är jag som är äldre nu. Det är de yngre som nu fyller på företagen, myndigheterna, akademierna, politiken. De är inte på väg bort. De är på väg mot oss i svindlande hastighet och har ingen avsikt att stanna. De har urkraften som alla unga har. De stannar inte förrän alla får det lika. Precis lika. Lika bra. Lika dåligt. Lika grymt. Lika underbart. Men lika – för i helvete lika. Men låt mig höja ett gammalt kroknande varnandes finger till er i Gen Z och Gen Y. Jämställdhet och frihet har aldrig och kommer aldrig gå att exekvera på samma nivå. Och då ni nu väljer jämställdhet framför frihet så har ni också valt en värld som människor innan er har försökt att bygga men som aldrig kommer låta sig byggas eller någonsin har byggts. Den världen stavas kommunism men på den tiden handlade det om klasser. Ni har istället låtit den handla om allt som går att hitta som är fel i er upplevelse. Hur ska hundratals miljoner viljor till upplevelser någonsin ens kunna börja att enas utan att styras av en totalitär makt? För 200 år sedan hette det här kommunism. Nu heter det postmodernism.

Så hur fick det här grepp om oss? Hur gick allt det här till? Sanningen är att det är en kombination av postmodernismens intåg och Internets födelse. Postmodernism är en ideologi som – mycket förenklat bygger på att allting är relativt och inget är fullt sant. Därför är min upplevelse lika sann som din oavsett vad. Den normalbegåvade inser ganska snabbt hur hela ideologin faller ihop som ett korthus på sin första tes. För om ingen sanning finns så finns heller inte din sanning. Postmodernismen föddes egentligen långt tidigare under upplysningen som en reaktion mot modernismen. Ni hör själva på namnet vad det innebär: ett modernt samhälle. Men så bra kunde vi väl inte ha det – det måste finnas något annat, något att stäva mot, att kämpa för som vi inte ser, utbrast filosofen Jean Jaques Rousseau någon gång på 1700-talet och där föddes rörelsen som nu cirka 250 år senare drar västvärlden ner i domedagsklyftan. För sanningen är den att vår tekniska utveckling möjliggjorde att vi fick det så bra att hjärnans ständiga kamp för överlevnad – det enda hjärnan är programmerad för sedan vi blev homo sapiens – gick på tomgång och var tvungen att börja uppfinna problem. På Rousseaus tid handlade problemet om kampen mot det moderna. Idag är det ångest över att inte fått tillräckligt med likes.

Postmodernismen tog visserligen ett livgrepp om oss redan på 80-talet men utan Internet hade världen aldrig sett ut som den gör idag. Internet förde det med sig att vi likt hippie-rörelsen på 1960-talet gav oss frihet och möjligheter men som med alla liknande institutioner skulle de snart börja begränsas av storföretagen. Precis som den lekfulla radion och televisionen bröts ner under 00-talet då medierna avstatsifierades. Men samtidigt så skapade Internet ett annat och mycket större problem. Med fri tillgång till all världens information så skapades naturligtvis också ett informationsöverflöd. Informationsöverflödet är inte på något sätt anpassat för våra hjärnor att abstrahera. Våra hjärnor utvecklas nämligen väldigt långsamt är fortfarande kvar på savannen där information behandlades sekventiellt och bestod av väldigt få bitar data – som till exempel dofter som varnade oss för giftiga växter eller snabba rörelser i periferin som varnade oss för vilddjur. Däremellan behövde hjärnan inte ta emot speciellt mycket information. Det är nu därför mycket svårt om inte omöjligt att hantera den nya gigantiska datamängden som flödar över oss. Samtidigt bidrog de sociala medierna till att vi ville vara en del av vår flock – vilket också är den av vårt inprogrammerade beteende sen savannens tid – och därför helt frivilligt utsatte oss för informationsflödet som nu kraftigt börjar påverka oss och därmed också vår värld. Människans attityder började förändras – dels på grund av tekniken men också på grund av den eskalerande postmodernismen. De här två fenomenen tillsammans tar oss tillbaka till nutiden och wokeismen.

