Recension Sista måltiden: Katarina Wennstam

| 4 juni, 2021

Ärligt talat så var jag ute och rodde och lyssnade på podden. Jag har gått på ”semester” vilket innebär att jag är mer ute än framför dator. Därför missade jag en del som borde tagits med i recensionen men på det hela taget så anser jag att Katarina försöker lägga ansvar på män enigt de regler hon anser ska gälla snarare än att låta män agera efter de principer de finner viktiga då det kommer till kvinnovåldsfrågan. Det här stöter jag på dagligen då jag debatterar den: kvinnan vet bäst och ska därför tala om för mannen vad som ska göras. Det är inte helt olikt relationer och kvinnans könsroll i övrigt som dominant i det sociala kittet och vi ska återkomma till det här i feministserien.

Ansvar är något som jag alltid brukar återkomma till och det ordet flyger i mitt huvud under avsnittet. Vilket ansvar har vi i frågan? Min evigt återkommande fråga som aldrig får svar i bråken på de sociala medierna är vad kvinnan själv ska göra för att freda sig eftersom att oavsett vad vi gör så kommer vi aldrig få ett nollat tal i fråga om våldsutövande. Så hur gör vi människor för att freda oss? Den frågans svar uteblir. 

Katarinas utläggningar kring samtyckeslagen är en turn off för så väl kvinna som man. Lagen är märklig för enligt dden kan båda parter anse sig våldtagna om så bara för en sekund under sexakten och kunna gå till domstol med det. Jag förstår tjejernas kritik som framkommer i podden att ”måste du fråga så mycket hela tiden?” Ja. Om man inte vill hamna bakom lås och bom är väl det en bra idé. Jag tror på individens ansvar men det föreligger en klar problematik i mannens fysiska överlägsenhet. Jag inser givetvis detta. 

Jag kommer på mig själv med att bli mer irriterad på Katarina än killarna blir men då de går i svarsmål tvingas jag in i reflektion. På det sättet var det här avsnittet det viktigaste jag hört iaf ur eget perspektiv. Det visar också på deras briljans i att just driva den här podden då det kommer till känsliga frågor. Så Katarina, då du säger att de här killarna ska göra något så är nog SM något av det bästa de kan göra då de nå just ”grabbiga” killar. Det räcker så.

Att män ska sitta och samtala och prata och visa känslor är något Katarina tror är viktigt. Jag är inte så säker. Jag tror förvisso på det som grundkoncept men jag tror man ska låta männen lösa det där på egen hand för det går en fin gräns just nu mellan feminiserade män och män som är starka i sig själva. Jag anser att killarna i Måltiden besitter en sådan styrka: de kan både vara burdusa och tala om känslor utan att bli feminiserade. Gott så. 

Det var väl ungefär det jag hade att säga utöver recensionen. Har du inte lyssnat så gör det. Och lyssna på avsnitten med Paolo och Lisa så du får kontexten.

Niklas Gerholm


Stöd vårt arbete

Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

Varje gåva är betydelsefull.

SWISH: 0735 29 63 35

Skriv “Gåva” som meddelande

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

1 En tanke på “Recension Sista måltiden: Katarina Wennstam

  1. Carl den 12

    Som bisexuell kvinna är man privilegierad, då sexuell attraktion handlar om kemi och lust till en annan människa, inte enbart ett kön.

    Calle önskar att allt fler kunde släppa fixeringen vid kön, både säkrare och tryggare, mer på samma villkor och inga oönskade graviditeter❤

    Tyvärr befinner sig kvinnor och män, i ett läge där man inte gärna chansar, varken som kvinna eller man💔

    När man som kvinna får höra att man får skylla sig själv och att man borde ta med sig sällskap, vid en vanlig läkarundersökning🤔
    Det är då i alla fall jag önskar packa min resväska och dra långt bort, till en annan mycket bättre värld🚀

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.