På spaning efter minnen

| 18 september, 2021

Många har säkert hört talas om författarens Marcel Proust´s berömda berättelse om madeleinekakan i den alltför långa boken om ”På spaning efter den tid som flytt”. I romanen återuppväcks doften och smaken av en sockerkaka doppad i lindblomste huvudpersonens barndomsminnen i en för verket central scen. Man kan säga att boken är en psykologisk studie av vilken betydelse minnen har för människor, kanske särskilt konstnärer av olika slag. Hursomhelst blir en vaniljsmakande sockerkaksbit – blött i milt te – en metafor för hur vi alla erinrar oss dofter, smaker och känslor från barndomen. Själv brukar jag ibland påminna mig 1950-talets doft från min mormors skafferi, i det gamla trähuset längt norrut på Hermelinsgatan i Luleå. 

Det är intressant hur våra hjärnor förmår registrera gamla minnesfenomen och sedan framkalla dem med förbluffande styrka och tydlighet. Jag tror många av oss ofta påminns om dofter och minnen från förr. Många gånger utan att ens behöva tänka djupare på saken. 

En del av vardagslivet i mitt torp i Vesljunga ägnas åt att just göra sådana sköna resor i tiden. På min utetoa – som jag nyttjar sommartid – återväcks barndomsminnen och dofter från flydda tiders somriga dassbesök. Även om jag numera sitter ensam återväcks samtal och dofter från det gamla dass jag ofta besökte med min yngre bror. Många som läser detta har säkert liknande minnen av fniss åt enkla vitsar från notiser i gulnade veckotidningar som staplats vid sidan av dasshålen.

Även sommarens dagliga fillunch kan skapa sådana minnesblixtar. På 1950-talets nordliga sommarställe i havsbandet serverades vi varje dag filbunke, tunnbröd och nyfångad halstrad aborre eller sik. Doften av filmjölken blandas än idag med smaken av fet fisk och doften från den falnande alveden från gammelstugans öppna spis. 

På så vis skapar minnet automatiskt rapsodier av självupplevd historia. Man förpassar sig själv så att säga tillbaka i tiden. Och återupplever sånt som knappast inte längre händer i det moderna samhället. Ett exempel är för min del den kaffegök som tidigt på morgonen för trettio år sedan inledde höskörden hos bonden Kjell Bengtsson, vår goda granne i Järingsholm, Skånes Fagerhult. En flerhundraåriga tradition som ännu lever vidare i mitt minne. 

Det går faktiskt också att resa tillbaks i tiden till situationer/platser man inte alls upplevt i verkligheten. Jag kom att tänka på detta då jag häromdagen med hunden Pigge passerade den igenväxta tjärdal som finns i Applehult längs vägen norrut från Vesljunga mot smålandsgränsen. Genom inbillningens makt kunde jag faktiskt känna en stark doft av den flytande tjära som tappades på träfat då förbränningen stoppats. Tjära för husbehov och för vidare försäljning på torgen längre söderut i Skåne. 

Finns inte något billigare och samtidigt viktigare glädjeämne än att släppa minnets krafter lösa? Det är i varje fall Marcel Proust´s tro. Han menar dessutom att det är livets och inte minst konstens kärna. 

Torsten Sandstr

Torsten Sandström, professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet

anti-pk-bloggen

Publicerad i Visseltoftabladet


Donera till oss – för yttrandefrihet och det fria ordet.

Vi har inte presstöd, reklamintäkter, låsta artiklar eller dyra prenumerationer.

SWISH: 070 735 88 00

Skriv “Gåva” som meddelande

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

1 En tanke på “På spaning efter minnen

  1. Salam

    Varför inte lyssna på LYCKLIGA GATAN med Anna Lena Lövgren??? Då vara Sverige en nation.

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.