För inga kvinnor marscherade för de lågutbildade männen och inga kvinnor kommer att göra det. Det handlar inte om sanningar eller allas lika värde. Det handlar om minoriteter, upplevelser och relativism. Internet kom i precis rätt tid för att ge denna ideologi en kanonskjuts ut i vårt samhälle, där nu de yngre generationerna slickar i sig den både on och offline eftersom politiken, företag, akademier och media är injicerade med postmodernism. Det här är inte bara ett svenskt problem. Det är ett problem för i stort sett hela västvärlden. Det här är en tid där ett barn med autism har större tilltro i hela världen än en politisk ledare. Det här är en tid där politiska byggnader kan stormas utan att världens största ledare protesterar och därmed stängs av från världens största kommunikationsplattform. Det här, mina vänner, är tiderna då det det inte blir ljusare på många år än därför att de just har börjat.

Så vad kan vi göra? Vi som ändå förstår att något är fel med det som händer i världen. Som förstår att de som idag har och är på väg in i makten, bygger hela sin tro på postmodernismen kombinerat med att ständigt öka ansträngningarna att söka bekräftelse online för att känna sig delaktig i sin flock? Vi som varje dag ser det som händer och inte kan göra något för vi är splittrade, ensamma och ibland till och med försakade av tidigare vänner och släktingar?

Det enkla svaret är: vi kan bilda oss. Vi kan helt enkelt läsa och förkovra oss i historia, religion, psykologi, sociologi och på så sätt börja förstå vad det är som händer. Det är något som tar tid och det är därför jag vill göra det åt er och presentera på mina olika plattformar: detnyaparadigmet.com, Twitter, Facebook och Youtube. På så sätt blir vi våra egna hjältar istället för våra egna offer. Men hjältar är i dagens nätverkande samhälle ingenting utan nätverket. Tack vare Internet kan vi identifiera och hitta varandra. Och även om vi inte kan stoppa det som händer så kan vi i alla fall bygga vår eget nätverk och våra egna tillitskedjor. Det kallas för nätokrati och är den nya klassen som växer fram i skuggan av postmodernismen och internet.

Min filosofi är enkel och kan knappast jämföras med de stora tänkarna men om jag har börjat bygga någon filosofi alls så är det denna: jag vill få med alla som känner tvivel inför vår tid men inte vet var de ska vända sig. De som söker fakta i de stora tänkarna och vetenskapen. De kan vända sig till oss som ägnar vår tid åt att hjälpa dessa människor och visa vägen genom att dela med oss av allt som vi vet och tar reda på för att förstå samtiden. På så sätt kan vi bygga oss ur de fallande ruinerna av unga nya viljor som är än mer postmoderniserade än sina föräldrar. Vi kan skapa en ny klass tillsammans där vi vänder oss mot varandra medan vi eller våra barn hör avgrundsvrålet från haveriet under oss då det äntligen rasar.

Om du tycker att det finns om så bara ett korn av sanning ovan så ber jag dig ödmjukast att dela detta och detnyaparadigmet.com så allt fler får upp ögonen för vad vi ständigt lär oss. Men låt oss få med oss så många som möjligt. Låt oss dela med oss och förklara medan vi går vår stolta vandring, raka i ryggarna och med blicken fäst mot målet, inte mot offret. Dela, läs och följ. Låt oss bygga den nya nätokratiska klassen. Fundamentet finns redan där ute. Nu handlar det om att resa byggnaden. Tillsammans. Oavsett om du är en känd debattör eller just kommit i kontakt med Twitter. Som de hjältar vi är. För inga kvinnor kommer marschera längs gatorna för oss. Inga politiker kommer ägna oss uppmärksamhet. Inga medier är intresserade av det vi har att säga. Det här får vi göra själva. Och det är vår kamp för exodus. Vår kamp att minska antalet år av mörker framför oss och våra barn.

Niklas Gerholm

detnyaparadigmet.com

Youtube


DONERA – stöd oss

SWISH: 0735 29 63 35

Skriv “Gåva” som meddelande

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.