Vem bevarar egentligen det gamla?

Lyssnade igår söndag förstrött på kommunistpartiets ledare som höll högmässa på P1. Det kallades tal från ”Almedalen”. Men det skedde virtuellt och var förstås bara ännu ett försök från den statskontrollerade radion att minnas S-partiets före detta partiledare Olof Palmes sommarsemestrar på Gotland. Eller kanske rättare sagt att ta kål på programtid då journalister vill vara lediga. 

Att släppa fram kommunistledaren på söndagens högmässotid var egentligen stor komik. Hennes samtalston påminde också om storvulna ord från predikstolen. Enkla satser som lyssnaren hört många gånger tidigare.

Även innehållet i hennes budskap ville få gamla samhällsideal att återuppstå. Inte bara så att hon fjäskade för väljare från de bruksorter, vilkas företag på grund av ekonomins utveckling blivit alltmer tekniskt och ekonomiskt ifrånsprungna. Partiledarens ord kändes som konstgjord andning för den tid då arbetarrörelsen växte fram. 

Följaktligen pläderade hon de facto för S-partiets kollektiva och korporativa samhällssystem som numera framstår som otidsenligt, för att inte säga passerat av nationens ekonomiska och sociala utveckling. Hon bad en söndagsbön för en politisk ideologi som idag är fullständig tröttkörd och håller på att överges av S-partiets traditionella väljare. 

Allt gammalt från 1900-talets början ville kommunistledarens följaktligen bevara. Hon följde med andra ord det kommunistiska manifestet – dvs Marx och Engels bibliska katekes, som visat sig vara en galen spådom. Partiledarens huvudbudskap var mer makt åt politikerna och den offentliga sektorn. Och ett bevarande av S-kollektivens makt över löner och hyror – två system som fungerar urdåligt och därför iklätts den förskönande etiketten ”Den svenska modellen”. 

Att de 21 svenska landtingen/regionerna visat sig oförmögna att leverera vård i rätt tid (främst pga en katastrofal överbyråkratisering) nämndes förstås inte med ett ord. På söndagens bönemöte skulle nämligen allt från förr bevaras. Enligt samma mönster knystades inte heller om att svenska skolor idag går på knäna – till skillnad från för några decennier sedan (innan Göran Persson kommunaliserade skolan). Den offentliga makten har visat sig vara ineffektiv och passé. Men i stället talade söndagens pastor om hotet från privata företag som önskade ta över samhället för att dela ut pengar till sina aktieägare. Alltså inte ett ord om sanningen: det privata är idag mer resultatinriktat och därför bättre i stånd att klara av den oordnade verklighet som S-kollektiven genom storskalig och dysfunktionell planering skapat. 

Efter att kommunisternas ledare sagt Amen stod det fullt klart att hon önskade återuppväcka Sveriges gamla klasskampsideal. Inte ville hon veta av av ett friare och mindre politiskt laddat Sverige. Tvärtom, bara mer av samma ineffektiva politik. På så vis blev hennes predikan en roll för en ideologi som är lika omodern som kristendomens berättelser om Jesu´ bravader. Hon som trodde att budskapet var progressivt talade om ett förgånget samhälle. Det vi hörde var således en konservativ parroll i ordets allra sämsta mening. 

Torsten Sandström, professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet

anti-pk-bloggen


Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

SWISH: 0735 29 63 35

Skriv “Gåva” som meddelande

Paypal:

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

1 En tanke på “Vem bevarar egentligen det gamla?

  1. Göran

    Carl Zeiss, det fina tyska företaget som tillverkar världsklassoptik, delades i två lika stora delar när freden efter WW2 resulterade i Östtyskland och Västtyskland. 45 år senare återförenades bolaget…Den östra delen hade då 4 ggr flera anställda än den västra. Den västra delen tillverkade 4 ggr mera än den östra.

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.