3294: Ulla fram

| 31 maj, 2021
Carl Michael Bellman. Foto: WIKICOMMONS

Jag har läst Göteborgs konstmuseums skrift Skiascope nr 10. Nog så intressant angående alternativ konsthistorieskrivning. Dock har jag tillfälligt (jag hoppas det går över) drabbats av en textuell överbelastning alltsedan jag i varje text och så gott som på varje sida tvingas läsa ”lyfter fram” eller det kortare ”lyfter”. Denna plåga har pågått i flera år och tycks nu nå en sällsamma höjder.

Jag ilar därför till Aftonbladet som bjuder på en recension av utställningen ”Mitt liv som Ulla Winblad”. Recensenten passar på att beklaga Bellmans 1700-tal och Ulla Winblads framtoning i hans epistlar. Det ingår liksom i ett nutida mönster att påtala den fasanfulla historiens misstag som nu kan belysas och förfasas. Det tycks som om vi har kommit mycket nära nu, den slutgiltiga rättfärdigheten, den moraliska hållning som världen i alla tider väntat på. Visserligen är vi inte riktigt där än. Det går fortfarande att bekänna sin skuld och sitt tillkortakommande alltmedan man följer tidens rekommenderade gören bättring.

I fallet Ulla Winblad kan man dock försiktigt mena att tack vare Bellman har ”Ulla Winblad” (Maria Christina Kiellström) inte försvunnet ur tiden. Hon finns kvar, återupprättad och det är alltid något, kanske det enda som gives för dem som försvinner i mörkret.

Lars Vilks


DONERA – stöd oss

SWISH: 0735 29 63 35

Skriv “Gåva” som meddelande

Paypal:

  • 1
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Författare: Lars Vilks

konstkritiker och tidigare professor i konstteori vid Kunstakademiet i Bergen 1997 – 2003

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.