3343: Utställningen i Warszawa, fortsättning

| 1 september, 2021

Skall man skapa lite rörelse i samtidskonstvärlden får man bjuda på det mest oemotståndliga: rasism och fascism – de just nu mest sexiga företeelserna. Varje spår av misstänkt gods av detta slag i konsten ger upphov till kontroverser. Oftast stannar det vid smärre ordväxlingar där den anklagade ursäktar sig eller försäkrar sig vara missförstådd.

Utställningen på U-jazdowski i Warszawa är dock oemotståndlig ty bevisen hopar sig. Iakttagare har kunnat konstatera att chefen Piotr Bernatowicz är utsedd av en förhatlig regering och att han har samlat ett antal konstnärer som i stor utsträckning väljer lite andra politiska vägar än vad som rekommenderas. Kulturvetaren Hanno Rauterberg har samlat det väl: ”Just på de stora utställningarna med samtidskonst, särskilt på biennalerna, kan man iaktta en förskjutning från estetik till etik. Konsten tillskrivs ofta ett moraliskt-politiskt mervärde och blir därmed till en oskiljaktig beståndsdel av ’självbekräftelseindustrin’. Här bekräftar publiken sina normativa ideal, och så gott som allt som motsäger dessa ideal – som väcker obehagskänslor – utestängs häftigt.”

Utan tvekan fick konstvärlden vad den önskade. Något att kasta sig över. Det fanns rätt mycket att ta upp i en varierad utställning men Dan Park fick huvudrollen. Han framställs som den konstnär som kommer att visa konstcentret väg in i neonazismen. Som en anonym anställd formulerat det: “Bernatowicz is admitting into the institution people associated with the neo-Nazi movement, at the same time canceling and stigmatizing projects inconsistent with his worldview.” (artnet)

Det är svårt att skuldbelägga Park via det som visas men tappra försök görs för att få hans bild av Breivik i La Coste-tröja till en hyllning snarare än en omöjlig produktplacering. Alltså en fruktansvärt farlig man som med sin punkattityd och Sex Pistols-stil avancerat från elskåpsaffischerare till världsomstörtare (åtminstone i konsten). Den mest sannolika tolkningen av Parks verksamhet torde vara hans vilja att uppträda så politiskt inkorrekt som möjligt. Så långt att man tror att det är på riktigt.

Islamkritik som det finns en hel del av i utställningen är i jämförelse inte längre lika hett. Min hund är för en gångs skull i bakgrunden.

Gott om länkar, t ex:

EXPO

AP

Verk av Dan Park på utställningen
Ur en serie bilder om modern konst av Miriam Elia

Lars Vilks

3342: Utställningen i Warszawa


Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

SWISH: 070 735 88 00

Skriv “Gåva” som meddelande

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Författare: Lars Vilks

konstkritiker och tidigare professor i konstteori vid Kunstakademiet i Bergen 1997 – 2003

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.